Stora skillnader i tjänstemännens sjukskrivningar

De dominerande psykiska diagnoserna hamnade i fokus när Alectas undersökning av de privatanställda tjänstemännens sjukskrivningar presenterades i går. Sveriges Ingenjörers Camilla Frankelius påpekade hur svårt det är för många anställda att räcka till i dagens slimmade organisationer.

Kvinnor har klart större sjukfrånvaro än män, vårdanställda har betydligt högre sjukskrivningstal än anställda inom industrin och psykiska orsaker till sjukskrivning är de absolut vanligaste hos båda könen. Uppgifterna kommer från Alectas undersökning Sjukfrånvaro bland privatanställda tjänstemän som i går presenterades av Kristina Alexandersson och Kristin Farrants, professor i socialmedicin respektive doktor i hälsovetenskap, båda vid Karolinska institutet.

Undersökningen är den första som har gjorts bland privatanställda tjänstemän. Initiativet till undersökningen kom ursprungligen från Almega, Unionen och Sveriges Ingenjörer, för att få en bättre bild av hur sjukfrånvaron ser ut bland tjänstemännen. Siffrorna i undersökningen är hämtade från 2012.

Skillnaderna mellan olika grupper var stora, där 10,9 procent av kvinnorna och 4,5 procent av männen någon gång under året någon gång var sjukskrivna längre än 14 dagar. Studien konstaterar dock att över 90 procent av befolkningen inte hade någon sådan sjukskrivningsperiod under hela året.

Skillnaderna var betydande mellan olika näringsgrenar. Minst antal sjukskrivningsfall – runt 6 procent – var det inom bygg- och industri. Klart högst låg vård- och utbildningssektorerna, där strax över 12 procent av de anställda någon gång varit sjukskrivna över 14 dagar.

De psykiska orsakerna var vanligast, både bland män och kvinnor. Men just här var också skillnaderna störst. 3,3 procent av samtliga kvinnor och 1,2 procent av samtliga män sjukskrevs på grund av psykiska orsaker. Av de som sjukskrevs var männen dock sjukskrivna i stort sett lika länge.

I debatten efter presentationen av undersökningen påpekade Lars-Åke Brattlund, chef för avdelningen för sjukförsäkring på Försäkringskassan, att siffrorna för de psykiska diagnoserna var oroande höga redan 2012, men att de sedan dess har ökat med över hundra procent.

Carina Lindfeldt, avdelningschef för arbetsmarknad på Svenskt Näringsliv såg också siffrorna som mycket allvarliga och pekade på den risk varje sjukskrivning innebär för ett litet företag med få anställda.

– De flesta företag är små, med runt åtta anställda, sade hon. Det blir enorma kostnader för dem när någon är sjukskriven.

Solveig Zander, riksdagsledamot för centern, poängterade att sjukfrånvaron påverkas starkt av politiska åtgärder. Hon var övertygad om att sjukfrånvaron är större än den egentliga sjukligheten.

Eftersom många företag i dag måste jaga rätt kompetens är det enligt Carina Lindfeldt på Svenskt Näringsliv, en självklarhet för arbetsgivare i dag att satsa på bra arbetsmiljö. De måste vara attraktiva, och det kräver bra ledarskap, vilket i sin tur kräver en god dialog.

– Men, lade hon till, om man nu blir sjuk, måste man verkligen vara helt sjukskriven? Man kanske kan göra något annat.

Camilla Frankelius på Sveriges Ingenjörer svarade att en stor del problemet ligger i de alltmer slimmade organisationerna. Det ökar stressen gör att det blir svårt för många anställda att räcka till.

– Undersökningar visar att medarbetarna har svårt att sätta gränser för hur mycket och hur ofta man ska arbeta, sade hon

Hon lade till att det knappast är lättare för dem som är på väg upp i karriären. När de väl upptäcker det, kan de bli sjuka länge. Hon efterlyste mer förebyggande åtgärder.

Lars-Åke Brattlund på Försäkringskassan påpekade att för den som en gång blivit sjukskriven, är det 70 procents chans att bli det igen.

– En sjukskrivning är alltså en mycket stark signal, sade han. Samtidigt är det de minst erfarna cheferna som har de allra viktigaste jobben, nämligen närmast medarbetarna.

De skulle kunna behöva mer stöd, menade han.

Enligt Carina Lindstedt på Svenskt Näringsliv är vissa perioder i livet mer besvärliga än andra. Det handlar om småbarnsåren, men även, tillade hon, när man själv har gamla och sjuka föräldrar. Då är det rimligt att man kanske inte presterar hundra procent hela tiden. Men man måste då våga öppna upp och säga det, att man befinner sig i en besvärlig period.

Camilla Frankelius på Sveriges Ingenjörer såg här en oroväckande trend. Hon menade att det blir alltmer så att man aldrig slutar jobba, och hon trodde dessutom att det kan vara svårt för en anställd att själv säga ifrån.

– Det här är någonting som cheferna måste se, sade hon.

Sture Henckel