I torsdags avslutades Europafackets kongress i Wien och Sverige lyckades på flera punkter slå vakt om den svenska modellen. Jenny Grensman från Sveriges Ingenjörer var på plats tillsammans med representanter från många andra svenska fackförbund.
Vad hände på kongressen, vilka viktiga beslut togs där?
– Huvudfrågan var beslutet om ett nytt ”Action Programme” för den kommande mandatperioden på fyra år. Programmet beskriver hur fackförbunden i Europa tillsammans ska arbeta med stora viktiga frågor som arbetsvillkor, demokrati och ekonomi. Det är en slags programförklaring för Europafackets arbete de närmaste åren.
Vilka beslut tog kongressen som är särskilt viktiga för Sverige?
– Vi har fått en svensk vice generalsekreterare i Europafacket, Per Hilmersson som i dag är internationell chef för TCO. Det är väldigt roligt och vi inom de svenska facken och centralorganisationerna hoppas att det på sikt kan leda till att fler förstår hur den svenska modellen fungerar.
Är det en utmaning i samarbetet mellan facken i Europa?
– Ja i viss mån. De nordiska länderna är på många sätt priviligierade med starka fack och en modell där fack och arbetsgivare tillsammans löser problem och utformar spelreglerna på arbetsmarknaden. I Sverige finns hela tiden en tät dialog mellan politiker, arbetsgivare och fack som inte finns i många länder. Därför finns det en ständig oro för att vår partssamverkan – den svenska modellen – ska rubbas.
Fanns det fler frågor som betyder särskilt mycket för Sverige?
– En viktig fråga var den om så kallade transnationella avtal. Det är avtal som företag kan sluta med bland annat koncernfack (European Workers Council) men också med ickefackliga organisationer. Knäckfrågan handlade om vilken status sådana avtal ska ha. I länder utan starka fack är de transnationella avtalen viktiga för de anställda men de behöver regleras och i Sverige och andra länder med starka fackförbund fanns en oro för att de skulle kunna ta över kollektivavtalen. Den formulering som gäller nu är bra både för de som behöver de transnationella avtalen och för länder med kollektivavtal.
Vad är Europafacket?
Europafacket, EFS, består av 95 medlemsorganisationer från 36 länder och representerar totalt ca 60 miljoner löntagare i hela Europa. I EFS ingår också 11 europeiska branschfederationer som är förbundens europeiska samorganisationer. Kongressen hålls var fjärde år.
Fanns det några särskilda frågor som präglade inläggen på kongressen?
– Klimatfrågan tog nästan varje talare upp liksom hotet mot demokratin i Europa och det faktum att EU inte har lyckats få tillbaka den ekonomiska kraft som man förlorade under krisen.
Hur gynnas Sverige av samarbete med andra fack i Europa? Vi har ju kommit så mycket längre i frågor om exempelvis anställningstrygghet och arbetsmiljö?
– Europafacket är en jätteviktig kanal för att påverka EU-parlamentet som beslutar om gemensamma lagar i Europa. Dessutom är villkoren på svensk arbetsmarknad inte huggna i sten, vi måste hela tiden pressa på och försvara våra villkor. Sverige och de andra nordiska länderna med starka fackföreningar kan också trycka på för bättre villkor för anställda i övriga länder i Europa. Det gynnar även Sverige att klyftorna minskar mellan EU-länderna i frågor som handlar om anställningsvillkor.
Karin Virgin
