När världsekonomin svajar och många företag kämpar för att hålla näsan över vattenytan, ökar också korruptionen. Det är Ernst & Youngs förklaring till att den globala korruptionen tycks ha ökat i och med finanskrisen.
När världsekonomin svajar och många företag kämpar för att hålla näsan över vattenytan, ökar också korruptionen. Det är Ernst & Youngs förklaring till att den globala korruptionen tycks ha ökat i och med finanskrisen.
Företag är mer benägna att muta sig fram i dag än de var för två år sedan. Det framkommer i en undersökning som Ernst & Young har låtit göra. I undersökningen tillfrågades 1 758 höga beslutsfattare i de största företagen i 43 länder.
På en av de centrala frågorna, ”Skulle du vara beredd att betala kontanter för att få igenom ett kontrakt?”, svarade 15 procent av de respondenterna ja. För två år sedan var det bara 9 procent som svarade ja på samma fråga.
Erik Skoglund är ansvarig för enheten som jobbar med information och utredning kring ekonomiska oegentligheter på Ernst & Young.
– Det finns en ökad press på industrin, att den ska dra in ordrar för att rädda sysselsättningen, säger han.
Nöden verkar alltså inte ha någon lag när företagen kippar efter andan i den globala krisen och det gäller att rädda sitt eget jobb, eller sitt eget företag. Men enligt Erik Skoglund kan en bidragande orsak vara att man pratar mer om korruption i dag. När det pratas mer om det, upptäcks också mer. I USA döms det numera ut stora bötesbelopp. Autoliv ska till exempel betala över 14 miljoner dollar, nästan 100 miljoner kronor, efter en förlikning i en korruptionsutredning.
I Ernst & Youngs undersökning framstår Sydostasien som klart mest korrumperat. I Indonesien svarade så många som 60 procent av de höga cheferna att de var beredda att muta sig till affärsuppgörelser. I Vietnam och Indien var det var motsvarande siffra 28 procent (att jämföra med Sveriges siffra på 2 procent).
Erik Skoglund konstaterar att många av länderna i Asien är svaga demokratier, eller inga demokratier alls, och det kan vara en ren nödvändighet för underbetalda statstjänstemän att skaffa sig extrainkomster för att få mat på bordet.
Det här innebär potentiellt stora problem för svenska företag med dotterbolag i de här länderna. Även om man på huvudkontoret har en bra policy, så är det inte alltid som den finns översatt till engelska eller till det lokala språket.
En annan sida av problemet är när svenska bolag investerar utomlands och blir avkrävda stora summor för att få något gjort. Enligt Erik Skoglund jobbar de stora börsbolagen medvetet, medan små och mellanstora bolag som expanderar måste ta reda på riskerna i de länder där de investerar. De kan tänkas vara naiva.
– För det första måste du utvärdera riskerna. Du måste veta vad du ger dig in på, säger han. Säljer du till staten eller kommersiellt? Risken är mindre om du säljer till kommersiella partner. Det är typiskt statliga eller kommunala tjänstemän som man måste muta. Vissa företag väljer att inte alls gå in på alltför korrumperade marknader. Skanska valde till exempel att lämna Ryssland 2007. För det andra måste du skaffa ett bra regelverk. Utbilda de anställda. Det kan vara svårt för en svensk att plötsligt komma till Kina och göra affärer.
För ungefär ett år sedan kom en ny lag i Storbritannien., Bribery act, som säger att företag som arbetar i förebyggande syfte kommer lindrigare undan om man upptäcker korruption. Då blir endast den korrupte anställde åtalad. Annars kan även företagsledningen åtalas. Lagen har dock inte testats i praktiken, eftersom inget fall ännu har kommit ända till domstol.
Även i Sverige kommer i sommar en ny korruptionslagstiftning. Den blir inte så långtgående som den brittiska, men bland skärpningarna i lagen finns att svenska företag utomlands inte kan skylla på korrupta mellanhänder. Svenska företag måste kolla upp dem de jobbar med.
Ytterligare en skärpning innebär att handel med information blir förbjuden. Man får till exempel inte betala en politikers make eller maka för information, och man får inte betala för läggmatcher i idrott.
Sture Henckel
