Foto: Atamari/Wikimedia commons
Det behövs inte mer än 20 minuters rask promenad per dag för att minska risken för en för tidig död, vare sig man är överviktig eller inte, visar ny forskning.
Foto: Atamari/Wikimedia commons
Det behövs inte mer än 20 minuters rask promenad per dag för att minska risken för en för tidig död, vare sig man är överviktig eller inte, visar ny forskning.
Drygt 676 000 av de 9,2 miljoner människor som går bort i Europa varje år beräknas ha dött som en följd av inaktivitet, enligt en studie publicerad i American Journal of Clinical Nutrition. Det är drygt två gånger så många som antalet som dör till följd av fetma (ett BMI över 30) varje år, 337 000 personer.
Läs mer om studien
Nyfiken på studien? Läs abstract här. Hela artikeln kan du läsa här.
Ekelund, U et al. Activity and all-cause mortality across levels of overall and abdominal adiposity in European men and women: the European Prospective Investigation into Cancer and Nutrition Study (EPIC). American Journal of Clinical Nutrition; 14 Jan 2015
Forskarna bakom studien, verksamma vid University of Cambridge, uppger att 20 minuters rask promenad kan räcka för att minska risken för en för tidig död. Enligt forskarna är fördelarna med fysisk aktivitet märkbar hos alla som tidigare har varit inaktiva. Deras risk att dö i förtid minskar med 16–30 procent. Tydligast var skillnaden bland normalviktiga personer, men även de med högre BMI gynnades av den ökade aktiviteten.
– Budskapet är enkelt: bara en liten mängd fysisk aktivitet varje dag kan ha betydande hälsofördelar för människor som är fysiskt inaktiva, säger professor Ulf Ekelund, som har lett studien, i ett pressmeddelande.
Även om 20 minuters rask promenad gör skillnad, tycker Ulf Ekelund inte att man ska stanna där.
– Fysisk aktivitet har många bevisade hälsofördelar och borde vara en viktig del av vår vardag, säger han.
Totalt 334 161 män och kvinnor i Europa har ingått i studien. Forskarna har följt dem i tolv år, mellan åren 1992 och 2000.
Ania Obminska
1 kommentar
Intressant artikel. Speciellt intressant att forskarna får in 12 år mellan 1992 och 2000. Ett bra exempel på accelererad livslängdstestning? Man kan undra varför man accelererar testet om man tar 14 år på sig för att analysera och presentera resultaten.