Det bästa med lediga dagar är att de inte är som andra. Till exempel ringer inte klockan 05.57 utan vi vaknar när vi vaknar. Oftast vid åtta. Sen läser vi tidningen till sista bokstaven. Men de senaste helgerna har vi blivit störda. Runt klockan 8 pockar en högljudd röst på uppmärksamhet. Först trodde jag att det var vår märkliga granne som hade något hyss för sig. Men sedan förstod jag att det kom från köket. Av någon anledning hade timern till köksradion aktiverats.
Ingen stor sak om det inte vore för att radion är tio år gammal och ingen kommer ihåg vad alla knapparna går till och i vilken kombination de ska användas för just timern. Vi tryckte runt litet men inställningen står kvar. Jaja.
Samma ska händer då och då i badrummet. Det låter som om någon sitter och talar i mobiltelefon där inne men när jag kände igen statsministerns terapeutiska stämma fattade jag misstankar. Vad gjorde Fredrik Reinfeldt där? Mycket riktigt. Jag hade inte fått oväntat besök utan det var min urgamla transistor som av någon anledning hade blivit tidsinställd. Och hur var det man gjorde med den? Ingen som vet, ingen som vet.
”You need service immediately” meddelade en beslöjad kvinnoröst senast kompisen W och jag skulle köra till tippen med återvinningen i hennes trötta Renault:. ”Strunta i henne, inte ens verkstaden vet varför hon håller på”, avfärdade W det hela. Tydligen höll den beslöjade låda ganska ofta.
Rösterna förföljer mig. Och värre lär det bli – när det som kallas Internet of Everything, och alla prylar har en egen IP-adress och är uppkopplade mot internet, har slagit igenom. Då när allt ska styras, mätas och effektiviseras i ett ständigt flöde av information om elpriser, blodtryck, positioner, extrapriser och pollenhalter. Vi som har svårt att komma ihåg vad vår sambo sade vid frukostbordet hur ska vi klara alla dessa budskap? Och vad gör man när bruksanvisningen är borta och hela systemet plötsligt blir infekterat av någon mask från en missnöjd grupp seniorer som just har lärt sig hur man arrangerar en DDoS-attack. Man går där, på väg till Ingenjörshuset, med sina google-glasögon och samma stund man stiger av tunnelbanan vid Hötorget säger en bestämd mansröst: ”Gör en u-sväng, din brödrost behöver omedelbar service.”
Det är sånt man kan fundera över på lediga dagar.
