Från #metoo till #tystnadtagning, #visjungerut och #medvilkenrätt. Nu vittnar kvinnor i teknikbranschen om trakasserier och sexuella övergrepp genom #teknisktfel. Över 1 000 teknikkvinnor hade på söndagen skrivit under uppropet mot sexuella trakasserier.
På söndagskvällen när DN publicerade artikeln om #teknisktfel hade över 1 000 kvinnor i teknikbranschen skrivit under uppropet. Teknikkvinnorna följer på de kvinnliga skådespelarna, sångarna och juristerna som de senaste veckorna har vittnat om sexism, trakasserier och övergrepp i sina branscher.
Läs mer
Läs Karin Virgins reportage om glastaket och sexuella trakasserier på arbetsplatsen i Ingenjören nr 2/2017.
Även i teknikbranschen finns en sexistisk kultur som normaliseras, skriver teknikkvinnorna. Det finns också en tystnadskultur där kvinnornas redogörelser inte tas på allvar, skriver de vidare. Kvinnorna berättar om hur de har förminskats och ifrågasatts i sin yrkesroll för att de är kvinnor, de berättar om trakasserier och om våldtäktsförsök.
Det är helt vedervärdiga historier som beskrivs, säger Ulrika Lindstrand, Sveriges Ingenjörers förbundsordförande till Ingenjören.
– Jag blir helt bestört, besviken och förbannad. Att vi inte har kommit längre 2017.
Att läsa den här artikeln, blev du överraskad över berättelserna?
– Jag kan inte säga att jag blev överraskad eftersom det är naivt att tro att det här inte förekommer i de branscher där ingenjörer verkar. Det är mansdominerade branscher och bara för att man inte har pratat om det här betyder det inte att det inte finns. Tittar vi på statistiken har förbundet fått in väldigt få sådana här ärenden. Det innebär att mörkertalet är väldigt stort. Många vill inte prata om det här. Jag är så otroligt tacksam och stolt över att de här personerna vågar träda fram och berätta, säger Ulrika Lindstrand.
Arbetsgivarna har ett lagstadgat ansvar att arbeta aktivt mot kränkningar och trakasserier. Hur ser du på detta, med tanke på uppropet?
– Jag tror att det arbete som redan finns och pågår måste intensifieras. Det gäller alla parter, arbetsgivarna och det partsgemensamma arbetet vi gör. Vi behöver gå ut på bred front och bli bättre på att upptäcka att sådant här händer. Våra lokalt förtroendevalda kommer att spela en stor roll i detta. Vi som medarbetare och kollegor måste också bli bättre på att upptäcka, stötta och lyfta de här frågorna. Vi måste också bli bättre på att förebygga, diskutera och åtgärda.
Hur ser du på förbundets ansvar?
– Vi utbildar redan våra förtroendevalda om arbetsmiljö och diskriminering, och även i att hantera svåra samtal. Detta behöver vi utveckla så att våra förtroendevalda känner sig trygga i sin roll och att de som drabbas känner sig trygga att prata med dem. Sedan har vi duktiga ombudsmän på förbundet som ger hjälp och stöd. Vi ska intensifiera allt vi redan gör. Jag tror mycket på att vi i de partsgemensamma grupperna pratar om de här frågorna och belyser dem. Att mörkertalet är så stort tyder på att vi inte har belyst frågan så som det behövs. Det är så otroligt allvarligt och tragiskt att ingenjörer drabbas. Vi vill inte att man väljer bort yrket för att man ser en risk för att drabbas av trakasserier, säger Ulrika Lindstrand och fortsätter:
– Den som är utsatt ska kunna berätta, ta hjälp och stöttning. Man ska inte behöva hantera det här själv. Det är därför vi har förtroendevalda på arbetsplatserna. Finns det ingen sådan på din arbetsplats kan du vända dig till vår rådgivning och våra ombudsmän, vare sig du pluggar eller jobbar. Du ska inte behöva hantera detta själv.
Det talas mycket om dem som drabbas i sådana här fall men inte lika ofta är perspektivet på den som gör de här sakerna mot kvinnorna. Det är ju någon som faktiskt gör dessa saker. Vad tänker du kring det och hur man kan lyfta den biten på arbetsplatser och i förbundet?
– Övergrepp och trakasserier ska aldrig få tolereras. Att det finns en klart uttalad tydlighet att de här typerna av beteenden är helt oacceptabelt och får konsekvenser är A och O. Det är otroligt viktigt att arbetsplatserna har tydliga och transparenta riktlinjer för hanteringen av denna typ av ärenden/fall. Att det finns en beredskap och genomtänkta riktlinjer är viktigt för att skapa trygghet, så att de som blivit utsatta vågar tala om det och för att de som blivit oskyldigt förtalade kan förvänta sig en så överskådlig och säker hantering som möjligt.
Ania Obminska
