Antalet doktorsexamina vid svenska lärosäten har ökat stadigt under 20 år men trenden kommer troligen att brytas snart. Det beror på att antalet doktorandnybörjare har sjunkit de senaste åren. Men inom teknikområdet är det svårt att se tecken på ett svalare intresse för att doktorera.
Statistik från UKÄ visar att antalet doktorsexamina har ökat stadigt sedan slutet av 90-talet. På senare år syns ett trendbrott när det gäller antalet doktorandnybörjare på en nationell nivå när man summerar alla ämnesområden. UKÄ:s sammanställningar visar att antalet doktorandnybörjare har minskat sedan 2013.
– Om 3–5 år kommer vi troligen att se färre som tar ut en forskarexamen, ett resultat av att färre har påbörjat en forskarutbildning. Dock finns det tydliga skillnader mellan olika forskningsämnesområden, säger Ingrid Pettersson, utredare på UKÄ.
Antalet doktorandnybörjare inom teknikområdet har bara minskat marginellt de senaste tre åren och lärosätena kan inte se att det handlar om en tydlig trend.
Luleå tekniska universitet är ett av de lärosäten där antalet doktorandnybörjare inom teknik har minskat sedan 2015. Det året påbörjad 89 ingenjörer forskarutbildningen. 2016 hade antalet doktorandnybörjare sjunkit till 75 och låg kvar på samma nivå 2017.
Petra Rantatalo, chef för analys och beredning vid Luleå tekniska universitet tycker att det är för tidigt att tala om en nedåtgående trend.
Petra Rantatalo
–Doktoranderna finansieras uteslutande av externa medel och när vi tittar på en längre serie bakåt ser vi att antalet doktorander går upp och ner. Vissa år lyckas många forskargrupper att få anslag för sin forskning medan det går sämre andra år. Konkurrensen om finansieringen är hård, säger Petra Rantatalo.
Hon tror att det blir fler doktorandnybörjare inom några år.
–Under 2017 har det skett ett ovanligt stort antal befordringar vid Luleå tekniska universitet. Det innebär att vi har fått fler professorer som just nu håller på att bygga upp nya forskargrupper. Det finns givetvis en förväntan på att de ska dra in mer forskningsanslag. Fler professorer innebär också fler handledare för doktorander, säger Petra Rantatalo.
Inte heller Chalmers i Göteborg ser några tydliga tecken på att intresset för att doktorera sjunker bland ingenjörer. 2015 var ett toppår på Chalmers med 232 nyantagna doktorander medan man 2016 och 2017 har backat något med 205 nyantagna doktorander 2016 och 192 under 2017.
Karin Andersson, Chalmers
– Det går lite upp och ner men det beror främst på finansieringen. Man får ofta en ett större antal doktorander som börjar samtidigt och sedan blir det några mellanår innan ett nytt större anslag ger forskarna möjligheten att anställa en nya kull doktorander, säger Karin Andersson, tillförordnad vicerektor för forskarutbildningen.
KTH är en av de stora tekniska högskolorna som går i motsatt riktning och har antagit något fler doktorander varje år de senaste tre åren. Ökningen 2017 var stor, från 264 doktorandnybörjare 2016 till 314 2017. Per Berglund, ansvarig för utbildningsfrågor på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå, menar också att det är finansieringen som styr antagningen av doktorander.
Per Berglund, KTH
– Den externa forskningsfinansieringen är helt avgörande för doktorandrekryteringen, säger Per Berglund.
Det verkar finnas en tämligen samstämmig bild av att perioder av färre doktorandnybörjare beror på att flera forskargrupper vid lärosätena inte lyckats få finansiering i den omfattning som man hoppats på.
Paul Borenberg, ordförande för SFS doktorandkommitté, tror också att det kan finnas ett samband mellan antalet nya doktorander och postdoc.
– Meriteringstjänsterna och främst postdoc har ökat mycket på senare år. Det är inte omöjligt att lärosätena ibland väljer postdoc istället för doktorander, säger Paul Borenberg. Han är orolig för att färre nya doktorander kan hota små forskarmiljöer.
En förklaring som har nämnts, till att doktorandnybörjare på vissa håll blir färre, skulle vara att doktoranderna, i och med att utbildningsbidraget försvann, har blivit för dyra. Det anser inte Paul Borenberg och inte heller Per Berglund.
Paul Borenberg, SFS doktorandkommitté
– Anslagen för forskning har ökat mer. Från 1996 har kostnaderna för doktorander ökat med 35 procent medan anslagen for forskning och forskarutbildning under samma period har ökat med 53 procent, säger Paul Borenberg.
Karin Andersson på Chalmers bekräftar att antalet postdoc ökar och hon tror att det kan finnas ett samband mellan anställningen av doktorander och postdocs.
– Det är inte konstigt om forskargrupper gärna försöker behålla doktorander som har disputerat. Postdoc är en fantastisk leveranstid där forskaren ofta bidrar med många studier under två år. Samtidigt pågår en ständig diskussion inom akademin om behovet av rörlighet, säger Karin Andersson.
Petra Rantatalo, på Luleå tekniska universitet, ser samma samband.
– Forskargrupper som får anslag tar ibland in postdoc på bekostnad av doktorander. En forskargrupp som jobbat i flera år vill ofta fortsätta att arbeta tillsammans. En doktorand som är klar vill man nog gärna behålla, säger hon.
På KTH ser Per Berglund inte sambandet mellan postdoc och doktorander lika tydligt.
– Vi har haft en uppgång av både doktorandnybörjare och postdoc men det finns ett mörkertal. Postdoc kan benämnas på olika sätt. Tillsättningen av post-doc sker helt på lokal nivå, dessutom ofta med stipendier, och det är svårt att summera denna grupp på lärosätesnivå, säger Per Berglund.
På alla lärosäten med forskarutbildning inom teknik är andelen utländska doktorander stor, inte minst på KTH som har omkring 60 procent utländska doktorander. Det innebär att många också lämnar Sverige efter sin doktorsexamen. Exakt hur många som stannar och hur många som flyttar kan ingen svara på. Uppföljningar som tar reda på var doktorerna befinner sig, och vad de gör några är efter sin doktorsexamen görs bland annat på KTH men de är generellt svåra att genomföra. Lärosätena tappar snabbt kontakten med dem som lämnar landet.
Den kritik mot att utbilda doktorander från andra länder som inte stannar och bidrar med sin kompetens i Sverige vänder sig Per Berglund starkt emot. Han tror att kritikerna inte förstår hur viktiga de utländska doktoranderna är för den forskning som bedrivs vid lärosätena.
– Det är vi som behöver dem. Utan alla dessa internationella talanger skulle forskningen vid KTH inte vara så framgångsrik. De kinesiska doktoranderna är ofta utmärkta exempel på det. Vi tar varje år emot omkring 50 stipendiedoktorander från Kina och vi har gjort jämförelser mellan de kinesiska doktoranderna och övriga doktorander som visar att kineserna producerar fler publikationer på hög akademisk nivå än de övriga, säger Per Berglund.
Någon oro för att lärosätena levererar allt färre ingenjörer med doktorsexamen till akademin och industrin ser varken Per Berglund, Paula Rantatalo eller Karin Andersson. Men vad säger arbetsgivarna inom industrin?
Per Fagrell som arbetar med kompetensförsörjningsfrågor på Teknikföretagen tycker att de disputerade ingenjörerna i viss utsträckning inte värdesätts för sin utbildning och erfarenhet.
Per Fagrell, Teknikföretagen
– Utbildningspremien är låg och det är säkert ett skäl till att många inte väljer att doktorera när arbetsmarknaden för ingenjörer är så bra, säger Per Fagrell.
Han tror att det finns insatser som dels skulle locka fler utländska doktorander att stanna i Sverige, dels få industrin att inse värdet av tekniska doktorer.
– När det gäller de utländska doktoranderna måste vi bli bättre på att introducera dem till svensk arbetsmarknad under utbildningen. Kurser i svenska är också viktigt och jag får signaler om att många utländska doktorander vill lära sig svenska, säger Per Fagrell.
Han saknar också särskilda arbetsmarknadsdagar för doktorander.
– Teknikföretagen arrangerade företagskvällar för doktorander tillsammans med doktorandsektionen på KTH för några år sedan. Jag bjöd in företag som var intresserade av att träffa doktoranderna och berätta om deras behov av forskningskompetens. Det var väldigt lyckat men av olika orsaker har arrangemanget inte fortsatt, säger Per Fagrell.
Lönestatistik från Sveriges Ingenjörer bekräftar den bild som Per Fagrell ger av att utbildningspremien är låg för att doktorera. Den bästa löneutvecklingen och den högsta slutlönen får de tekniska doktorer som lämnar akademin och väljer en karriär inom privat sektor. Civilingenjörer inom privat sektor har under större delen av sitt yrkesliv högre löner är tekniska doktorer inom akademin men under de sista tio åren i yrkeslivet drar de tekniska doktorerna inom akademin ifrån. Men först då, vid 55-årsåldern, tjänar en ingenjör med doktorsexamen inom akademin mer än en civilingenjör inom privat sektor.
