De är trötta på låga ingenjörslöner i kommuner och regioner

Kopplingen mellan lön och prestation är svag i kommuner och regioner och det är svårt att få upp lönerna, menar några förtroendevalda ingenjörer. Jämfört med andra yrkesgrupper är ingenjörerna få, vilket också försvårar.

I oktober skrev Ingenjören om hur lönerna för ingenjörer skiljer sig mellan olika delar av landet och mellan privat, statlig och kommunal/regional sektor. Där ser man att kommunerna och regionerna är den sektor där lönerna för ingenjörer är lägst.

Sammanställningen fick Benny Andersson, vice ordförande för Sveriges Ingenjörer i Simrishamns kommun, att reagera.

”Kompetensmässigt verkar det omöjligt att påverka lönen genom vad man presterar. Kommunerna kör med sina boxar och i många fall får inte ens den lönesättande chefen sätta den lönen hen vill utan begränsas av den centrala förvaltningen i kommunerna”, skrev han i en kommentar.

Hög personalomsättning

När Ingenjören intervjuar honom är han kritisk till att det underlag som SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, lämnar till kommunerna bara baseras på offentlig sektor.

– De säger att ”Det är så här det ser ut” trots att statistiken bara representerar cirka 10 procent av Sveriges ingenjörer. Hur ska man kunna bli en attraktiv arbetsgivare om man inte genomför en rejäl omvärldsbevakning?

Benny Andersson säger också att lönerna i Simrishamns kommun skiljer sig väldigt lite mellan gymnasie-, högskole- och civilingenjörer.

Ett problem med de låga lönerna är att personalomsättningen blir hög. Kommunen anställer många nyexaminerade och i början skiljer sig lönen inte så mycket jämfört med privat sektor, men efter några år har det blivit stor skillnad.

– Givetvis flyttar du på dig då om du inte känner ett kall för ditt jobb. Kompetensen man fått efter ett par år, den tappar kommunen. Jag är en av få som stannat i tio år. Det gör att kommunen måste nyanställa och det kostar mycket i rekryteringskostnader och tar tid innan någon är uppe i full produktion. Att vara lojal och stanna kvar lönar sig dåligt trots att nyrekryteringen kostar skattebetalarna stora pengar.

Agera gentemot SKR

Löneläget i Simrishamns kommun var en av anledningarna till att medlemmarna i Sveriges Ingenjörer startade en lokalförening. De har diskuterat lönefrågan mycket och försökt agera på olika sätt. Bland annat har de uppmärksammat att det i kommunens statistik inte framgår att ingenjörernas löner ligger 5 000–6 000 kronor lägre än snittet i länet, säger Benny Andersson. De gav informationen till en av de ledande politikerna som reagerade och menade att det då inte var så konstigt att personalomsättningen är hög. Men när han försökte göra något åt det lyckades inte heller han.

Benny Andersson pekar på att ingenjörerna är en liten yrkesgrupp i kommunen och att ledningen inte känner till förutsättningarna för ingenjörer i samhället. Därför skulle det behövas att Sveriges Ingenjörer centralt agerar gentemot SKR för att få kraft bakom orden.

– Det kan handla om lobbying, att synliggöra problematiken och att trigga kommunerna gentemot varandra genom att visa på skillnaderna i lön mellan dem. Ingen politiker vill höra att ”Våra ingenjörer är sämst betalda”. Låglönekommuner måste få en spark i rumpan.

Följer inte egna riktlinjer

Claes Kilgren är ordförande för Sveriges Ingenjörer inom Serviceförvaltningen i Region Stockholm. Han instämmer i den kommentar som Benny Andersson skrev på Ingenjören, att det är nästan omöjligt att påverka lönen genom kompetens och prestation. Han och de andra i styrelsen har alla både erfarenhet av och ser att löneprocessen inte fungerar.

– Jag fick 200 kronor mindre i löneökning för att min chef behövde ge mer till andra. Och så ska det ju inte vara, lönen ska bygga på kompetens och vad man bidrar med.

Ett tidigare år fick han 1 procent i löneökning. Han bad om en handlingsplan för hur han kunde höja lönen, men fick svaret att ”Du gör ju ett jättebra jobb och 1 procent är inte en låg löneökning”. Och mönstret är genomgående. De riktlinjer som regionen själv sätter upp följs inte, menar Claes Kilgren och Joakim Skeppling, som är den som varit med i lönegruppen för Sveriges Ingenjörers räkning.

Inte lönesamtal, bara besked

Joakim Skeppling har sammanställt kritiken och lämnat till HR. Han har tagit upp att det inte funnits möjlighet att ha dialog om lönen utan att chefen på lönesamtalet bara lämnat besked om den nya lönen. En annan kritik är att vissa chefer satt samma procentuella ökning på en hel grupp. Samtidigt har vissa personer fått stora påslag – på 8–10 procent.

– Det kan vara för att behålla någon som vill säga upp sig. Jag tycker att de personerna är värda det, men problemet är att det tas av potten och drabbar ett gäng i gruppen som får mindre, säger han.

Svaret från HR är att de ska titta på kritiken.

– Vi känner oss maktlösa. De säger att de för våra synpunkter till protokollet, men det händer inget. Det enda vi kan göra är att samarbeta med arbetsgivaren och försöka få bra processer. Vi ser gärna att det ges utbildning till alla om lönekriterierna och ‑principerna så att man följer dem, säger Claes Kilgren.

I den senaste lönerevisionen fick ingenjörerna totalt strax under 2 procent – alltså under märket – och Joakim Skeppling och Claes Kilgren menar att ett steg framåt skulle kunna vara att inte ha sifferlösa avtal.

– Sifferlösa avtal bygger på att individen själv får förhandla om sin lön, och eftersom vi inte har någon förhandling så blir man maktlös. Jag tror att man centralt i en förhandling om nivån skulle ha lättare att lyfta fram ingenjörernas värde, säger Claes Kilgren.

AID-koder och budgetstyrning

Andreas Nyström, chef för Sveriges Ingenjörers förhandlingsavdelning för offentlig sektor, håller med om att lönebildningen i kommuner och regioner är en utmaning.

– Ingenjörerna är färre och har svårare att göra avtryck än de stora grupperna. Och det gäller ännu mer i regionerna, där bland annat vårdpersonalen utgör stora kollektiv, än i kommunerna. Där är det i stället många lärare bland annat.

Det positiva, menar han, är att ingenjörerna har kritiska funktioner kring välfärdens infrastruktur, som vatten, värme, avfall, el, nybyggnation, IT, miljöteknik och medicinteknik. Och det här gäller det att synliggöra.

I kommunerna kan AID-koderna, en statistisk kod som definierar yrken, vara ett ytterligare problem. Koderna kan skapa inlåsningseffekter i löneboxar, när arbetsgivaren väljer att sätta lön efter AID-koden och inte efter den enskilda medarbetarens ansvar, prestation och resultat.

I regionerna och staten har budgetstyrningen också blivit tuffare, vilket gjort det svårare att förhandla upp budgetutrymmet för löner de senaste åren.

Stark eller relativt stark löneutveckling

På den positiva sidan konstaterar Andreas Nyström att löneutvecklingen trots allt varit bra i kommunerna totalt sett – cirka 11 procent de senaste tre åren. Och även inom regionerna har löneutvecklingen varit relativt stark.

– Många kommuner har en åldrande infrastruktur och expansion av nybyggnation vilket ökar behovet av ingenjörer och ökar konkurrensen och det har en gynnande effekt på lönerna. Ingångslönerna har ökat så att de är i paritet med privat sektor, men utmaningen är den långsiktiga löneutvecklingen inom kommunerna.

Kan få stöd från förbundet

Andreas Nyström pekar på att förtroendevalda kan få mycket stöd från Sveriges Ingenjörer vad gäller löner. Både vad gäller argument och statistik för att jämföra med andra.

I höst kommer man att ha uppstartsmöten för löneförhandlare i kommuner och regioner där man pratar igenom vad som gäller.

– Ju bättre argument man har desto lättare blir det att göra avtryck.

Dessutom digitaliseras nu den fackliga grundkursen för kommuner och regioner, vilket gör att fler kan gå den.

Vad gäller de sifferlösa avtalen, eller processlöneavtalet som det heter, så kräver de mycket av parterna.

– Det är en kontinuerlig process att utveckla och brukar fungera bättre ju mer erfarenhet båda parter får.

Andreas Nyström menar att Sveriges Ingenjörer inte ensamma kan gå över till siffersatta avtal, eftersom löneavtalen inom offentlig sektor är gemensamma med förhandlingskartellerna Akademikeralliansen respektive Saco-S. Han pekar också på att utfallet totalt sett ändå blivit bra med de här avtalen och totalt sett över märket de senaste tre åren.

Men om man inte har lönesamtal så att man kan argumentera för lönen så blir det väl svårt?  

– Det stämmer, det individuella lönesamtalet med din chef är en mycket viktig komponent i dessa samtal, där årets prestation ska vägas samman i dialog och lönesättas.

Karin Thorsell