Orolig mage, rastlöshet, irritation. Symptomen på stress är många – och alla är de betydligt vanligare hos kvinnor än hos män, visar en ny undersökning från hälsoföretaget Previa.
Orolig mage, rastlöshet, irritation. Symptomen på stress är många – och alla är de betydligt vanligare hos kvinnor än hos män, visar en ny undersökning från hälsoföretaget Previa.
Aldrig förr har så många unga kvinnor varit ute i arbetslivet, och aldrig har det varit så många som vill göra karriär. Men samtidigt visar forskning att de högavlönade yngre kvinnorna drabbas hårdare än någonsin av stressrelaterade problem.
– Att göra karriär är viktigt för både män och kvinnor i dag. Dessvärre visar det sig vara svårare för unga kvinnor att hitta en hälsosam balans mellan jobbet och privatlivet, säger Per Larsson, beteendevetenskapligt ledningsansvarig på Previa.
Orolig mage vanligast
Den hälsoundersökning som Previa genomfört bland 55 000 anställda i hela landet visar också att stressymptomen är betydligt vanligare bland kvinnor än män.
Nära en tredjedel av alla kvinnor upp till 35 år har till exempel problem med orolig mage, att jämföra med en knapp femtedel av männen. 28 procent av kvinnorna känner sig ofta rastlösa eller spända, 26 procent känner sig ofta irriterade och otåliga.
Per Larsson. Foto: Previa.
– Kroppen är egentligen gjord för att klara stress och tål hög stress. Så stress i sig är inte farligt – så länge man återhämtar sig, säger Per Larsson.
– Men i vårt nya gränslösa arbetsliv där man till exempel är ständigt uppkopplad, både män och kvinnor, så behåller man en hög stressnivå i kroppen hela tiden. Man blir förblindad av stressen och märker inte kroppens varningssignaler.
– Man jobbar bara på – och till slut så pallar man inte mer.
Och när man väl har passerat gränsen, så får det stora konsekvenser, säger Per Larsson.
– Har det gått för långt, och kroppens sinnrika kretslopp hamnat i allvarlig obalans, så tar det i regel lång tid att komma tillbaka.
Fyrdubbling av sjukskrivningar
Previas undersökning visar alltså att unga kvinnor är hårdast drabbade av stressproblemen. Och det finns också tidigare forskning som visar att just unga kvinnor mitt i karriären är en grupp med närmast akuta problem.
Per Larsson berättar om en några år gammal forskningsstudie från Karolinska Institutet, där man konstaterar att antalet långtidssjukskrivningar bland unga kvinnor som tjänar över 25 000 kronor i månaden ökade med hela 326 procent mellan 2000 och 2004.
Forskarna genomförde också en närmare studie på 600 kvinnor för att se vad som låg bakom ökningen. Bland annat man fram till att kvinnorna var oerhört starkt karriärinriktade, i kombination med höga krav på perfektionism. Dessutom var de belastade av ”traditionellt kvinnligt beteende”, som Per Larsson uttrycker det.
– Kvinnor är med inställda på att ge än att kräva. Samtidigt hade de inte riktigt den manliga erfarenheten av tävling och konkurrens, utan blåser mer på i god tro.
Bristande jämställdhet i hemmet var också det en faktor som forskarna lyfte fram.
– Kvinnor ska prestera lika mycket som männen i arbetslivet, men får fortfarande i stor utsträckning samtidigt sköta större delen av arbetet på hemmaplan, säger Per Larsson.
Chefer också utsatta
En särskild grupp som sällan uppmärksammas i sammanhanget, men enligt Per Larsson kan vara särskilt utsatta, är chefer.
– Man har en tjusig bild av chefen som en strateg. Men de ska också hantera samma föränderliga, gränslösa tillvaro som oss andra, och i verkligheten går deras vardag till 99 procent ut på att lösa problem – och det uppstår nya problem hela tiden.
– Det finns också ofta omänskliga krav och förväntningar på chefer, men samtidigt har de väldigt lite stöd och skydd. Det är ytterst få företag som har klara policies och handlingslpaner för hur man ska hantera chefer som av olika skäl inte klarar av sitt uppdrag.
Att vara chef är alltså för det mesta inte alls särskilt glamoröst, menar Per Larsson.
– I själva verket visar undersökningar att jättemånga chefer i tanken längtar efter att vara en vanlig medarbetare.
Så undviker du stressfällan
- Inse att du är i riskzonen. Den största svårigheten är att inse att man ligger i riskzonen, säger Per Larsson. – Har du tur så har du kolleger, en chef, vänner eller familjemedlemmar som uppmärksammar dig på problemet, och då gäller det att lyssna.
- Ta reda på fakta. Man kan göra enkla stresstest, läsa på mer om stress. – Det finns också internetbaserade stressprogram som forskning visar ger bra resultat, säger Per Larsson.
- Prioritera inte bort dig själv. I grunden handlar det om att ta sig tid att hålla en balanserad livsstil, säger Per Larsson, något som annars kan vara det första som stryker på foten när man börjar få för mycket att göra. – Motion är otroligt viktigt. Om man börjar spara in på fysisk aktivitet för att tiden inte räcker till, så har man ofta startat en nedåtgående spiral.
- Schemalägg återhämtningen. Sömn och återhämtning är otroligt viktigt. Ett knep för att få till tid till återhämtning och avstressning är att se den som en del av jobbet, säger Per Larsson. – Lägga in pass för återhämtning i ditt schema! Gå ut och gå, ta en power nap, spela tennis eller vad som helst, så länge det ger kroppen chansen att sänka stressnivåerna.
Läs mer:
» Studien från Karolinska Institutet (populärvetenskaplig sammanfattning)
» ”Lär dig hantera IT-stressen” (ingenjoren.se 21/4 2011)
» ”Européernas arbete allt mer krävande” (ingenjoren.se 28/3 2011)
» ”Tufft för dagens småbarnsföräldrar” (ingenjoren.se 7/6 2010)
» ”Krisen ökar jobbkraven” (ingenjoren.se 19/3 2010)
14 kommentarer
Det intressanta är hur samhället kan förändras för att minska antalet kvinnor och män som har stress-symptom. Som kvinna kan jag ibland undra över uttryck som detta:
”Dessutom var de belastade av ”traditionellt kvinnligt beteende”, som Per Larsson uttrycker det.”
Är jag belastad av mitt kvinnliga beteende? Även om jag själv blir mindre belastad, blir jag mindre belastande om jag ändrar mitt beteende till tävling och konkurrens, när det kanske belastar andra mer? Självklart vill jag prestera och göra mitt bästa, men att försöka göra det i relation till andra snarare än att lära av misstag och andras framgångar skulle nog bli en fälla, och arbetsplatsen som sådan ganska tråkig.
Jag är medveten om att jag måste lära mig jobba och leva efter ”good enough”, men jag är inte säker på att den bästa vägen är att helt ta efter den arbetsattityd som är gängse idag.
Konstigt att många av kommentarerna bara handlar om vem som gör vad hemma och varför och inte så mycket om vad i vårt sätt att vara både på jobbet och hemma som kan vara orsaken till att fler kvinnor drabbas.
”– Kvinnor är med inställda på att ge än att kräva. Samtidigt hade de inte riktigt den manliga erfarenheten av tävling och konkurrens, utan blåser mer på i god tro.”
Detta är något som jag håller med om och fått lära mig den hårda vägen. Som kvinna är det som ung inte alltid lätt att tolka alla signaler och koder som finns i arbetslivet rätt.
Hemmet är hemmet och jobbet jobbet. Varför blanda ihop de olika sfärerna?
Jag upplever i flera fall att erfarna kvinnliga chefer och projektledare har tyvärr dåligt stöd bland sina chefskollegor och högre chefer när det väl blåser. Det verkar vara betydligt lättare att bränna den kvinnliga chefens karriär än den manliga chefens när det är bistra tider eller ett misstag i arbetet begåtts.
Den här skillnaden verkar inte finnas för yngre kvinnliga chefer och projektledare. Men det kanske är det som kallas för glastaket?
Jag som civilingenjör och tjej har fallit i gropen och kämpar med att orka med vardagen. Inte gör jag mer hemma, det är min stackars man som får kämpa med att hålla hemmet i skick.
Vad det beror på? Det kan jag inte sätta fingret på för då skulle det ju inte ha hänt. För egen del kanske det beror på att jag vill göra så mycket – både vara framåt, effektiv, snabblärd och duktig på jobbet samtidigt som jag har flera aktiviteter som jag vill göra/hinna på fritiden. Alltid tidsoptimist och kanske inte sätter mig själv i första rummet. Men frågan är om det verkligen är kvinnligt? I så fall är de kvinnors eget fel – att man hela tiden försöker att överglänsa varandra och ska vara ”superwoman” inför andra kvinnor.
eller så har kvinnor svårare att ”stänga av” eller fokusera på en sak i taget. Man brukar ju skämta om att män inte har simultanförmåga medan kvinnor har det..Det kanske finns en biologisk skillnad..
Min erfarenhet av jämnställt ”hemarbete” i villa var att jag (som man) skulle göra hälften av allt hushållsarbete SAMT i stort sett allt utomhusarbete. ”Sån’t tycker du ju är roligt” var förklaringen varför det inte räknades in … lagom kul att att slita en kväll i regn och kyla och se den andre i TV-soffan. Inte blev det muntrare av att min del av hushållsarbetet väntade när jag kom in vid läggdags.
Det som gällde gamla generationer matas som standard på oss alla. Det var länge sen kvinnan gjorde mer på hemmaplan. Skulle nog säga att motsatsen råder idag. Man får se efter dagens tjejer för att nåt ska bli gjort överhuvudtaget. Orsaken är nog alla mammor som uppfostrat sina dottrar med att ta för sig och inte göra som de själva. Bara det att nu förväntar sig tjejerna att bli serverad att och ha rätt till en hel del som killarna får kämpa för.
[…] ”Stress slår hårt mot unga kvinnor”, har hälsoföretaget Previa kommit fram till. Se här. Jag citerar: ”Previas undersökning visar alltså att unga kvinnor är hårdast drabbade av […]
Hehehe Ida Erikson. Att inget blir gjort om inte kvinnan säger till mannen kan också uttryckas att mannen blir galen på kvinnans tjat och kvinnan blir galen på att mannen inte gör som hon vill. Där har vi stress för båda två.
Och det är inget skämt. Tjat är bland det mest psykiskt påfrestande som finns.
Hej Ritva
Intressant att du skulle utrycka det som ”chef även hemma”. Detta är nog tyvärr en av anledningen till spänningarna ämnet, när ena parten ska ha det på sitt sätt.
Man kan diskutera orsaken men kvinnor lägger ned mer arbete på hushållet, oavsett ifall de är i förhållande eller ej (enligt SCB’s senaste mätning, 2000/2001 ”Tidsanvändningsundersökningen”), och uppenbarligen verkar hon förväntar sig att mannen ska följa hennes ”rutin”, vilket ofta leder till gnäll och sura miner.
Att säga att män inte har det rent hemma tänker inte på skillnaden i syn, för jag förväntar mig inte se operationsrumsstandard när man beträder ett kvinnligt boende.
Tyvärr kom den gamla klychan ”kvinnor jobbar mer” upp i artikeln, vilket redan nämnd undersökning motvisar + som nämns i en kommentar, det är mer accepterat för kvinnor att visa sig svaga och därmed söka hjälp.
Förhoppningsvis kommer vi acceptera varandras skillnader i framtiden och försöka lyfta fram fördelarna med dem.
Som kvinna chef och mamma så tycker jag beskrivningen i artikeln är väldigt bra. Jag har samma erfarenhet i mitt liv som Ida har dvs att man är chef även hemma. Jag har tom hört män säga att de ”misslyckas” ibland för att slippa.
Problemet är om båda smiter ifrån hushålls arbete och föräldraskap så är det ingen där när det behövs… det kanske män klarar men jag klarar det definitivt inte.
Är det helt uteslutet att det finns fysiologiska skillnader mellan kvinnor och män som gör att yttre stress påverkar oss olika mycket?
Angående Thomas och Ericssoningenjörens kommentarer kan jag förstå att de känner att männen inte får ”upprättelse” när det gäller totala arbetsinsatsen hemma och på jobbet. Men de missar en viktig del, och det är själva planeringen och ansvaret av hemmaarbetet. Om männen inte hade en kvinna som sade åt dem att göra allt det som de nu gör, skulle det förmodligen inte heller bli gjort. Observera – rent generellt alltså!
Om det hade varit jämställt hade artikeln aldrig skrivits. Artikeln är tyvärr fortfarande relevant och bygger ju på studier. Kom igen nu, de skyller ju inte på några män i denna artikeln. De säger ju bara att det generellt fortfarande är lite snedvridet i hemmaarbetet.
Annars framhäver ju artikeln beteenden hos kvinnorna som leder till att de mår dåligt.
Kanske är det så att en motsvarande artikel om män inte gjorts för att det inte finns så stort intresse eller efterfrågan om en sådan artikel.
Jag instämmer med Thomas. Visserligen tycker jag att artikeln inte är så tendentiös som är brukligt numera, och lägger all skuld på männen. Men den gamla vanliga ”sanningen” att kvinnor sköter hemmet kommer ändå fram. Hos många är det kanske så att mannen smiter undan, men är det inte i så fall ett beteende som kvinnor behöver lära sig, också? Att smita mer och inte ta på sig allt.
Det är också bara tvätt, städning och matlagning som ”räknas”. Att mannen är chaufför, bär tungt, måste serva och laga bil, tv, maskiner (vilket alla INTE gillar), byta proppar, sätta upp tavlor, hyllor m.m., betala räkningar, skotta snö, ta hand om abonnemang för internet, telefon och tv, el m.m. Plus en hel del andra sysslor som mannen självklart förväntas utföra utan något tack, för att sen få höra hur dålig han är på att laga mat.
Och efter det ska han vara romantisk och tillfredsställa sin kvinnas behov av bekräftelse och lyssna på när hon häver ur sig alls sin frustration på honom, så att hon sedan kan må bättre.
Det är inte en kul roll och jag är förundrad att så många män är så tröga och bekväma att de inte bryter upp ur den hopplösa rollen.
Det är en viktig faktor att män nästan aldrig medger att de är stressade eller sjuka. Kvinnor ”går ut med detta” i mycket större omfattning än männen. Det verkar inte helt uppenbart att man tagit med detta faktum i undersökningen.
Och angående hemarbete: om man summerar lönearbete och hemarbete, blir summan statistiskt sett större för männen. Så det är inte så att kvinnor arbetar mer. Och till ”hemarbete” brukar bara de ”traditionella kvinnosysslorna” räknas.
Man skall vara försiktig innan man basunerar ut ”klvinnor drabbas värst”. Försök vara mer nyanserade, i jämställdhetens namn!