I fredags hade Naturskyddsföreningen sin årliga konferens, i år på temat att två kriser kan vara bättre än en. Kriserna det handlar om är jobbkrisen och miljökrisen. Men genom att ta den ena och slå den andra kan man göra rejäla framsteg i båda riktningarna samtidigt.
I fredags hade Naturskyddsföreningen sin årliga konferens, i år på temat att två kriser kan vara bättre än en. Kriserna det handlar om är jobbkrisen och miljökrisen. Men genom att ta den ena och slå den andra kan man göra rejäla framsteg i båda riktningarna samtidigt.
Tidigare har miljöfrågorna diskuterats som något som kostar pengar. Klimat och miljö har ofta framstått som ett slags särintresse som också, för skams skull, måste få lite pengar. Den bilden håller på att försvinna. I dag talar man allt oftare vad det kostar om vi inte gör något åt miljöproblemen i tid.
Mikael Karlsson, ordförande för Naturskyddsföreningen inledde med att förklara varför det inte kostar pengar att försöka göra något åt miljöproblemen.
– Vi ser ett trendbrott, sade han. Motargumenten kring ekonomin faller. Överfiskning funkar inte i långa loppet. Vi tappar en miljon arbetsdagar inom EU varje år på grund av luftföroreningar. Det rör sig om hundratals miljarder svenska kronor. Benbrott och andra frakturer på grund av kadmium kostar fyra miljarder kronor. Och det är ett av problemen med enda miljögift. Det kostar alltså miljardbelopp att förstöra miljön.
Miljöåtgärder påverkar inte konkurrenskraften negativt, fortsatte han. Det kan tvärtom bidra till att trimma konkurrenskraften.
Det tyska fackförbundet IG Metall, med över två miljoner medlemmar, omfamnar det tyska initiativet Energiwende. Det går ut på att minska växthusgasutsläppen med 80-95 procent till år 2050. Det tyska fackförbundets rådgivare inom miljö- och energifrågor, Angelika Thomas, redogjorde för hur satsningen tvingar fram grön teknik som skapar nya marknader som i sin tur skapar nya jobb. Energiwende är generellt populärt i Tyskland. Det som krävs är att energitillgången är pålitlig.
Staffan Laestadius, professor i industriell utveckling vid KTH, var en av de mest inspirerande talarna.
– Hela vårt samhälle lider av ett kolberoende, sade han. I tvåhundra år har all tillväxt varit starkt beroende av fortsatt ökat kolanvändande.
Bevisen är lätta peka på. Bara de senaste tio åren, under just den tid vi börjat prata om klimat på allvar, har andelar bilar över 1,5 ton ökat avsevärt. Likaså har både mängden flygresor och längden på dessa flygresor – liksom köttkonsumtionen – ökat kraftigt under det senaste årtiondet.
– Mobiler, radiobasstationer, och hela biten med sociala medier. Den sammanlagda effekten av den här mediaanvändningen ligger på samma nivå som den samlade flygtrafiken.
Men, lade han till, Sverige har en tradition av att kunna ställa om i Sverige. På 1970-talet genomförde Sverige en omfattande strukturomvandling. Då skulle man lägga ner gamla industrier och samtidigt reducera vinnarnas vinster för ett mer jämställt samhälle. Omställningen genomfördes och Sverige kan göra om bedriften. Det som behövs är att sluta prata om tillväxt och börja prata om omvandling.
– Man skulle kunna ha att alla förslag i riksdagen måste som sämst vara klimatneutrala. Och så behöver vi en skatteväxling, med lägre skatter för tjänster och grön infrastruktur, och en svart moms för det som genererar koldioxidutsläpp. ROT-avdraget skulle kunna bli energifokuserat.
Han sammanfattade sitt föredrag med att konstatera att utmaningen är stor men möjlig. Tekniken finns redan. Efter anförandet frågade Naturskyddsföreningens generaldirektör Svante Axelsson, för kvällen moderator tillsammans med idrottsstjärnan Carolina Klüft, om vilka tre åtgärder som Staffan Laestadius ville föreslå för regeringen.
Staffan Laestadius funderade snabbt och svarade:
1. I stället för ett femte jobbavdrag, satsa på gröna investeringar.
2. Ta vinsten från försäljningen av Nordea på tjugo miljarder och satsa det också på gröna investeringar, exempelvis i kraftnätet som behövs när vi får mer vindkraft.
3. Tillsätt en grupp att studera grön skatteväxling
Andra talare siktade på direkta åtgärder. LO:s ordförande Karl Petter Thorvaldsson ville bygga snabbtåg till Oslo och Köpenhamn och Erik Thedéen som driver de statliga bolagen ville sälja den utländska delen av Vattenfall.
Mot slutet av konferensen frågade moderatorn Carolina Klüft en av panelerna efter konkreta lösningar för att lösa jobbproblematiken och samtidigt bidra till en hållbar utveckling.
Henrik Svanqvist på Skanska svarade:
– Vi är en bransch som hoppar så högt som ribban ligger, lägg upp ribban på världsrekordnivå, så hoppar vi så högt också.
Sture Henckel
