Svenska lärosäten premierar forskning på bekostnad av undervisningen. Det vill regeringens utredare Pam Fredman ändra på. Flera tekniska högskolor jobbar med metoder för att redan i undervisningen få in den sorts problemlösning som krävs i både forskningen och i det övriga näringslivet.
Före detta rektorn för Göteborgs universitet, Pam Fredman, civilingenjör i kemiteknik och professor i neurokemi, utreder på regeringens uppdrag framtidens ekonomiska och politiska styrning av landets lärosäten. Hon kom i början av 2018 med en indikation på vartåt utredningen lutar.
Ett av de viktigaste problemen som utredningen tar upp är den uppdelning som finns mellan högskolans forsknings- och utbildningspengar. Den har enligt utredaren främjat en kultur som undervärderar utbildningen i förhållande till forskningen.
Pam Fredman. Foto: Johan Wingborg.
– När är det egentligen utbildning och när är det forskning? Den här uppdelningen mellan forskning och undervisning finns inte i andra länder. Det står också i högskolelagen att det ska finnas ett nära samband mellan forskning och utbildning, säger Pam Fredman.
Kristina Edström är universitetslektor på KTH. Hennes färska avhandling handlar om hur man kan förena det teoretiska och det professionella i ingenjörsutbildningen. Hon frågar varför utbildningen handlar så mycket om teorin och varför studenterna så sällan får träna på riktiga problem.
– Jag har mött studenter som suckar över att lärarna bara vill veta om de har läst teorin, medan de själva hellre vill lära sig att lösa problem. Det måste ju hänga ihop på ett meningsfullt sätt. Det ska vara både en utbildning om teknik och en utbildning där man blir ingenjör.
Enligt Kristina Edström hänger frågan ihop med hur lärarkåren skapas. Den normala vägen är att doktorera i ett ämne. Efter det måste man ständigt kvalificera sig i forskningen. Man måste publicera, få anslag, uppdrag, tjänster och befordran, annars blir man marginaliserad. Systemet är till för att vaska fram de bästa, men då främst ur forskningens perspektiv.
– Varje steg i karriären hänger på bedömningar av mer seniora forskare, säger hon. Då väger yrkesmässiga meriter relativt lätt. På Chalmers och MIT finns specialtjänster för yrkesskickliga ingenjörer. Det handlar om ganska få individer, men det signalerar åtminstone att professionella värden också behövs.
Kristina Edström. Foto: Anna Simonsson
Tre kvaliteter behövs hos lärarkåren på högskolan, resonerar hon: vetenskaplig, pedagogisk och professionell skicklighet. På en teknisk högskola handlar det om att förstå den ingenjörsverksamhet som man utbildar för.
Kristina Edström har själv jobbat med att utveckla ett system för att förverkliga en sådan utbildning. CDIO är ett undervisningssystem som står för Conceive, Design, Implement and Operate. Det startade runt 2000 med några få tekniska högskolor: Det högt ansedda MIT i USA samt de svenska Chalmers, KTH och Linköpings universitet. Därefter har det växt till att omfattas av över 140 högskolor världen runt.
Civilingenjörsprogrammet i maskinteknik på Chalmers använder CDIO. De har bland annat moderniserat matematiken och förstärkt kopplingen mellan matematik och ingenjörsämnena. I matematikkurserna använder studenterna moderna beräkningsverktyg. Andra moment ligger i kurser som reglerteknik och hållfasthetslära, men som tydligt hänger ihop med matematiken. Simulering och visualisering blir naturliga arbetssätt som studenterna behärskar.
På KTH Farkost och Flyg finns kurser där studenterna utvecklar teknik under autentiska former. Uppgifterna är öppna, och inte tillrättalagda. De problem som uppstår har inga etiketter som berättar vilken teori som ska användas, och studenterna vet kanske inte om det räcker med den kunskap de redan har. Lärarna finns där för att stödja studenterna, men enligt Kristina Edström är de noga med att inte servera tolkningar eller lösningar.
– Sådana utbildningsformer förenar teorin med ingenjörsfärdigheterna, säger hon. Det går utmärkt att genomföra, men kräver lite mer av lärarna, både ämnesmässigt, pedagogiskt och ingenjörsmässigt.
Kristina Edström betonar att hon inte sitter inne med någon helhetslösning, men manar till att ta hänsyn till utbildningens behov när man utformar högskolornas lärartjänster och befordringsvägar.
Regeringens utredare Pam Fredman målar dock med bredare penslar än så. Hon vill också göra något åt det så kallade raka ackordet som finns på högskolorna, det vill säga att all ersättning till högskolan är prestationsbaserad. Den utgår i dag efter hur många studenter som registreras och klarar sina poäng, och tilldelningen av resurser minskar dessutom varje år med det så kallade produktivitetsavdraget som är kopplat till näringslivets ständigt ökande produktivitet. Det systemet gynnar utbildningar med många studenter i ett likriktat innehåll. Det missgynnar däremot utbildningar med få deltagare eftersom de ger osäkra intäkter till lärosätet, även om sådana utbildningar ger kompetens som är efterfrågad på arbetsmarknaden. Systemet har gjort det svårt för många lärosäten att planera långsiktigt, vilket i slutändan också riskerar kvaliteten i undervisningen.
Pam Fredman vill också se att högskolan bidrar mer till det livslånga lärandet med olika uppdrags- och vidareutbildningar, bland annat genom att utveckla samarbetet med näringslivet och offentlig sektor. I det sammanhanget bör högskolorna också få möjlighet att utnyttja sina särdrag. Varje lärosäte ska efter dialog med regeringen kunna profilera sig mer än i dag, så att det får möjlighet att utveckla sina styrkor. Hon exemplifierar med Luleå tekniska universitet där man kan mycket om gruvdrift. Ett liknande system finns i Norge.
Samtidigt vill hon inte bara satsa på excellensforskning, utan betonar att Sveriges konkurrenskraft till stor del hänger på bredden i utbildningen. Pam Fredmans uppdrag är inte att föreslå några belopp. Däremot vill hon hitta en robust modell för styrningen av lärosätena som gynnar hela samhället. Ny kunskap ska förmedlas till både studenterna och till samhällets alla sektorer. Där måste universiteten och högskolorna vara självständiga. Hon påpekar att den akademiska friheten inte alls är självklar i alla länder.
– Man måste kunna ställa alla sorters forskningsfrågor, och vi behöver en utbildning som uppmuntrar förmågan till kritiskt tänkande.
Pam Fredman ska presentera den slutgiltiga versionen av sin utredning i december 2018.
Sture Henckel
