IBM stöttar anställda som kommer ut som transpersoner

IBM:s mångfaldschef Marie Nilsson har flera gånger varit med om att medarbetare sagt ”Jag är man i dag men jag känner mig som kvinna” eller tvärt om. För IBM är det självklart att stötta medarbetare i den situationen och nu har man fått pris för sitt hbtq-arbete.

Oftast brukar hbtq-frågorna handla om homo- och bisexuellas rättigheter, men på IBM jobbar man även med att stötta t:et i hbtq – alltså transpersoner. Under Europride i Stockholm i augusti fick IBM ta emot Unionens hbtq-pris. Och just den här dagen när vi gör intervjun har Marie Nilsson, nordisk mångfaldschef för IBM, fått mejl från en IBM-medarbetare i ett nordiskt grannland som berättar att hen är transperson.

– Det är antagligen för att vi pratar mer om det här. Det finns ju ett mörkertal. Många gör inte den förändring de skulle behöva göra för att bli sitt rätta jag, säger Marie Nilsson.

Att  bli ”sitt rätta jag” kan i praktiken betyda olika saker för olika transpersoner. Det som är gemensamt för transpersoner är att ens könsidentitet och/eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön man blev tilldelad när man föddes.

Att IBM stöttar transpersoner tycker Marie Nilsson är den enda vägen framåt.

– Vi lever på 2000-talet och vi vet genom forskning att innovationerna ökar med fyra gånger om man har ett starkt mångfalds- och inkluderingsklimat. Och IBM är ett innovativt företag.

Också engagemanget ökar med tre gånger när människor känner sig inkluderade – att man får vara den man är och accepteras för den man är. Och den som känner sig inkluderad vågar komma med nya idéer.

– Det är ju inte bara vita, medelålders män som har bra idéer. De bästa idéerna kanske kommer där man minst anar det, om man är öppen för det. Och vi behöver människor som löser problem på olika sätt för att vara nytänkande och innovativa.

På IBM:s intranät finns uppgifter om vem på HR-avdelningen man kan vända sig till för att få stöd som transperson. Ibland vänder sig medarbetaren till sin chef som i sin tur hör av sig till HR-avdelningen, andra gånger är det medarbetaren som hör av sig och som får stöd i att prata med chefen.

– Det är när personen känner att den vill meddela kollegor och chefen som den hör av sig. Ibland handlar det också om att personen bara vill berätta för någon i företaget men inte är beredd att komma ut inför kollegorna.

HR-avdelningen har tystnadsplikt och Marie Nilsson berättar att arbetet som görs alltid sker med stor respekt och förståelse för den som är berörd och att man hela tiden ska vara överens om nästa steg.

– För chefer är det ofta första gången de är med om det här i sitt liv. Många blir ställda och undrar hur de ska göra. Då har jag verktygen och chefen får gå igenom utbildning för att sedan utbilda och informera medarbetarna i gruppen. Vi hjälper till så att det blir en smidig övergång. Vi basunerar inte ut det över hela företaget utan gör det på ett smidigt sätt.

Marie Nilsson berättar om ett fall i Storbritannien som hon var med om. Där kände medarbetaren som är transperson att det var som en stor sten som lyftes bort från axlarna. Chefen var välkomnande och bland kollegorna stöttade alla och många hade förstått i förväg.

– Det här är saker som vi som tillhör normen inte ens kan förstå hur det är.

En annan gång vägrade en chef att använda rätt pronomen om en medarbetare. Då var man från företagets sida tydliga med att det är emot IBM:s värderingar och regler att agera så, och chefen bestraffades.

Men att däremot råka säga fel är inte konstigt, menar Marie Nilsson.

– Då får man korrigera sig. Det är något man måste lära sig. ”Nu heter den här personen inte Göran utan Greta och kallas för hon”. Det viktiga är att inte göra det med illvilja och gör man fel får man förklara vad man menar.

Hur gör ni för medarbetare som har kundkontakter?

– Då har vi en dialog om hur vi ska göra. Ska medarbetaren informera kunden genom att ringa eller mejla eller bara dyka upp som det ”riktiga könet”? Man får vara beredd på att förklara med takt och ton.

Karin Thorsell