Håkan Lundstedt sitter i Sveriges Ingenjörers teknologgrupp och är en av tolv förtroendevalda från studentsektionerna i Saco som under våren deltar i en särskild ledarskapsutbildning.
Syftet med ledarskapsutbildningen är att främja det fackliga engagemanget bland studenter. Deltagarna får bland annat lära sig mer om fackligt arbete och politik samt lyssna till gästtalare.
Kan du berätta kort vem du är och vad du pluggar?
– Jag pluggar civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik vid Uppsala universitet och är engagerad i teknologgruppen, Sveriges Ingenjörers studentgrupp. Mycket av min tid går åt studier och engagemang men på fritiden gillar jag att ta det lugnt hemma med min sambo och min dotter. Annars gillar jag att gå ut och äta på nation.
Varför sökte du Saco studentråds ledarskapsutbildning?
– Jag var på Sacos studentråds kongress i höstas och träffade några av dem som har gått kursen tidigare. Det de berättade om utbildningen gjorde att den lät jätteintressant, att man får träffa representanter från andra områden och prata om ledarskap, att lyssna på framstående ledare inom olika områden. Jag tog det som ett unikt tillfälle att träffa drivna människor och samtidigt träffa nutida och framtida ledare.
Ni har setts en gång redan. Hur var första träffen?
– Det var jätteintressant. Vi började med en introduktion och sedan åt vi lunch med Sacos ordförande Göran Arrius. Vi hade möjlighet att ställa frågor och fick höra om hans syn på ledarskap. Dagen gav mycket att reflektera över lång tid framåt.
Vad hoppas du att utbildningen ska ge, eller leda till?
– Det jag hoppas att det ska ge är ett tillfälle att få kännedom och kunskap om verktyg kring ledarskap som kan följa mig genom livet. Sen också att jag får lära känna andra, drivna människor.
Ledarskapsutbildningen är inriktad på att fackligt ledarskap, är det något du kan tänka dig?
– Ja, det kan jag definitivt tänka mig. Men jag föredrar att fokusera på nuet och inte tänka så mycket på framtiden. Om det blir som ledare inom en facklig organisation, politiskt eller inom industrin vet jag inte. Jag drivs mycket av frågor om jämställdhet och jämlikhet så en ledarskapsroll är inte otänkbar.
Varför engagerar du dig fackligt? Har det fackliga engagemanget alltid funnits där, eller var det något särskilt som utlöste ditt engagemang?
– Lite både och. Dels var det bara ett sammanträffande att jag såg att man kunde kandidera till en plats i teknologgruppen. Men jag har alltid hållit mig uppdaterad i samhällsdiskussioner och diskuterat frågorna med familj och vänner. Just fackens arbete för lika villkor, jämställdhet, jämlikhet och trygghet för alla är viktigt för mig.
Något mer du vill tillägga?
– Jag vill poängtera att facken är det effektivaste sättet vi har att uppmärksamma problematik som ofta kanske tros vara lokal, men kan visa sig handla om något strukturellt problem. Med en organiserad och samlad röst kan vi ta ställning, en ställning som speglar organisationens värderingar och medlemmar. Därför är det jätteviktigt att engagera sig fackligt, att vara med i facket och att vi bibehåller den organisationsstrukturen. Inom alla situationer kan det uppstå problem och för att reda ut de räcker inte alltid en diskussion mellan två individer. Om det är ett systematiskt problem kan en person försvinna i mängden men en organisation ta en tydlig ställning.
– En individ kan inte vara överallt, men individerna inom en organisation kan finnas överallt och uppmärksamma organisationen om en situation, var den än uppstår. Det känns som att vi har ett problem att fackliga engagemanget avtar och mycket tas för givet i frågor som har förhandlats fram av organisationerna för länge sedan. Så fort man tar något för givet finns det inget som upprätthåller det. Det vill jag uppmärksamma.
Finns det någon lösning på detta?
– Att prata om det och påminna folk om att det inte handlar om att vi har det så bra nu ändå, utan om att vi ska fortsätta ha det bra och att vi ska få det ännu bättre. Vi måste belysa den diskussionen.
Ania Obminska
