Förutsättningarna för innovationer och nyttiggörande av forskning ser olika ut på olika lärosäten. En avgörande faktor är ledarskapet. ”Vi behöver boosta lärosätena” säger Alf Karlsson, som utreder frågan för regeringen.
I oktober förra året utsågs Alf Karlsson till särskild utredare med uppdraget att se över innovationssystemet vid universitet och högskolor för att hitta nycklarna som låser upp innovationskraften i systemet.
– Regeringen har en farhåga att vi inte får ut så mycket innovation som man skulle kunna få ut från våra lärosäten. Mitt uppdrag är därför att undersöka hur vi kan förbättra stödet till studenter och forskare så att resultatet av deras forskning synliggörs, berättar Alf Karlsson.
Förutsättningarna varierar
Under vintern och våren har han åkt runt i landet och träffat olika aktörer inom innovationsprocessen – forskare på lärosäten, rektorer, holdingbolag, innovationskontor, forskningsstiftelser och många andra – för att skapa sig en bild av utmaningarna.
Alf Karlsson
– Något som blivit väldigt tydligt för mig är att förutsättningarna för hur man kan jobba med nyttiggörande av forskningsresultat ser väldigt olika ut på olika lärosäten och i olika delar av landet, konstaterar Alf Karlsson.
Vilket stöd en enskild forskare får i arbetet med att realisera en idé hela vägen till en färdig produkt är med andra ord olika beroende på var i landet, vid vilket lärosäte eller till och med vid vilken fakultet man befinner sig.
Efterlyser tätare samarbete
Johan Lilliecreutz är ordförande för FUHS, Föreningen Universitetsholdingbolag i Sverige, där Sveriges 19 universitetsholdingbolag är medlemmar. Han poängterar att det är viktigt att ta sig ur silotänket som präglar dagens innovationsstrukturer. Allt för mycket energi läggs på hur arbetet ska organiseras, menar han. Istället borde man fokusera på målbilden, att ta vara på kunskap och idéer som lärosätena genererar så att det leder till ökad sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft.
Johan Lilliecreutz
Han konstaterar att den svenska modellen med det så kallade lärarundantaget som innebär att forskaren äger sina idéer är bra för att generera idéer, men att det behöver kompletteras med ett tydligt och sammanhållet stöd till forskaren såväl som till studenter genom hela processen från idé till marknadsetablering. Risken finns annars att idén aldrig kommer samhället till del.
– Innovationskontoren, holdingbolagen och inkubatorerna behöver samarbeta ännu mer målinriktat i en sammanhållen process och ha ett gemensamt fokus på vad som är bäst för AB Sverige. Då blir det hela intressant och framåtriktat, säger han.
Extremt hög risk
Upplägget med innovationskontor och holdingbolag ser dessutom olika ut vid olika lärosäten. Vissa lärosäten saknar en direkt tillgång till ett innovationskontor eller ett holdingbolag. Små holdingbolag kan även ha svårt att investera i tidiga forskaridéer och upprätthålla all den kompetens som krävs för en komplex verksamhet.
Viktoria Mattsson är chef för Innovationskontoret på Luleå tekniska universitet. Hon konstaterar att det är extremt svårt för holdingbolagen att gå runt eftersom de i många fall satsar pengar på att testa och verifiera idéer som är åratal ifrån kommersialisering.
– Vi kommer in i en extremt tidig fas. Det finns ingen marknadsundersökning, ingen tydlig affärsidé och mycket av de pengar vi satsar kommer vi aldrig att få tillbaka. Det finns inga riskkapitalister eller investerare från näringslivet som skulle gå in i det läget, risken är så extremt hög, förklarar hon.
Långt från idé till marknad
Lisa Ericsson är chef för KTH Innovation samt vd för KTH Holding bekräftar den bilden. Även om KTH har både erfarenhet och tradition av att kommersialisera kunskap som vunnits genom forskning är resurser en utmaning. Hon berättar att de har ett antal projekt idag där de har svårt att verifiera idéerna eftersom de kräver stora investeringar och ett perspektiv på åtta-nio år innan de eventuellt når marknaden.
Lisa Ericsson
– De valideringsmedel som finns är oerhört viktiga och helt avgörande för att lyckas ta en idé till marknad. Men när vi pratar om mer komplex teknologi, disruptiva idéer, med stor förmåga att förändra en bransch, då krävs det mycket mer pengar än vad vi har att tillgå idag.
Men även i de mindre kostsamma projekten har tillgången till riskkapital och finansiering betydelse för forskarens förmåga att ta en idé till marknaden. Alf Karlsson konstaterar att förutsättningarna är väldigt olika beroende på var i landet lärosätet ligger. I Stockholmsområdet är det exempelvis lättare för en forskare att hitta finansiärer för sin idé.
Alf Karlsson konstaterar också att det finns ett glapp mellan lärosätena och näringslivet och att man från båda håll behöver hitta sätt att samarbeta på ett mer effektivt sätt.
Rektorn har en avgörande roll
Men det är inte enbart tillgången till pengar, omgivning eller traditioner som påverkar lärosätenas förmåga att nyttiggöra forskningsresultat. Ledarskapet, ibland till och med den enskilda rektorn, spelar en avgörande roll för innovationskulturen.
– Om ledningen tycker att det är viktigt, då blir det viktigt. Lärosäten med rektorer som kommunicerar och vill visa vilken samhällsrelevans verksamheten har, som vill att lärosätet ska samproducera med näringsliv och offentlig sektor och som även ser till att lärosätet själv skjuter till pengar – där händer det något, förklarar han.
Allt kokar ner i hur ledningen tolkar begreppet ”nyttiggörande”. I högskolelagen framgår att lärosäten ska verka för att forskningsresultat kommer till nytta i samhället. Men handlar det bara om patent och produkter? Här efterlyser både Viktoria Mattsson och Lisa Ericsson en tydlighet i uppdraget, vad vill regeringen att lärosätet ska göra och hur mäter man och följer upp själva nyttogörandet?
– Man hamnar lätt i en bokstavlig tolkning av nyttiggörande, att det ska leda till kommersialisering, tillväxt, avkastning och nya startups. Men jag tror att vi måste ha ett bredare perspektiv och se att all forskning kan nyttiggöras, men på olika sätt, säger Lisa Ericsson.
Allt kan inte mätas i patent
Resultatet av forskning kan resultera i en presentation på en konferens, en artikel i en tidskrift, nya metoder och arbetssätt inom vården eller utbildningar – och allt går inte att mäta i antal patent eller nya bolag.
En viktig roll för lärosäten är att skapa en miljö som stimulerar kreativitet innovation. Det är ofta i mötet med andra, i utbytet av kunskap och erfarenheter som de nya idéerna uppstår. Detta bör också ingå i begreppet ”nyttiggörande”.
Viktoria Mattsson
– Vi behöver lyfta frågan till den strategiska nivån och utgå från lärosätet och hur väl lärosätet svarar mot behoven i samhället. Jag hoppas att utredningen leder till att vi får en tydlighet i uppdraget, medel att kunna utföra uppdraget och en styrning så att frågorna hamnar på ledningens agenda, säger Viktoria Mattsson.
Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort den roll som den enskilda forskaren eller studenten spelar i innovationsprocessen. Johan Lilliecreutz förklarar att det behövs tydliga incitamentsstrukturer som driver på innovationsprocessen både på lärosätes- och forskarnivå.
– Vi behöver strukturer som belönar satsning på innovation och nyttiggörande och skapar en kultur för nyttiggörande, både kopplat till lärosätets goda arbete och till den enskilda forskaren, forskningsgruppen eller institutionen, säger han.
Tydligare styrning och stimulans
Alf Karlsson arbetar nu med att sammanställa utredningen för att kunna presentera den för Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning, den 30 september.
– Mitt uppdrag är att föreslå förändringar och justeringar som kan göra innovationsprocessen bättre. Finns det en dold potential? Hur ska staten fokusera sina resurser?
Några av hans slutsatser för att främja nyttiggörande av forskningen är att se till att alla doktorander får jobb där deras kompetens tas tillvara, att ge studenter och forskare bättre stöd för upphovsrättsfrågor och att säkerställa ett mer likvärdigt stöd till lärosätena genom tydligare styrning.
– Vi behöver boosta lärosätena. Jag tror att det är viktigt att stimulera engagemanget och drivet hos lärosätena både genom pengar och genom bättre uppföljning och styrning. Alla vill känna att man bidrar till samhället och vi behöver hitta sätt att uppmuntra och belöna de som bättre åskådliggör det arbetet, säger Alf Karlsson.
