Medlemskåren i akademikerfacken håller på att förändras. Egenföretagandet har blivit en normal del i akademikernas vardag, och det blir allt vanligare att hoppa mellan företagande och anställningar. Men vad har egentligen facket att erbjuda den enskilde företagaren?
– För att få fler och bättre kunskapsintensiva företag i norra Europa måste de akademiska organisationerna prioritera de här frågorna högre. Vi på Akava vill att oavsett vad en akademiker sysslar med ska hon eller han kunna utvecklas och trivas med sitt jobb, precis som löntagarna, säger Sture Fjäder, ordförande på Akava, Finlands motsvarighet till Saco.
Situationen är densamma i alla de nordiska länderna. En allt större andel av medlemmarna är egenföretagare, i alla fall periodvis. I Norge handlar det om ungefär en tiondel av medlemmarna, likaså i Finland och Danmark, och Saco:s ordförande Göran Arrius uppskattar att siffran är ungefär likadan i Sverige. Alla är de överens om att det kommer att bli ännu fler i framtiden – om egenföretagarna vill vara med i facket, det vill säga.
För när man är sin egen arbetsgivare, vad ska man då med facket till? När inte längre förhandlingar om lön, arbetsmiljö, arbetstid, föräldraledighet och andra klassiskt fackliga frågor har någon motpart?
– Fortfarande finns ett behov av till exempel nätverk och ekonomisk och social trygghet, sådant som traditionellt sett alltid funnits på arbetsplatsen och genom arbetsgivaren. Man måste också ha någon som tar upp kampen och kämpar för goda villkor och förutsättningar, säger Åsmund Knutsen, vice ordförande för Akademikerna i Norge.
– Därför är det viktigt för fackförbunden, som ju är beroende av sitt medlemsantal, att klara av att leverera det som medlemmarna i framtiden kommer att vara i behov av.
Fackförbunden varken kan eller ska förändra den utveckling som sker, menar Åsmund Knutsen, men måste anpassa sig till den. Det handlar om att man som fackförbund måste ge god service åt medlemmarna under hela yrkeskarriären, oavsett om man för tillfället arbetar som fastanställd, som projektanställd, eller som egenföretagare. Och det här är en syn som delas av Saco:s ordförande Göran Arrius.
– Vi måste fortsätta att vara föreningar som det är rimligt och lämpligt att vara med i, även när man växlar mellan fasta anställningar och egen verksamhet. Vi måste kunna vara en bra partner för våra medlemmar i alla lägen. Och det är min uppfattning att vi som akademikerförbund går i bräschen för den här utvecklingen.
Kanske är det till och med så att fackförbunden blir än viktigare i och med den här utvecklingen, i alla fall för den enskilda medlemmen, menar Göran Arrius.
– Om du har ett fast jobb på ett stort företag, så behöver du kanske inte fackets hjälp så väldigt många gånger, kanske aldrig. Men när man växlar mellan anställningar och företagande, så behöver man kanske ganska ofta ha stöttning och råd.
– Vår roll blir naturligtvis annorlunda, det är inte längre så att facket sitter innanför stängda dörrar och förhandlar med arbetsgivaren. Då har vi inget att ge de här personerna. Men om vi i stället kan vara mer coachande och stöttande, ge hjälp att hitta rätt information och så vidare, då har vi en roll att spela även i framtiden.
