När de nätbaserade kurserna för 15 år sedan gjorde entré vid landets lärosäten nådde de nya grupper av studenter och påverkade den traditionella undervisningen. Med nästa generation av nätbaserat lärande, MOOCS, kan en kurs ha 100 000 studenter – över hela världen. Vad får det för konsekvenser?
Både i Sverige och i övriga västvärlden har nätbaserad utbildning vuxit enormt under 2000-talet. Idag motsvarar distansutbildningen ungefär 15 procent av det totala antalet helårsstudenter i Sverige. Samma utveckling sker nu även i delar av Afrika och Asien.
På Lunds universitet abetar Kenneth Andersson som rådgivare i webbaserad utbildning. Han har på nära håll följt utvecklingen sedan 1992 och sett hur det i Lund tidigt var tre fakulteter som utmärkte sig genom en hög grad av nätbaserade kurser: medicin, samhällsvetenskap och LTH, Lunds tekniska högskola. Satsningar som i sin tur påverkat den campusbaserade undervisningen.
– Man kan definitivt säga att de banade väg för en större andel nätbaserade moment även på de traditionella kurserna. Många lärare fick upp ögonen för nya former av pedagogik som gick att använda även på campuskurserna. Bland annat olika sätt att stödja studenternas lärande genom diskussionsforum eller att införa chatt, säger han.
Utbildningen som ges i form av nätbaserade kurser i Sverige är främst fristående kurser på grundnivå. Den generella lärdomen om vilka studenter som väljer att läsa på distans är att de är äldre, de har i högre utsträckning barn och jämfört med campusbunden utbildning kommer fler från studieovana miljöer.
En annan erfarenhet är att genomströmningen är lägre, det är alltså en mindre andel som slutför kurserna eller tar examen. Många anmäler sig, testar ett par veckor och hoppar av olika skäl av. Andra läser för egen förkovran, kanske vid sidan av arbetet, och tar varken studielån eller poäng.
Vad som nu diskuteras hett inom universitet och högskola är det som kallas MOOCS, Massive Open Online Course. Det går ut på att högskolan/universitetet lägger upp kurser som i princip kan ha ett obegränsat deltagarantal. Mest omskrivet är exemplet från Stanford som hösten 2011 lanserade en kurs i artificiell intelligens som fick 200 vanliga studenter men över 160 000 deltagare på distans – i 190 länder! De 400 med bäst resultat var alla nätstudenter.
I onsdags (22 maj) arrangerade KTH tillsammans med SICS och universiteten i Lund och Uppsala ett seminarium med rubriken Överlever högskolan globala nätkurser? En halvdag om de hot, möjligheter och utmaningar som en liknande utveckling skulle kunna innebära i Sverige. Per Ödling, professor, LTH talade om vilka konsekvenser digitalt lärande får för samhälle och ekonomi. Sanna Wolk, docent, Uppsala universitet lyfte frågan om upphovsrätt vid digital utbildning.
Kenneth Andersson, Lunds universitet betonar att ”allt ännu är i sin linda”.
– Men de stora universiteten i Sverige grunnar alla på detta. På Lunds universitet har vi tillsatt en utredning som ska vara klar till årsskiftet om hur vi ska förhålla oss till MOOCs. Många universitet och högskolor resonerar nog som så att de ”måste hänga med i utvecklingen”. Men man är villrådig. Om kurserna nu är gratis, hur ska man lösa finansieringen? Juridiken är en annan fråga. Skulle högskolelagen gälla?
Frågorna är fortfarande många. När utbildning och forskning globaliseras och konkurrensen ökar kanske gratis onlineutbildning kan bli en väg att locka studenter som därefter går vidare på en vanlig kurs? Sedan studenter från länder utanför EU/ESS måste betala för sin utbildning i Sverige kan nätbaserade kurser bli en alternativ väg till kunskap.
– Vissa pratar om det som den industrialiserade västvärldens sätt att sprida kunskap och vi har redan sett att några av våra distanskurser haft den effekten. Särskilt vår kurs i geografiska informationssystem, GIS, lockat många studenter från Afrika, säger Kenneth Andersson, Lunds universitet.
En annan central fråga gäller examination. Vid dagens nätbaserade kurser hos svenska universitet och högskolor används två metoder. Den vanligaste är kontinuerlig examination där studenterna löpande under kursens gång löser uppgifter som sedan sammantaget utgör examen. Alternativet är att kursen avslutas med en vanlig skrivning då studenterna får ta sig till studieorten. Båda varianterna är svåra att lösa med tusentals studenter.
– Hur man då gör i stället? Ja, i de flesta fall ingår inte examination i utbildningen. Studenterna får ett intyg på att de läst kursen och mot en avgift kan den som vill göra ett test. I främst USA finns företag som specialiserat sig på att utföra sådana prov. Erfarenheten därifrån visar att det är en mindre andel väljer att examinera sig. Framöver kan den kontrollfunktionen – att kunskaperna verkligen finns – bli en uppgift för framtida arbetsgivare eller utbildare.
Marit Larsdotter
