Många pensionärer ångrar beslut de tog när de gick i pension. Gör inte samma misstag. Läs 6 råd från pensionärerna till er som planerar inför pensionen.
En undersökning från Pensionsmyndigheten som besvarades av drygt 1 500 70-75-åringar visar att många hade tagit andra beslut i dag om de kunnat välja om. Framför allt hade man valt att arbeta längre och en längre utbetalningstid för sin tjänstepension.
40 procent svarade att deras pension är lägre i dag än den var den dag de gick i pension. En förklaring är att utbetalningarna till tjänstepensionen har upphört. Drygt hälften av dem med tjänstepension svarade att de hade valt en längre utbetalningstid om de kunnat välja om.
– När den här åldersgruppen gick i pension för cirka 5-10 år sedan hade en hel del försäkringsbolag utbetalning under fem år som förvalsalternativ. Många kände inte till det här och blev överraskade när pensionen minskade kraftigt efter fem år. En del vet inte heller hur pensionssystemet är uppbyggt, vad tjänstepension är och hur den skiljer sig från den allmänna pensionen, säger Ann-Christin Meyerhöffer, på Pensionsmyndigheten som gjort rapporten.
Gör en kalkyl
I dag har många försäkringsbolag, bland annat de fyra största, livsvarig utbetalning av tjänstepensionen som förvalsalternativ. En del som går i pension väljer ändå av olika skäl en kortare utbetalningstid.
– Det ger guldkant på tillvaron de första åren men sedan blir pensionen betydligt lägre. Innan man tar ett sådant beslut är det viktigt att göra en kalkyl över hur stor pensionen blir när utbetalningarna från tjänstepensionen upphör, säger Ann-Christin Meyerhöffer.
Många ville jobba längre
Nästan en fjärdedel av 70-75-åringarna svarade att de, om de haft möjlighet att ändra sig, hade valt att ta ut sin pension senare. Närmare hälften svarade att de hade kunnat arbeta längre om de fått andra förutsättningar. Problem med hälsan och att arbetsgivaren inte gav dem möjligheten var de främsta anledningarna till att de inte stannade kvar längre i arbetslivet.
6 råd från pensionärerna till blivande pensionärer
- Ha ett eget sparade till pension i någon form – gärna så tidigt som möjligt.
- Gå i pension senare eller så sent som möjligt.
- Ta reda på saker, gör en ekonomisk kalkyl över inkomster och utgifter för pensionstiden och räkna på olika alternativ, till exempel hur stor pensionen blir om du arbetar längre eller tar ut tjänstepensionen livsvarigt.
- Ta reda på om du omfattas av kollektivavtal eller tjänstepension på din nuvarande arbetsplats, och om du har gjort det på tidigare arbetsplatser.
- Fundera över uttagstiden för din tjänstepension. Ta ut tjänstepensionen på minst tio år eller livslångt.
- Glöm inte att skaffa fritidsintressen och att njuta och må bra.
Karin Virgin
Någon med mig skämta aprillo!?
Helt seriöst, Sverige har redan idag bland de absolut högsta reala pensioneringsåldrarna i internationell jämförelse (64 år enligt SCB) och så beslutar men om ytterligare höjningar. Helt bisarrt.
Jag är själv i femtioårsåldern och har naturligtvis börjat fråga runt bland andra snart-pensionärer och en hel del redan-pensionärer (de flesta i sjuttioårsåldern, en del yngre).
Återkopplingen är visserligen på inget sätt statistisk säkerställd med helt och hållet entydig: Gå i pension så tidigt som du kan ”no matter the cost”!
Att ha några friska år med lite mindre pengar är alltid mycket mer värt än lite mer pengar i en ålder där man inte längre har någon större glädje av dem. Senast från 70-årsåldern och uppåt löper vi alla en mycket påtaglig risk att drabbas av ett stort antal (helt naturliga, normala) åldersrelaterade bekymmer, allt från värkande leder, dålig syn och hörsel, hjärt-kärl-problem, inkontinens till diverse cancerformer, demens och så vidare. Med varje år vi lever ökar sannolikheten att drabbas (för exempelvis demens fördubblas sannolikheten vart femte år, från 65 års åldern), och det räcker med en titt i Kommunernas och Regionernas prognoser för äldrevården för att skapa sig en bild av vad som väntar, rent statistiskt sett (därmed inte sagt att det inte finns i både kropp och knopp kärnfriska 95åringar, men så finns det ju 100åriga kedjerökare också….).
De höjda pensionsåldrarna som nu hotar att slå igenom har enbart ett enda syfte: att åstadkomma lägre pensioner för alla. Vilket är säkert nationalekonomiskt nödvändigt.
Det har aldrig (vilket det ibland insinueras) funnit någon övre gräns för hur länge någon får jobba. Alla har alltid haft full frihet att jobba precis så länge och så mycket som man vill, så länge någon var villig att betala för arbetet – men det gäller förstås alla åldrar.
Det nya är alltså inte rätten att jobba längre, den rätten har alltid funnits.
Det man håller på att göra nu är rätt och slätt att ta bort möjligheten för årskullarna efter ca 1960 att gå i pension i en ålder som ger (statistiskt) rimliga förutsättningar att kunna njuta av några friska år innan ålderns alldeles naturliga och normala nedbrytningar av kropp och hjärna blir alltför påtagliga.
Det som sker i Sverige är att man snabbt och successivt avskaffar pensionen.
Frågan är varför fackföreningarna sitter stilla tigandes istället för att agera NU!?