Anna Danielsson Öberg, frilansjournalist och krönikör i Ingenjören, som tillsammans med maken Tommy Öberg har skrivit en ny bok om avtalet som i tjugo år starkt har präglat den svenska lönebildningen: det omdiskuterade industriavtalet.
Industriavtalet, en överenskommelse mellan industrins fack (däribland Sveriges Ingenjörer) och arbetsgivare, har haft stort inflytande på den svenska lönebildningen ända sedan det kom till för tjugo år sedan. Med anledning av födelsedagen släpper arbetsmarknadsjournalisterna Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg boken ”Vem ska bestämma på lönemarknaden? – Industriavtalets lönenorm utmanas”, som ger en historisk bakgrund till avtalets uppkomst, för att förklara hur avtalet mår i dag och vilka utmaningar som finns.
Vem är målgruppen för boken?
– Vi tänker oss en rätt bred målgrupp. Dels förbundens medlemmar, förstås, och även de som håller på med lönebildning, förhandlare exempelvis, men också de som är intresserade av lönebildning generellt, sådana som ska bli förhandlare och behöver en historisk bakgrund, liksom de som är i 30-årsåldern och yngre och som inte var med från början. Industriavtalet berör inte bara Facken inom industrin, utan också många andra, vilket också är det som har skapat mycket diskussion.
Både du och din man har skrivit mycket om de här frågorna tidigare, men fick ni några nya insikter i arbetet med just den här boken?
– En lärdom är att parterna inom industrin, även fackförbunden, ofta blir kritiserade av andra för att de har lite för hög svansföring och är lite exkluderande. Det är möjligt att de är det, på sätt och vis, men en insikt jag fick är att de verkligen vill hålla ihop det här. Det finns en genuin vilja att göra något bra, för de fem fackförbundens medlemmar, men också för att man är övertygad om att det här är det bästa. Sedan kan man skruva på förutsättningarna på olika sätt, och det finns det också en ökad öppenhet för det i dag jämfört med tidigare. Men man är övertygad om det här avtalets finesser.
Finns det en gemensam bild av industriavtalet bland dem ni har pratat med för boken?
– Det är svårt att svara på. Irritationen mot det här systemet ser väldigt olika ut, är olika starkt och kommer från olika håll. Facklig kritik utgår från andra saker än den kritik som kommer från arbetsgivarhåll, till exempel. Men när man pratar om lönebildning med dem som på olika sätt arbetar med frågan är det tydligt att det finns ett genuint intresse och en insikt om att det är viktigt att arbeta med det system vi har i Sverige i dag, kanske i framtiden inte just med ett industriavtal, men att vi har parter som tar ansvar för lönebildningen.
Är man enig om varför det är viktigt?
– Ja, för att man anser att det är så mycket bättre att parterna sköter det än politiken. Är det något alla tycker, så är det just det.
Ania Obminska
