Sveriges första kvinnliga ingenjör tog examen från Chalmers 1917. Nu har hennes barnbarn Gunilla Resare skrivit en biografi om hennes liv. Här möter vi en banbrytande, orädd kvinna som ser till att designa sitt eget liv.
När Vera Sandberg som nittonåring klev in på Chalmers för att påbörja sin ingenjörsutbildning var hon den enda kvinnan bland 400-500 manliga studiekamrater. På den tiden tog Chalmers inte in kvinnor överhuvudtaget och det hade orsakat en hel del huvudbry när hennes ansökan kom in.
Det tog en tid innan Vera blev bekväm med att bära sin Chalmersmössa.
Därför fick hon göra ett särskilt svårt inträdesprov i matematik där hennes kunskaper sattes på prov – något som inga män behövde göra. Men hon klarade provet galant och dörren till Chalmers öppnades för henne – och därmed också för tusentals andra kvinnor.
– Åren på Chalmers var säkert tuffa tider, men när jag letar i arkiven så hittar jag egentligen bara solskenshistorier. Hon verkar ha stortrivts där. Hon beskrev en god kamratskap med de andra studenterna, var med i spex och säger själv att hon blev väldigt väl mottagen, säger Gunilla Resare, Veras barnbarn och författare till boken om Vera Sandberg.
Nyfiken på Vera som person
Det var i samband med att Chalmers 2017 uppmärksammade att det var 100 år sedan Sveriges första kvinnliga ingenjör tog examen från högskolan som Gunilla Resares tankar om att skriva ned Veras historia föddes: Hur kom det sig att Vera valde att utbilda sig till ingenjör? Hur var det att vara enda kvinnan på Chalmers på den tiden? Och varifrån kom drivet som går som en röd tråd genom hennes liv?
Så småningom började hon arbetet med att söka information, intervjua gamla släktingar, gräva i arkiv, fotoalbum och tidningsklipp för att spåra sin farmors historia.
– Jag kände ett visst ansvar för att hennes historia blir berättad och var också nyfiken på henne som person, berättar hon.
Var inte rädd att bryta mönster
Gunilla Resare tror att en stor anledning till att Vera Sandberg valde ingenjörsyrket var familjens pappersbruk i Långasjönäs och ett brinnande intresse för kemi, matematik och vetenskap. I boken skriver hon att Vera var ”nyfiken, praktiskt lagd, nytänkande och inte rädd för att bryta mönster”. Och feminist. I intervjuer lyfter Vera gärna fram kvinnors möjligheter till utbildning – inte minst inom det tekniska området.
Vera Sandberg hade ett brinnande intresse för kemi, matematik och vetenskap.
I en intervju där Vera får frågan om sitt yrkesval svarar hon så här: ”Ja, något skulle jag ju bli och varför skulle inte en flicka kunna slå in på den banan? Själv trivs jag alldeles utmärkt och jag förstår inte varför det inte skulle passa en kvinna”.
Men när hon, efter sin civilingenjörsexamen, ville läsa mer kemi, fysik och matematik på Uppsala universitet stötte hon på patrull – hon hade ju ingen studentexamen. För att bli behörig att söka var hon därför tvungen att först läsa in en studentexamen – vilket hon gjorde på tre månader.
Som civilingenjör reste Vera runt i världen, bodde bland annat en period i Tyskland.
– Jag minns farmor som en kvinna med mycket skinn på näsan och hon hade ett väldigt driv i allt hon gjorde. För henne var nyfikenhet och kunskap nyckeln till framgång genom livet, i studierna, i karriären och senare även som mor, berättar Gunilla Resare.
Fembarnsmamma över en natt
Som civilingenjör reste Vera runt i världen och bodde bland annat en period i Tyskland. Efter sina universitetsstudier fick hon jobb på Reymersholms oljefabriks laboratorium i Karlshamn och arbetade därefter som kemist på Helsingborgs gummifabrik och på Siverts Kabelverk i Sundbyberg.
Vid dryga 40 gifte hon sig med en man som hon hade lärt känna under studietiden vid Chalmers. Han var nybliven änkling med fem små pojkar, den yngsta bara ett år gammal. Vera Sandberg avslutade då sin yrkeskarriär för att bli mamma på heltid.
Ingenjörstiteln
I början av 1900-talet var utbildningen på Chalmers uppdelad i två kategorier: Chalmers lägre, en kortare utbildning, och Chalmers högre som var den tyngre ingenjörsutbildningen.
1937 klassificerades Chalmers högre som högskoleutbildning med rätt att utfärda civilingenjöresexamen och bytte även namn till Chalmers Tekniska Högskola.
Efter det titulerade Vera och hennes klasskamrater sig som civilingenjörer.
– Hon var väldigt varm och mån om familjen och man blir imponerad hur hon utan att tveka ger sig in i modersrollen när hon över en natt bli mamma till fem pojkar. En av de sakerna som hon alltid lyfte fram som det hon var mest stolt över i sitt liv var att alla pojkarna fick en bra utbildning. Kunskap var hennes mantra, poängterar Gunilla Resare.
Designade sitt eget liv
Gunilla Resare konstaterar att den tiden, 1900-talets första hälft, var en tid av stora utmaningar, oro, ekonomisk kris och förändringar i samhället – på samma sätt som idag. Att ta sig an sin farmors livshistoria har inneburit ett mycket större arbete än hon hade kunnat föreställa sig, men har också varit väldigt givande.
– Det Vera gjorde är kanske inget märkvärdigt idag, men det jag hoppas kan inspirera är hennes driv – hur hon såg till att designa sitt eget liv. Hon vågade göra egna val, hoppa ut i tuffa situationer och ta ansvar för sig själv och sin ekonomi. Nu finns hennes historia nedtecknad och jag hoppas att den kan inspirera andra, säger Gunilla Resare.
