Bra chefer kan locka fler till högskolan

Disputerade ingenjörer som väljer bort att jobba på högskolan gör det främst för att de inte ser det som en tillräckligt attraktiv arbetsplats, enligt en rapport från Sveriges Ingenjörer.

Friheten, viljan att forska och stimulerande arbetsuppgifter är sådant som lockar till högskolan. De vanligaste skälen till att ingenjörer väljer bort jobb inom högskolesektorn är att de inte ville fortsätta inom den akademiska världen, lönenivån och att de fick en tjänst någon annanstans. Detta visar en enkät som Sveriges Ingenjörer har gjort bland medlemmar som doktorerar, är verksamma inom högskolan samt disputerade ingenjörer som jobbar utanför högskolan.

– De flesta som lämnar högskolan kommer inte tillbaka och det tycker vi på förbundet är synd. Ju mer rörlighet vi ser på arbetsmarknaden, desto större ruljangs och dynamik får vi, säger Josefin Utas, utredare på Sveriges Ingenjörer, som har författat den nya rapporten ”Högskolans attraktivitet som arbetsplats”, som ingår i arbetet med Idélandet Sverige.

Bland högskoleanställda är det framför allt en sak som sticker ut, att de i högre grad är visstidsanställda än andra. Detta gäller framför allt på de mer forskningstunga universiteten. En hög andel visstidsanställningar är ett problem, anser Sveriges Ingenjörer. Ingenjörer värderar en tillsvidareanställning högt, har Ingenjörsbarometern visat.

När ingenjörerna inom ramen för högskoleenkäten har fått svara på hur väl olika ord stämmer överens med deras syn på högskolan har arbetslivsorientering och förändringsbenägenhet fått låga betyg. Ledarskapet är något som högskoleanställda tycker borde förbättras på högskolan. Högskoleanställda uppgav i större utsträckning än andra att de var stressade. Oklara förväntningar från omgivningen, otydliga arbetsuppgifter och tidsbrist var sådant som stressade. Högskoleanställda arbetar generellt sett mycket övertid. Det saknas målstyrning och uppföljning, konstaterar Josefin Utas i rapporten, och betonar arbetsgivarens ansvar i detta.

– En chef ska se till att alla har det bra på sin arbetsplats. Vissa kanske behöver mer stöd, andra mindre. Det borde vara en normal del i arbetet att ha regelbundna samtal och ett individanpassat stöd. Tyvärr är det inte så överallt. En bra chef måste inte bara ha kunskaper inom sitt ämnesområde utan också om psykisk ohälsa och kunna bidra till en bra arbetsmiljö, säger Josefin Utas.

På lärosätena finns olika sätt att försöka främja en bättre arbetsmiljö. Efter att en medarbetarenkät på KTH visade att medarbetarna upplevde en hög stressnivå på jobbet inledde lärosätet en stressatsning där flera föreläsningar om stress ingick och där det fanns möjlighet att få livs- och karriärsamtal.

På Chalmers tekniska högskola anordnas varje år ett särskilt seminarium där goda exempel från verksamheten inom jämlikhet och arbetsmiljö lyfts fram. Sven Engström, professor i farmaceutisk teknologi, var en av dem som talade vid det senaste seminariet och berättade då om hur han som dåvarande avdelningschef på Tillämpad kemi lyckades få till förbättringar på alla områden som den årliga medarbetarenkäten behandlar. Både den fysiska arbetsmiljön, arbetsklimatet, ledarskapet och organisationen fick högre betyg av medarbetarna 2014 jämfört med 2013.

– Jag tycker att väldigt många ledare, framför allt linjeledare på universitet, faktiskt inte riktigt inte har funderat över vad det är för verksamhet de leder. De har inte funderat över ledarskapsrollen, eller vad de är chefer för. De tenderar att bli chefer över innehållet, men linjeledare ska fatta beslut om mål, visioner och strategier. Lyssna och ta råd från medarbetarna och inte styras av egna intressen, säger Sven Engström.

Sven Engström har en bred erfarenhet att hämta kunskap ifrån, då han har arbetat på flera olika lärosäten, på olika positioner och på olika nivåer. Sven Engström är disputerad kemiingenjör från Lunds tekniska högskola, har jobbat på Uppsala universitet, varit avdelningschef för Tillämpad kemi med drygt 80 anställda, i två omgångar och har även varit vice rektor vid Chalmers i fem år.

– Jag har en bild av att ett universitet, till skillnad från ett företag, producerar en väldig massa olika produkter. Vi vet inte på förhand hur de kommer att se ut. Det innebär att universitetet måste bestå av många olika personligheter som ska samsas. Ledarskap är att inse att det ska vara så, och att hantera det, säger Sven Engström.

Som chef måste man vara beredd att hantera både små och stora problem. En medarbetare kan behöva varslas om uppsägning, en annan vill byta handledare. Det är också viktigt att kunna blanda allvar med att ha kul på jobbet, säger Sven Engström.

– Jag försöker förena seriositet med humor och lek. Vi har haft lunch-till-lunch-sammankomster, roliga fester med lek, dans och tävlingar. Det fanns redan en sådan tradition på avdelningen innan jag blev chef, men jag tror att jag har utvecklat den, säger han.

En bra chef måste också kunna erkänna för omgivningen när han eller hon har gjort något fel, och tala om det i verksamheten. Du får inte vara konflikträdd eller rädd för att låta medarbetarna se dig som en människa, tycker Sven Engström.

– Jag är öppen med vad jag inte kan så mycket om och kan jag säga att jag litar på andras omdömen i de fallen. Var den människa du är och bjud på de talanger du har, om du vill det vill säga.

Ania Obminska