Tar du någon gång i så att du blir svettig och får ökad puls på arbetstid? Nej, skulle inte tro det. Du kanske på din höjd hämtar en pärm från bokhyllan eller går de få stegen till fikarummet för att ta en kopp kaffe. Så ser vardagen ut för många i det moderna arbetslivet. Det här vill designforskaren Helena Tobiasson ändra på.
Tar du någon gång i så att du blir svettig och får ökad puls på arbetstid? Nej, skulle inte tro det. Du kanske på din höjd hämtar en pärm från bokhyllan eller går de få stegen till fikarummet för att ta en kopp kaffe. Så ser vardagen ut för många i det moderna arbetslivet. Det här vill designforskaren Helena Tobiasson ändra på.
Tillsammans med forskaren Anders Hedman håller Helena Tobiasson just nu på med ett forskningsprojekt som går ut på att undersöka hur man med hjälp av design kan göra vardagen mer fysisk krävande.
– Vi som formar tekniken har omöjliggjort kroppens förmåga till naturlig rörelse och lyckats designa bort fysisk belastning i dagens arbetsliv, säger Helena och tillägger att teknikutvecklingen har gått så fort att man på något vis glömt bort den fysiska möjligheten som finns i våra kroppar.
– Förr ägnade man sig åt att designa bort farlig fysisk belastning och det var förstås viktigt, om man ser till kolgruvorna i England så slet de ju ut sig på grund av monotona, repetitiva rörelser men belastningsskadorna kvarstår även i det moderna arbetslivet, säger hon och nämner belastningsskadan musarm som exempel.
En av orsakerna till att arbetsmiljön har blivit så här stillasittande tror Helena kan vara att de som utvecklar tekniken själva sitter i liknande miljöer och därigenom påverkas av den.
Nu är ju svenskar i allmänhet inga soffpotatisar utan de flesta rör ju på sig hyfsat regelbundet, i alla fall på fritiden, men Helena menar att det inte räcker att bara ägna några timmar i veckan åt att motionerna om man har ett stillasittande jobb.
– Men vi som individer har redan tillräckligt med dåligt samvete för att vi rör oss för lite. Det dåliga samvetet ska inte bäras av individen utan av oss som är med och designar vardagen, säger Helena och tillägger.
– Det är jättebra att företag uppmuntrar sina anställda att motionera, jag menar inte att de ska sluta med det, men det räcker inte. Och åtgärder som pausprogram vid datorn och gå iväg och hämta en kopp kaffe, det är för tråkigt och det funkar inte, det måste in mer naturlig rörelse i vardagen, säger hon och förklarar att hon själv har erfarenhet av detta eftersom hon tidigare jobbade som sjukgymnast och ergonom.
I forskningsprojektet, som också är en del av Helenas avhandlingsarbete inom människa-datorinteraktion och ergonomi/design vid KTH, har Helena och hennes kollega arrangerat något de kallar extrema designsituationer, de har exempelvis kopplat en dator till löpbandet och en roddmaskin med en läsplatta. Vid olika workshops ska människor sen få testa utrustningen och beskriva sin upplevelse.
– Av resultatet skapar vi en upplevelsebank och nästa steg i projektet är att undersöka hur fysisk belastning påverkar hälsan, för det händer någonting i kroppen när man exempelvis har promenerat på ett löpband, och det är den här växelverkan mellan att ta i och slappna av som är viktig. Vi kan inte fortsätta som vi gör nu och dutta oss fram i vardagen, säger Helena.
Anna Eriksson
