Trots att vi har alla möjligheter att arbeta var och när som helst sitter vi fast i industrialismens definition av arbete och hur och var det pågår. Distansarbetsdrömmen kom av sig. Eller är den på väg? I tre artiklar kommer Ingenjoren.se att titta närmare på det jobb vi inte gör på jobbet – vad det nu kallas. Del 1 handlar om vision och verklighet:
“Ska du gå hem redan?”
Förra året fick forskarna Mikael Ottosson och Calle Rosengren 2 miljoner kronor för att utforska vårt förhållande till tid och norm i arbetslivet. Från ett samhälle där arbetet var tydligt reglerat i lagar och regler går vi mot en upplösning av begreppen arbetsplats och arbetstid. Vi kan arbeta var som helst, och när som helst. Eller låta bli. Forskarna ska studera normers betydelse för arbetets rumsliga och tidsliga förläggning i kunskapsintensiv tjänsteproduktion. Projektet heter ”ska du gå hem redan” precis som sin hemsida. En påminnelse om känslan av förebråelse, verklig eller inbillad, som du kan få en stressig eftermiddag på jobbet när du packar ihop och går för att hämta på dagis flera timmar innan kollegorna går hem. Och känslan finns där även om man kompenserar med att slå på datorn och jobba vidare på kvällen hemma. Det finns forskning som visar att den som jobbar utanför kontoret är oerhört noga med arbetstiderna och förmodligen får mer gjort än den som befinner sig på den fysiska arbetsplatsen. Att sluta mäta arbete i tid vi tillbringar på en definierad plats är svårt.
– Arbetstidens symbolvärde är fortfarande stort, säger Mikael Ottosson. Vi tänker arbete som att vi går till arbetet, till byggnaden. Det finns en tröghet i begreppen och i språket som tar tid att frigöra sig från.
Den nya tekniken med bärbara datorer, internet och mobiltelefoni har sprängt gränserna för var vi kan arbeta i dag. Möjligheterna är oändliga. Men vi är bundna av trögheten I våra begrepp och i våra organisationer.
– Vi är långt ifrån den totala rumsupplösningen i dag, säger Mikael Ottosson. Och vi har fortfarande behov av att träffas och prata.
Visionen om distansarbetet, där vi kan sitta hemma och jobba har funnits i kanske 40 år nu. Oljekrisen 1973 och den tekniska utvecklingen gav upphov till tankar om hur man skulle kunna spara tid och resurser genom att ha arbetsplatsen hemma. 1980 förutspåddes en renässans för lokalsamhällena då allt fler med tiden skulle bo och arbeta utanför storstadsområdena. Informationsteknikens spridning, datorernas intåg I hemmet och möbelföretagens lansering av hemma-arbetsplatsen bidrog. Senare följde också företagens visioner om hur kontorsytorna kan minskas om hälften av de anställda är någon annanstans.
EU-kommissionen förutspådde 1994 att det skulle finnas 10 miljoner distansarbetare år 2004. Så blev det inte. 2009 var det runt 4 procent av svenska anställda som distansarbetade en eller två dagar i veckan. Och inte I första hand hemifrån, för dagens distansarbetare är snarare en mobil arbetare med kontoret på fickan som jobbar på en flygplats, på tåget eller vid ett cafébord någonstans.
Så vart tog de tio miljonerna distansarbetare vägen?
Distansarbete visade sig inte bara vara en fråga om datorisering och kontorsmöbler. Det krävs också förtroende för att anställda ska arbeta även när de är utom synhåll. Platta organisationer utan starka hierarkier är en bättre förutsättning än företag med många nivåer. Arbetsuppgifterna måste också lämpa sig. Ska du skruva ihop bilar så ska du. Därför är det i den kunskapsintensiva tjänsteindustrin som flest arbetar utanför kontoret. Och mest i Väst-och Nordeuropa eftersom organisationerna är plattare där och arbetslivet mindre hierarkiskt än i Syd – och Östeuropa.
”A flexible working life for all age groups will be a generally accepted concept in 2015.” skriver Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien i sin framtidsrapport Ambient Sweden. Men för att det ska bli verklighet måste organisationerna också tänka till om hur en verksamhet där alla inte är på plats varje dag organiseras. Forskning visar att det är mellancheferna som är mest negativa, förmodligen för att det är de som ska hantera den nya situationen. Kunskapsöverföring, värdering av arbetsinsatser, projektledning – det är många frågor som ska lösas. Ovanpå det kommer säkerhetsfrågor, arbetsrätt, arbetsmiljöfrågor.
– De nya arbetsformerna kan göra att man förlorar kunskap och vi-känsla, säger Mikael Ottosson. Hur skapar man identitet i en sådan här situation? Jag tror inte att de fysiska arbetsplatserna helt kommer att försvinna. Men jag tror också att det här kan ge upphov till nya former för lärande i organisationer. Och arbetet kanske mer handlar om att sammanfoga olika kunskap och kompetens än om att äga dem.
Jenny Grensman
Läs de andra delarna av ”Vart tog distansarbetet vägen?”
Del 2: Flexibelt arbete kräver sin struktur
Del 3: Möten är centrala
Del 4: Svårt att veta när och var du jobbar
Källor:
Visioner om IKT i arbetslivet, Torbjörn Lundqvist, Institutet för Framtidsstudier 2010
Ambient Sweden (IVA 2010)
Försäkringskassans huvudkontor flyttar i slutet av 2013 till nya lokaler och där kommer det inte finnas fysiska platser till all personal, en så kallad Aktivitetsbaserad arbetsplats. Man har en egen ”hemvist”, men ingen egen plats. Det passar säker för en del, men inte för alla. Det är redan perosnal som sagt upp sig och bytt jobb på grund av detta.
Personligen tror jag många känner en trygget i att ha en ”egen” plats att gå till.
Sitter inte själv på HK och är glad för det. :)
Det blir spännande att se hur det kommer att gå…
Mellancheferna är antagligen mest negativa därför att deras uppgift främst är att övervaka och kontrollera sina underlydande. I en platt organisation med eller utan distansarbete finns inte samma behov av mellanchefer som springer runt och kontrollerar att folk sköter sitt arbete.
Eftersom ”kontoret” numera är ”kontorslandskapet” så har kontorsytan kunna minskats starkt utan att släppa järnkollen på underhuggarna. Incitamentet ”lägre kostnader” är därför inte lika starkt för arbetsköparna.
En vinst med arbete hemifrån ibland jämfört med i kontorslandskapet är att möjligheten till koncentrerat, fokuserat arbete men det brukar inte värderas högt av cheferna.
Utvecklingen av mobilt Internet mm har snarare medfört att all tid är arbetstid snarare än att arbetstiden kan utföras hemma.