Frustration i förhandlingarna

Foto: Ivan-balvan/Thinkstock

Resultatet från lönerevisionen för 2017 varierar en del mellan olika branscher. I vissa branscher finns en besvikelse över utebliven ersättning för det ofta avgörande arbete som ingenjörernas utför för sina arbetsgivare.

Revisionsutfall

Sammanlagt har 191 akademiker-föreningar med totalt 22 622 medlemmar rapporterat in sina revisionsutfall till Sveriges Ingenjörers kansli. Det ska ses i mot bakgrund av förbundets cirka      150 000  med-lemmar, men kan ändå ge en finger-visning om läget.

Många kommentarer från lokalavdelningarna handlar om att den lokala ledningen saknat mandat att förhandla. Andra skriver att arbetsgivaren vägrat förhandla, att processen var stressig och i några fall att facket till slut tackade nej till arbetsgivarens slutbud.

Några skriver om pragmatiska förhandlingar. En avdelning fick igång förhandlingar med hjälp av statistik om förlorade nyckelkompetenser.

Bilden av 2017 års lönerevision är varierad, men präglas av frustration över arbetsgivarnas ovilja att förhandla. Inom de traditionella industrierna finns en besvikelse över att företagsledningarna inte är beredda att betala ett dugg mer än vad de måste enligt avtalen. Ingenjörerna på Sandvik, Scania, AB Volvo och ABB har exempelvis gått ut och sagt att det nu är dags för företagen att betala, inte minst eftersom de själva bjöd till och gick med på sänkta löner under krisåren.

Bland de anställda inom Teknikarbetsgivarnas avtalsområde blev utfallet ett genomsnitt på 2,4 procents löneförhöjning.

– Man kan tycka att det ser ut som en hyfsad siffra, säger Anders Boström, ombudsman på området. Men det är ett medeltal, och i många företag är det ett fåtal individer som får betydligt högre siffror, vilket gör att många får under 2 procent.

Ännu lägre utfall blev det bland stål- och gruvföretagen. Där pekar revisionsutfallet på en genomsnittlig löneförhöjning på endast 2,1 procent. Enligt Uno Borg, ombudsman för anställda i branschen, härstammar företagens stenhårda linje från den stora finanskrisen 2008, då nästan alla stora industriföretag gick på knäna.

– Trenden håller i sig sedan trots att företagen går bra i dag, säger han. De lever kvar i tänkandet från krisen.

Det är svårt att peka exakt på varför branschen är så snål med löneökningarna, men en bidragande förklaring kan enligt Uno Borg också vara att både stål- och gruvföretag ofta finns på mindre bruksorter som domineras av en stor industri.

– Gruvorna ligger ju där de ligger, och kanske båda föräldrarna i en familj jobbar på samma industri. Det är inte alltid så lätt att byta jobb, säger han.

Teknikkonsulterna nådde lite högre, med ett genomsnitt på 2,8 procent. Det är en bransch med stor kompetensbrist och ett stort antal företag, alltifrån små bolag till jättar som exempelvis Sweco.

Enligt Frida Elfving, ombudsman på området, är det också en vidsträckt bransch med allt från bygg, tung industri och mekanik.

– Branschen går allt bättre, säger hon. Enligt branschorganisationen var 2017 ett rekordår med ökad lönsamhet och ökat rekryteringsbehov. Det är något som naturligtvis ska komma våra medlemmar tillgodo, eftersom det är de som har dragit in pengarna.

Sture Henckel

 

1 kommentar

  • Sura Ingenjören

    Ser vi ännu en indikation på hur kritisk ”ingenjörsbristen” egentligen är?

    11 april 2018

Lämna en kommentar

Senaste nytt

Så mycket skiljer sig ingenjörers löner

Så mycket skiljer sig ingenjörers löner

Hur mycket skiljer lönen mellan ingenjörer som är chefer och de som inte är det? Mellan storstäder och övriga landet, privat och offentlig sektor och mellan civil- och högskoleingenjörer? Det får du svar på här. 
Fler artiklar