Ännu en avtalsrörelse står för dörren, nya kollektivavtal ska slutas. Men i vissa branscher är det få företag som har kollektivavtal och få medlemmar som kräver det.
Inom tjänstesektorn är det exempelvis inte lika vanligt med kollektivavtal som inom industrin, och arbetsgivarorganisationerna får kämpa mer för att få nya medlemmar. Intresset bland medlemmarna verkar också ganska lågt och det är ovanligt att det bildas nya klubbar om det inte har funnits någon innan. Många nystartade företag har få anställda i början och startas kanske av ett kompisgäng som inte direkt ser sig som arbetsgivare.
Akademikerfacken och Almega drog för ett par år sedan tillsammans igång ett arbete för att modernisera kollektivavtalen så att de bättre skulle passa nya företag och ett modernt arbetsliv. Regler om arbetstid, övertid och möjligheten att anpassa kollektivavtalen efter lokala förhållanden är exempel på frågor som varit uppe i det arbetet.
– Många tjänsteföretag, kanske främst nystartade eller mindre företag, tycker att kollektivavtalen vi har är för stelbenta och att de följer en mall som fungerar för industrin, säger Mikael Rosengren, förhandlingschef för tjänstesektorn hos Sveriges Ingenjörer. De har ordnat egna försäkringslösningar som de tycker är bra och som inte går att ta med om de går över till kollektivavtal. Nya arbetsformer gör också att företagen vill ha mer flexibla avtal.
Mikael Rosengren beskriver att arbetet mellan akademikerfacken och Almega för att modernisera avtalen tog en paus för förra avtalsrörelsen. Men frågan är om de kommer att återupptas. Klimatet mellan Almega och facken är efter flexpensionsstriden rätt kyligt.
– Vi tycker att det är viktigt att vi har moderna avtal som är anpassade efter det arbetsliv vi har, säger Mikael Rosengren. Från vår sida skulle vi till exempel gärna ha avtal som på ett bättre sätt lyfte fram de förtroendevaldas roll, det är något som vi saknar.
Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer tycker att det är viktigt med bra kollektivavtal men menar också att problemet kanske inte bara är gamla och omoderna avtal utan också dålig kunskap.
– Om man ser till vad man faktiskt får som medlem i en arbetsgivarorganisation i form av bra försäkringar, som ändå måste finnas, rådgivning och juridisk hjälp så är det väldigt prisvärt, säger hon. Att hitta egna pensionslösningar och försäkringslösningar är ju inte lätt och bra rådgivning kostar också.
Camilla Frankelius tycker att kraven på mer flexibla avtal ibland hamnar fel när man diskuterar någon sorts avtal light.
– Arbetsgivare har ju inte bara en sorts anställda, säger hon. Även om man huvudsakligen har unga så ska ju de också ha avsättning till pension, föräldralön och allt annat med tiden så det blir svårt att ha ”light”. Ibland tror jag att en del arbetsgivare kanske inte gillar kollektiva lösningar eller att de inte förstår hur bra det faktiskt är att ha en facklig motpart så att personal och arbetsgivare kan tala med varandra. Det är ju ändå arbetsgivaren som tar besluten.
Men att färre medlemmar har kollektivavtal och att färre arbetsgivare är med i en arbetsgivarorganisation är ett problem som både fack och arbetsgivare måste förhålla sig till. Om för få arbetstagare omfattas av kollektivavtal försvagas den svenska modellen. Därför kan vi nog räkna med att frågan om hur kollektivavtalen kan moderniseras för det nya arbetslivet trots allt är här för att stanna.
Jenny Grensman
