Linda Norberg, teknikkonsult på Fasitet PDE, en av de större underleverantörerna i bilbranschen, jobbade i Kina i två år med att utveckla tillverkningen av den kinesiska varianten av Volvo S80. Hon lärde sig att hantera både kommunikations- och kulturskillnader, men också att svenska ingenjörer är ovanligt självständiga.
Linda Norberg, teknikkonsult på Fasitet PDE, en av de större underleverantörerna i bilbranschen, jobbade i Kina i två år med att utveckla tillverkningen av den kinesiska varianten av Volvo S80. Hon lärde sig att hantera både kommunikations- och kulturskillnader, men också att svenska ingenjörer är ovanligt självständiga.
Fabriken där Linda Norberg jobbade under 2008 och 2009, ligger i Chong-Qing i sydvästra Kina. Det är, lite beroende på hur man räknar, världens största stad med över trettio miljoner invånare. Hon åkte dit tillsammans med tre kolleger från Fasitet PDE.
Vilka bilar tillverkas i fabriken?
– Nu tillverkas S40 och den förlängda S80:an. Den är förlängd med 140 millimeter, för extra benutrymme. Köparna är väl i första hand affärsmän och företag. Tanken är att försäljningen ska nå runt 15 000 per år för den förlängda S80:an.
Hur är det att jobba i Kina?
– Det var väldigt intressant, men det kan lätt bli missförstånd på grund av kultur- och språkskillnader. Det kändes ganska jämställt vad gäller män och kvinnor. Nästan hälften av ingenjörerna, i alla fall där jag jobbade, var kvinnor. Men det är mer hierarkiskt.
Hur märktes det?
– I Sverige är vi är vana vid att ta eget ansvar och jobba i projekt, att ta tag i problemen tillsammans och lösa dem. I Kina gör man som chefen säger. Man har sitt ansvarsområde och vill inte sticka ut, av rädsla för att göra fel. Det var till exempel svårt att få igenom förbättringar. Om man vill få något att hända måste man gå till en högre chef.
– Nu var det här ett statligt företag och det kan vara en annorlunda kultur än i privata företag. Arbetsstyrkan var dessutom väldigt ung. Genomsnittsåldern var runt 25 år i ett samhälle där man också har mycket stor respekt för äldre medarbetare över huvud taget.
Vad fick det för konsekvenser?
– De kunde göra om samma misstag om chefen inte sade något, trots att de egentligen kände på sig att det var fel. De rapporterar inte heller fel om de inte blir tillsagda att göra det. Det kunde vara svårt att få någon som tar ansvar för ett problem, för då blev problemet deras och kunde leda till att deras avdelning fick negativa omdömen. Det här var en Ford-fabrik och det skulle förstås kunna ha med det amerikanska systemet att göra.
Hur var det att komma till Kina som svensk?
– De tyckte nog att det var roligt att jobba med svenskar. Eftersom vi försöker få folk att ta mer eget ansvar. De tyckte nog att det var jobbigt först, men i slutändan sade de att det tyckte att det var kul och intressant. Och jag tror inte de sade det bara för att vara artiga.
3 kommentarer
Jag har liknande erfarenheter, jämlikt mellan kvinnor och män, väldigt låg medelålder. Mitt råd är att se till att få en utbildning i kinesisk kultur och sätt att tänka innan man tar ett uppdrag i Kina. Mitt företag ordnade en föreläsare, vilket var mycket bra. Man fick en förståelse för grunderna till varför de agerar som de gör, väl beskrivet i artikeln och i kommentarerna ovan. Glöm inte att deras interna konkurrenssituation är hård. De kan få lämna företaget på stående fot. Ett begränsat socialt skyddsnät, där minimal levnadsstandard har en annan definition än vår, minst sagt, gör att man är mycket rädd att göra fel/bli utpekad syndabock. Man delar inte gärna med sig av kunskaper heller, med rädsla att bli frånsprungen. Man är i grunden misstänksam i affärer, rädda att bli lurade. Trots detta upplevde jag (2004) att vissa individer ur den nya generationen faktiskt var ganska västerländska i sättet. De är nu chefer i vårat joint-venture i Kina…
Vilket intressant reportage! Jag måste dock säga att jag mycket väl känner igen fenomenet med rädsla för att påpeka fel och jobba för förbättringar i det stora statligt ägda svenska företag där jag själv jobbar. Fenomenet finns kvar även här!
Jag har liknande erfarenheter från läkemedelsbranchen, i korthet: de vet hur men inte varför och: det är bättre att inte göra någonting alls än att riskera att göra fel. Men detta ändrar sig snabbt så vi har all anledning att se upp och att själva fortsätta att utvecklas. Det är också lätt att begå misstaget att tro att de som är bäst på Engelska också är de som är kunnigast.