Det är inte längre självklart att den som passerar 67 ska sluta jobba. Samtidigt kryper ålderismen ner i åldrarna. Redan i 40-årsåldern anses du vara ”äldre” som jobbsökare. Hur ska vi egentligen förhålla oss till ålder i arbetslivet?
Förra våren utsåg WHO ålderism till en global utmaning. I en rapport konstaterade WHO att en nedsättande syn på äldre och åldrande är vitt utbredd i samhället, i mänskliga relationer och hos oss själva. Och den riskerar att innebära en stor kostnad för både individer och samhället.
– Ålderism är ett ämne som betyder allt mer för allt fler och vi behöver därför vända och vrida på begreppet för att hitta vägen framåt, säger John Mellkvist som höll i ett seminarium kring ålderism som SACO arrangerade tidigare i februari.
Gränserna för vårt åldrande förändras
John Mellkvist har gjort sig känd för sitt engagemang i att minska ålderism och åldersdiskriminering i Sverige. Han konstaterar att det har hänt en hel del de senaste åren som utmanar åldersbegreppet. Vi blir äldre på nya sätt. Och det ställer nya krav på både samhället, företag och organisationer, liksom på oss själva.
John Mellkvist
Foto: Jenny Hammar
Är seniorkonsult på kommunikationsbyrån Kreab. Har engagerat sig i att minska ålderism och åldersdiskriminering på arbetsplatser och i samhället i stort. Han har tidigare varit ambassadör i regeringens Delegation för senior arbetskraft och har också skrivit boken Välj din ålder.
Han tar William Shatner som ett exempel på hur gränserna för vårt åldrande förändras. Han är kanske mest känd för sin roll som kommendör James T Kirk i Star Trek. Men nyligen blev han med sina 90 år också känd för att vara den äldsta personen som varit i rymden.
– Detta är ett tecken på vart vi är på väg, hur vi successivt tänjer på åldersbegreppet och vad vi är kapabla att göra långt upp i åldrarna.
Den unga generationen
Den traditionella bilden av att bli pensionär håller på att suddas ut. De som står redo att rent åldersmässigt gå i pension idag beter sig inte som tidigare generationers seniorer. Det är en grupp som är socialt aktiva, relativt sett friska, ekonomiskt starka, produktiva och har en hög digital kompetens. De är generation Yold, young old.
– Detta är den snabbast växande åldersgruppen av alla i den rika delen av världen. Enligt The Economist utgjorde den gruppen 134 miljoner personer 2020, berättar John Mellkvist.
Dessutom lever vi allt längre. Det sägs att den första människan som kommer att passera 200 år redan är född.
– Det väcker förstås frågan: Vad ska vi göra de 140 åren efter vi har slutat jobba? säger han.
Vanligaste formen av diskriminering
Samtidigt som allt fler lever längre är åldersdiskriminering den vanligaste formen av diskriminering idag. Paradoxalt nog kryper ålderismen dessutom allt längre ned i åldrarna. John Mellkvist refererar till en undersökning bland rekryterare som visar att en tredjedel uppfattar en arbetssökande som är i 40-årsåldern som äldre.
Många vittnar också om att det är svårt att byta jobb när man passerat 50 och det finns en attityd kring ålder som hämmar många att utbilda sig, starta en ny karriär eller byta jobb sent i arbetslivet.
– Problemet med åldersdiskriminering är att det är väldigt svårt att bevisa. Det finns väldigt mycket kryphål och det är lätt att gömma sig bakom gråzoner. Därför är det också svårt att driva detta som en enskild person och det är få fall som gått hela vägen till domstol.
Börjar bli en viktig fråga
John Mellkvist tycker sig dock se att en förändring är på gång. Allt fler börjar reagera på ålderism och det finns en ökad medvetenhet kring frågorna.
Många företag inser att en mix av olika åldrar bidrar till en mångfald i organisationerna, det ger en bättre representativitet och stärker verksamhetens förmåga att hantera utmaningar. Han visar till exempel hur företaget Axel Johson i sitt mångafaldhetsmål aktivt söker ledare som är under 30 år och över 60 år.
De nya möjligheterna för yrkesverksamma att ta studielån för att kompetensutveckling är ett annat exempel på hur synen på ålder börjar förändras.
Läs också: Därför borde vi prata mer om ålder
– Tidigare var det en icke-fråga, men nu börjar ålder bli en viktig faktor som påverkar våra organisationer, hur vi jobbar och hur vi lär oss och tar till oss ny kunskap.
Vi är fixerade vid ålder
Men mycket ligger också i hur vi ser på oss själva och vårt åldrande. Vi behöver alla bli mer medvetna om hur åldersfixerade vi faktiskt är.
Vad associerar du exempelvis till orden talang, praktikant och senior?
Liten ordlista
Åldersfixering. Att lägga stort fokus på ålder även när det inte är relevant och sortera in människor efter ålder. Stark åldersfixering leder till ålderism.
Ålderism. Fördomar om ålder, stereotyper som håller tillbaka och begränsar människor. I sin värsta form leder det till åldersdiskriminering.
Åldersdiskriminering. Att sortera ut någon på grund av ålder, i exempelvis rekryteringar. Är olagligt sedan 2009.
– När vi hör ordet talang tänker vi på ungdom medan ordet egentligen betyder naturbegåvning. Orden lurar oss att tänka på ålder istället för egenskaper och kvalifikationer.
En praktikant betyder ”någon som lär sig”och senior ”en person som har erfarenhet av svåra saker och är erfaren i sin roll”. De har alltså inte något med ålder att göra.
Nya former för karriär och lärande
John Mellkvist skulle vilja att vi tog itu med vår invanda syn på karriär, lärande och utveckling. Hans förhoppning är att de rådande normen ”utbilda dig i fyra år och jobba i 40 år” förändras till normen ”vart fjärde år” – det vill säga, att vi ser utveckling och lärande som något vi gör ”vart fjärde år” genom hela livet.
– Vi behöver hitta former för ett hållbart arbetsliv över tid. Och även se att det är möjligt att starta en ny karriär sent i livet, säger han.
Den stora utmaningen vi står inför idag är hur vi ska göra det möjligt för de som vill och kan att fortsätta bidra, även efter 67. Dagens pensionsnorm passar inte alla.
Måste finnas en flexibilitet
Se webbinariet
På Sveriges Ingenjörer Play kan du (som loggar in) se webbinariet ”Den nya åldern” med John Mellkvist.
John Mellkvist poängterar att pensionssystemen därför behöver förändras och ta större hänsyn till att vi är olika. Vissa vill jobba vidare, andra vill trappa ned eller gå in och jobba kortare perioder. Det finns också de som sent i arbetslivet upptäcker något de verkligen brinner för och vill jobba med, precis när de förväntas gå i pension.
– Åldrandet är inte rättvist, vissa har haft ett slitsamt arbetsliv och behöver gå i pension. Men andra har mycket kvar att ge. De som kan, vill och förmår fortsätta arbeta ska kunna göra det, säger John Mellkvist.
