Från att ha varit ett tillverkningsland går Sverige allt mer mot att bli ett tjänsteproducerande land. Men för att klara hållbar produktion och konsumtion behöver vi gå ännu längre. Oksana Mont vet hur.
Redan när hon kom till Sverige som mastersstudent 1996 var hon intresserad av hållbarhetsfrågor och hur företagens produktion och vår konsumtion kan bli mer miljövänlig. Åtta år senare doktorerade Oksana Mont på Innovativa affärsmodeller och nyligen blev hon Sveriges första professor i hållbar konsumtion och produktion vid Internationella miljöinstitutet vid Lunds Universitet.
– Vi har varit duktiga och effektiviserat och miljöanpassat vår produktion mycket, säger hon. Nu måste företagen ta nästa steg och fundera över om de kan effektivisera inte bara produkterna utan även deras användning genom att till exempel sälja funktioner eller lägga till tjänster som förlänger livet på produkten eller effektiviserar användningsfasen.
I slutet av 90-talet var det här en helt ny tanke men numer finns det en del exempel på företag som istället för att öka försäljningen av sina produkter ökar försäljningen av tjänster och funktioner. När det gäller till exempel elbilar är funktionen el något som skulle kunna erbjudas i form av utbytesbatterier som man hämtar när kraften tagit slut.
– Medvetenheten om att vi måste göra något åt våra konsumtionsmönster börjar bli större och många människor har insett att de har många prylar som de inte använder så ofta. Att äga allt man behöver verkar inte längre vara det viktigaste, utan att kunna använda saker och få tjänsten, funktionen. Då blir man också mer medveten om kostnaden och om sina konsumtionsmönster.
– Se bara hur olika vi agerar om vi äger en bil eller om vi hyr en. Hyr vi så slår vi ihop resor, kör effektivt, för vi betalar för tiden och kilometrarna. Äger vi en bil så använder vi den mycket mindre effektivt eftersom vi ändå har den.
Oksana Mont påpekar att alla produkter har en innovationskurva, ett tidspann tills nästa effektivare modell kommer.
– Det finns väldigt många produktgrupper där vi skulle kunna samäga saker eller hyra dem, eftersom vi väldigt sällan använder dem. Ta borrmaskiner, motorsågar, till exempel. Eftersom vi använder dem sällan satsar vi inte på den bästa kvaliteten eftersom det kostar för mycket. Kunde vi hyra dem eller samäga skulle vi få bättre maskiner och slippa äga dem.
Oksana Mont önskar att politikernas och myndigheternas signaler om att vi ska satsa på mer hållbar konsumtion och produktion var tydligare. I dag är de mycket motstridiga. Det är bra att vi åker tåg, men staten satsar för litet på underhållet samtidigt som man stöder bilindustrin. Livsmedelsverket kommer fram till att vi bör handla mer lokalproducerad och ekologisk mat – men då säger EU-domstolen att det budskapet motverkar konkurrensen.
– Det är inte lätt att förstå hur vi, som konsumenter, ska bete oss, säger Oksana Mont.
För att skynda på utvecklingen önskar hon sig att vi tänker mer på vad vi redan har tillverkat och på hur vi kan återanvända saker, maskindelar och råvaror så mycket som möjligt. Vi måste också arbeta med alla företag som levererar varor och tjänster till Sverige så att vi inte bara låter våra problem flytta utomlands.
– Och så önskar jag att företagen ska ta mer hänsyn till olika konsumentgrupper. Vi är jättebra på teknisk innovation men kan bli bättre på att anpassa våra tekniska lösningar till speciella behov för exempelvis kvinnor och män, eller unga och gamla. Vi tänker och agerar olika och det företag som förstår det har en konkurrensfördel.
Jenny Grensman
