Tack för att ni finns!

Utan ingenjörerna stannar Sverige. Det låter verkligen som en fånig klyscha men så är det. Visst, tänker ni, inga nya bilmodeller, ingen stålexport och IT-konsulterna klarar vi oss inte utan.

Nej, den här gången tänker jag faktiskt inte på ingenjörerna i näringslivet. Det finns ingenjörer som vi verkligen är beroende av. Riktiga samhällsbyggare. Jag tänker på dem som arbetar i kommuner och landsting. De som ser till att vi får rent dricksvatten i våra kranar, att avloppen fungerar, sköter om alla kommunala fastigheter, ser till att vägarna är säkra och projektleder alla byggen av skolor kontor, butiker, industrier och bostäder. Ingenjörerna är spindlarna i nätet för utvecklingen i alla kommuner.

Fråga vilken kommundirektör som helst om de mest spännande satsningarna i deras kommun, vad de helst berättar om när de träffar sina direktörskolleger i andra kommuner. Kanske är det en ny fin idrottshall, ett ultramodernt, klimatsmart värmeverk, ett kulturhus eller en flotta med nya miljöbussar. Det är alltid ingenjörernas arbete som får kommundirektörerna att slå sig för bröstet.

Jag vet att det finns kommuner som annonserat i åratal efter erfarna ingenjörer, främst inom projektering och anläggning, utan framgång.

På sjukhusen har den tekniska utrustningen blivit nödvändig både för diagnosticering och för behandling. Det behövs både teknisk kompetens för att köpa in rätt utrustning, serva den för att garantera säkerheten och utbilda läkare och sjuksköterskor som ska använda den. Jag träffade en medicintekniker häromveckan som inte darrade på manschetterna när hon sa ”läkarna kan inte bota en patient utan oss”. Här handlar det om ingenjörer som räddar liv.

Ingenjörerna har alltså nyckelpositioner i både kommuner och landsting. Fem av tio kommunanställda ingenjörer är dessutom 50 år eller äldre. Sveriges kommuner och landsting har uppskattat rekryteringsbehovet 2010-2019 till 11 000 personer på hela teknikområdet, varav omkring 3000 ingenjörer. Det låter som ett guldläge för löneförhandlingarna framöver.

I dag ligger snittlönerna för de kommunanställda ingenjörerna många tusenlappar i månaden under de privatanställdas. Men om jag får gissa tror jag inte att lönerna kommer att stiga dramatiskt. Problemet – som kan låta ologiskt – är att de älskar sina jobb. Och som bekant är missnöje en stark drivkraft till förändring.

Den har veckan har jag varit i Skåne och träffat kommunanställda ingenjörer som stortrivs på jobbet. Flera av dem hade arbetat i privat sektor tidigare men bytt, och lönemässigt bytt ner sig. Jag såg bekymrad ut, men de berättade entusiastiskt om omväxlingen och friheten i jobbet. De får vara med från ax till limpa och mötet med alla kunder. Ingen kunde tänka sig att jobba i den privata sektorn igen.

Vad ska man säga? Grattis, kanske. Eller tack för att ni finns. Utan er stannar Sverige.

Lämna en kommentar

Senaste nytt