Finansieringen av högskolan: ”Systemet är sjukt”

Produktivitetsavdraget måste bort och prislappen per student höjas. Det konstaterar Sveriges universitetslärare, SULF, i en ny rapport där de varnar för att den högre utbildningen har nått en brytpunkt.  ”Risken är att studenterna kommer ut med sämre kunskaper” säger Karin Åmossa på SULF.

Sveriges universitetslärare, SULF, har i en ny rapport tittat närmare på finansieringen inom högre utbildning sedan 2018. Rapporten visar på flera nedåtgående trender: Ersättningen per student minskar, antalet studenter per lärare ökar samtidigt som lärosätena tyngs av ekonomiska underskott. 

Slutsatsen är tydlig: Den högre utbildningen har fått avsevärt sämre förutsättningar under de senaste åtta åren. 

– Den största boven är produktivitetsavdraget, konstaterar Karin Åmossa, samhällspolitisk chef på SULF. 

Ersättningen urholkas

Varje år räknar staten upp anslagen till universitet och högskolor för att täcka ökade priser och löner. Innan pengarna betalas ut görs dock ett automatiskt avdrag mellan 1–2 procent – det så kallade produktivitetsavdraget. Tanken är att högskolorna ska kompensera för den minskningen genom effektiviseringar. 

Men enligt SULF har produktivitetsavdraget inneburit att ersättningen per student i praktiken minskar och att lärosätena får allt mindre pengar för att genomföra undervisningen. 

– Den urholkningen gör att anslaget får ett mindre värde för varje år. Nu har vi nått en punkt då det inte längre är hållbart, konstaterar Karin Åmossa.

Inom det utbildningsområde som ingenjörsutbildningarna hör till (NTF, Naturvetenskap, Teknik, Farmaci) skulle man behöva höga ersättningsbeloppet per student med 63 procent för att motsvara den nivå som ersättningen låg på 1994 då systemet infördes.

Lärare betalar med sin egen tid

– Visst, högskolan måste också effektivisera sin verksamhet, men det är inte lika lätt. Hur effektiviserar man utvecklingen av kunskap hos studenterna? Jo, med mindre lärarledd tid, större grupper, färre aktiviteter som kostar pengar som exempelvis studiebesök och mindre lärarstöd, konstaterar hon.

Andra undersökningar från bland annat Arbetsmiljöverket visar att universitets- och högskolelärare ofta kompenserar för minskade resurser genom att jobba mer på sin fritid. Drygt var fjärde, 28 procent, uppger att de alltid har en för hög arbetsbelastning.

– Vi ser en tydlig trend, universitetslärare är de som arbetar allra mest på kvällar och helger för att hinna med förberedelser, handledning och mejl, säger Karin Åmossa. 

”Systemet fungerar dåligt”

Hon konstaterar att den högre utbildningen nått en brytpunkt där lärarna inte har mer tid att ta av. Sammantaget riskerar detta att leda till sämre undervisningskvalitet och att studenterna kommer ut med sämre kunskaper. 

– Systemet är sjukt, det fungerar otroligt dåligt. Vi vill att den kommande regeringen höjer ersättningsbeloppen, tar bort produktivitetsavdraget och hittar ett system som ger den högre utbildningen bättre ekonomiska förutsättningar än idag, säger hon.