Löneökningar på 3,9 procent under 22 månader – det är det första förslaget från de opartiska ordförandena, Opo, i årets avtalsförhandlingar. En alldeles låg siffra menar Sveriges Ingenjörer, som liksom de fyra andra facken inom industrin säger nej till budet.
– Förslaget är oacceptabelt. Framför allt är löneökningsnivån för låg, i genomsnitt 2 procent per år, säger förbundsordförande Ulf Bengtsson.
Opos förslag skulle ge 2,0 procent löneökningar under de första tolv månaderna och 1,9 procent under de följande tio månaderna. Om förslaget skulle ha blivit verklighet skulle det ha inneburit de lägsta löneökningarna sedan industriavtalet kom till 1995, till och med lägre än avtalet för i år på 2,3 procent som tecknades mitt under finanskrisen.
Förslaget är också betydligt lägre än de 3,7 procent på ett år som facken inom industrin satte sitt krav på inför avtalsförhandlingarna. Arbetsgivarna har inte kommit med något officiellt motkrav, utan har nöjt dig med att argumentera för att det osäkra ekonomiska läget kräver att löneökningarna hålls ner.
Ulf Bengtsson ifrågasätter inte bara själva siffran, utan också förslaget på avtalets längd – 22 månader, i stället för ett år som brukligt.
– Hittills ser vi ingen anledning att teckna avtal som överstiger ett år, säger han.
Sveriges Ingenjörers förhandlingsdelegation säger enhälligt nej till förslaget, som lämnades till parterna i onsdags. Även de fyra andra facken inom industrin, Unionen, IF Metall, Livs och GS, avvisar Opos förslag.
– Unionens förtroendevalda i Sveriges alla industriföretag ser hur deras egna företag gör mångmiljardvinster. Då kan de självfallet inte acceptera att det inte finns pengar till rimliga löneökningar för dem som har arbetat ihop företagens vinster. Företagens resultat visar att det finns resurser både till ansvarsfulla löneökningar och till investeringar för framtiden, säger Unionens ordförande Cecilia Fahlberg i ett pressmeddelande.
IF Metalls ordförande Stefan Löfvén är om möjligt än mer kritisk till förslaget.
– Det är fullständigt omöjligt att acceptera ett lönebud som i det närmaste bara ger hälften av vårt lönekrav. Direktörerna har skott sig med orealistiska bonusar, men till dem som arbetar ihop vinsten finns knappt något. Det gick snabbt för delegationerna att avvisa budet som närmast är provocerande.
– Arbetsgivarna talar om kris, men det är fortfarande tillväxt, det går inte att på långa vägar jämföra med finanskrisen 2008–2009. Nu ska vi enligt arbetsgivarna hålla igen för att i vår åter se hur giriga företagsledningar skor sig, det är klart att både förhandlingsdelegationer och folk på golvet blir förbannade, säger han i Metalls pressmeddelande.
Om mindre än två veckor, den sista november, går det tidigare avtalet ut. Tills dess ska alltså det nya avtalet vara undertecknat om man vill undvika risken för strejker.
– Vi förutsätter att Opo kommer tillbaka med ett avsevärt förbättrat förslag, säger Ulf Bengtsson.
