Foto: Kennet Ruona.
Långa dagar i Dakar
Trots att Per Becker jobbade motsvarande nästan två heltidstjänster under sitt uppdrag i Senegal kände han alltid att det fanns mer att göra.
Per Becker. Foto: Kennet Ruona.
Under ett halvår var jag regional samordnare för katastrofriskhantering för internationella Rödakors- och Rödahalvmånefederationen (IFRC) med ansvar för alla humanitära operationer och långsiktiga utvecklingsprojekt i Västafrika (Sahel).
Hur kom det sig att du gick med i Röda Korset?
– Rödakorsrörelsen är världens största nätverk för humanitärt arbete och relaterat utvecklingssamarbete med en väl definierad samarbetspartner i 187 länder. Efter att ha jobbat med dessa frågor för andra organisationer ett tag var det helt naturligt för mig att vilka bli en del av rörelsen.
Vad jobbar du med annars?
– Jag är universitetslektor i riskhantering med fokus på samhällets säkerhet och hållbarhet vid Lunds universitet.
Var i Senegal höll du till?
– Kontoret låg i Dakar men mitt ansvarsområde var hela Västafrika.
Vilka utmaningar fanns i tjänsten?
– Väst- och Centralafrika är den i särklass fattigaste och minst utvecklade regionen på jorden, med växande problem med torka, översvämning och kolera. Den största utmaningen var med andra ord att räcka till.
Arbetade du ensam eller i grupp?
– Jag var chef för ett alldeles för litet team med väldigt varierande kompetens, till exempel läkare, nutritionsexpert, malariaexpert och katastrofhanteringsassistent.
Hur var relationen till arbetskompisarna?
– Relationen med kollegerna var varierad, alltifrån vänskaplig till ansträngd. Jag antar att det är så på de flesta arbetsplatser, särskilt om man själv har integritet.
Hur bodde du?
– Jag bodde i ett hus som var dimensionerat för min familj men det var mer eller mindre tomt då jag var ensam under uppdraget. Planen hade hela tiden varit att vi skulle åka ner allihop men två veckor innan flytt fick vi reda på att vi var gravida igen. Då det inte är en bra idé att vara gravid i malariaområden (om man har valmöjligheten förstås), så fick vi planera om och ha ett konstigt distansupplägg där jag spenderade alldeles för mycket pengar och koldioxid på att flyga hem med jämna mellanrum. Detta var även en bidragande orsak till att jag avslutade kontraktet i förtid.
Var det en tidsbegränsad tjänst?
– Kontraktet var på två år, med möjlighet till förlängning. Jag jobbade fock bara i Senegal tills det var dags att åka hem och hälsa vår lilla bebis till världen.
Hur var din relation till lokalbefolkningen?
– Väldigt givande. De astronomiska ekonomiska klyftorna komplicerade dock ibland ens möjligheter att ha vänskapliga relationer utanför arbetet.
Vad är ditt starkaste intryck från din tid i Senegal?
– Deras version av islam, öppen, tolerant och vänlig. Vi har mycket att lära.
Bästa och sämsta med att jobba i landet?
– Det bästa med Senegal är folket. Otroligt stolta, toleranta och vänliga. Det sämsta var den kroniska bristen på resurser, både materiella och personella.
Vad har du för yrkestips till en blivande ingenjör?
– Fundera på vad du vill göra i ditt yrkesliv. Fundera sedan på vad du kan göra i dag för att nå lite närmare dit du vill. Ha tålamod.
Per Becker
Ålder: 38 år
Familj: Fru och två barn.
Häftigaste upplevelse: Simma på armlängds avstånd från en vild 13 meters knölvalshona med unge i Tonga ligger högt på listan.
Ser fram emot: Att få publicera en bok som är på gång om bland annat risk och hållbar utveckling.
Tar med mig från min tid i Senegal: En massa nya erfarenheter och en ännu mer nyanserad och kanske krassare bild av biståndsvärlden.
Anna Eriksson
Utrikeskorren publicerades i en kortare version i Ingenjören nr 5 2012.
