Helena Tobiasson, doktorand vid KTH:s designfakultet, får årets Levipris för sitt arbete med att förbättra arbetsmiljöutbildningen för teknologer.
Motiveringen lyder i sin helhet:
”För en ny metodik med ambitionen att öka studenternas intresse för arbetsmiljöarbete. Genom personliga erfarenheter får studenterna insikter om kroppens behov av fysisk rörelse. Det är en innovativ idé som ligger i tiden.”
Läs Ingenjörens intervju från tidigare i höstas med Helena Tobiasson här, där hon förklarar varför problemen med låga nivåer av fysisk aktivitet och mycket stillasittande inte låter sig lösas med en “quick fix“.
Levipriset delas ut av Sveriges Ingenjörer. Syftet är att stimulera och utveckla utbildning om arbetsmiljö vid tekniska högskolor och universitet.
Ingenjören
Jag hade redan läst, och när jag läser om det så känns det kanske mer som 1990 än 1980. Men herregud så mossigt.
Men hallå!? Fysisk aktivitet? Hur innovativt är det? Det är väl inte där problemet sitter, att vi inte känner till att fysisk aktivitet är bra och inaktivitet är dålig? Det här känns ju väldigt 1980. Nästan lite bakåtsträvande. Det var en besvikelse.
För en lite utförligare beskrivning av vad hon arbetar med kan du läsa en tidigare intervju på Ingenjören: https://ingenjoren.se/2014/08/nya-prylar-loser-inte-brist-pa-rorelse/