Inte många på Volvo cars kontor – trots beslut om återgång

I maj gick Volvo cars mot strömmen och meddelade att tjänstemännen gradvis skulle återgå till kontoret med start i juni. Men att få till det nya normala har gått trögare än företaget förutsett.

Beskedet om att återgå till kontoret kom lite som en blixt från klar himmel för tjänstemännen på Volvo cars.

– Det är inget jättemotstånd mot att gå tillbaka, men jag tror att många reagerade över hur det kommunicerades. Många frågade sig ”Ska vi tillbaka till det som var förut?”, säger Lars Hammarström, huvudskyddsombud för Sveriges Ingenjörer och akademikerna på Volvo cars.

Han har själv varit med i dialogen om hur och när tjänstemännen skulle gå tillbaka, men arbetet var inte klart.

Kreativiteten det centrala

Generellt har distansarbetet fungerat bra. Effektiviteten har hållits uppe och löpande avstämningar och informationsutbyte har fungerat bra. Det som fungerat sämre och som är anledningen till återgången är att det kreativa arbetet inte fungerar lika bra på distans. Och den inställningen delar Lars Hammarström.

– Att få träffas och jobba fram något från ett vitt papper. Där tror jag också att vi har tappat när vi jobbat på distans.

Teams-möten på kontoret

Men hittills är det färre än planerat som jobbar på kontoret. Tanken var att en majoritet skulle vara på plats minst halvtid i juni, men det var man långt ifrån att uppnå. I augusti har antalet ökat – men man är fortfarande inte uppe i målantalet för juni.

En anledning till att det tar tid är att det inte var bestämt hur återgången ska göras. Varje team ska göra en anpassningsplan, och den har många inte hunnit rulla ut än.

– Jag tror att företaget kommer att trycka på för att alla ska gå tillbaka. Som fack får vi balansera och supportera det. Vi kan inte bara säga ”stopp” och ”nej” men bidra så att det blir bra regler. Vi kan återgå till något någorlunda normalt om vi hjälps åt.

De som kommit till kontoret har fortsatt att ha många Teams-möten – som ju blivit en daglig rutin.

– Att ta de mötena i kontorslandskap fungerar inte och de små rum som finns har blivit upptagna. Det har också gjort att de som varit inne på kontoret ändå inte träffar sina kollegor. Och då har de gått hem, säger Lars Hammarström.

Skapa förtroende för smittsäkerheten

De flesta av tjänstemännen förväntar sig att kontoret ska vara basen framöver, men också att det ska finnas mer flexibilitet än före pandemin. Det visades i en enkät som Akademikerföreningen och Unionen gjorde i början av året. Lars Hammarström lyfter också fram att om man ska attrahera kompetens framöver, särskilt i ett internationellt sammanhang, så måste man kunna erbjuda möjligheten till distansarbete.

Men facket har också identifierat tre grupper som man behöver tänka extra på när man nu ökar närvaron på kontoren.

En grupp är de som är riktigt bekymrade över smittrisken.

– Den här gruppen behöver få förtroende för att de åtgärder vi gör är bra. Vi gör ronder för att se över smittsäkerheten och har lärt oss att skapa en säker arbetsmiljö i fabriken som ju varit igång hela tiden. Och den som tillhör en riskgrupp ska heller inte behöva vara på jobbet.

Andra åtgärder är större avstånd mellan platserna i konferensrummen och värdar i restaurangen som ska se till att alla håller avstånd. Men smittrisken i kollektivtrafiken är ju kvar, liksom den mänskliga faktorn, att vi missar att hålla avstånd till andra.

Isolerade eller anpassade

Den andra gruppen som man behöver tänka på är personer som blivit socialt isolerade under distansarbetet. Det kan vara nyanställda som inte kände någon när distansarbetet började, men också andra.

– För dem är det viktigt att de får komma ut och träffa folk. Vi får hjälpa till där.

Och en tredje grupp har i stället anpassat sig och byggt upp ett helt liv baserat på att kunna jobba på distans. De kanske har köpt hund och till och med sagt upp förskoleplatsen för barnen.

– Den gruppen är svårare. Det är svårt att skylla på att man sagt upp sin förskoleplats eller sålt bilen och att man därför inte kan komma till jobbet. Man har ju en skyldighet mot företaget.

Karin Thorsell