Nyligen hölls Sveriges Ingenjörers första utbildning specifikt för förtroendevalda inom högskolan. Ingenjören frågade några deltagare vad de kommer att ta tag i efter kursen – och det handlar både om saker som påverkar anställda och om det fackliga arbetet.
Det första som kommer upp är tjänstgöringsplaner.
– Det slarvas mycket med dessa hos arbetsgivarna och diskussionen idag visar att planerna är viktiga för både planering, arbetsbelastning, arbetsmiljö och kompetensutveckling etcetera. Nu inser vi alla att vi bör följa upp dessa mer systematiskt. Det är bara att börja direkt, konstaterar Mikael Åsman från Blekinge Tekniska Högskola.
Tjänstgöringsplaner är planer som arbetsgivaren tar fram i samråd med varje lärare om vilka arbetsuppgifter (exempelvis undervisning, kurser, forskning, handledning, kompetensutveckling) den anställda ska ha kommande termin eller läsår. Planerna ska göras på ett systematiskt sätt och arbetsgivaren ska också meddela resultatet till det lokala facket. Om det inte görs är det ett brott mot kollektivavtalet.
En annan regel som togs upp var att alla tjänster på högskolan ska annonseras ut. Det är något Erika Gilbertsson från KTH kommer att ta tag i.
– Jag är osäker på hur det ser ut med det hos oss i dag så jag behöver börja med att sätta mig in i det, säger hon.
Dessutom är det viktigt att tjänster blir utlysta på rätt sätt, tillägger Eva Nordlander från Mälardalens Högskola – annars kan personen som får tjänsten förlora jobbet.
– Vi har pratat om ett fall i dag där det upptäcktes efter åtta år att en tjänst inte utlysts rätt och personen fick sluta. Man behöver stämma av med arbetsgivaren hur de gör och att de gör rätt.
Vad olika befattningar och tjänster innebär är ett annat område som kommit upp. Pär Sundén från Luleå tekniska universitet konstaterar att de behöver se över lokala avtal, eftersom de innehåller gamla befattningsbenämningar i dag.
– Dessutom hänvisar arbetstidsavtalen till bestämmelser flera avtal bakåt i tiden, där det finns riktvärden för hur mycket undervisning som kan ingå i en tjänst, till exempel att lektorer kan ha maximalt 400 timmar undervisning. Det är det inte många i min generation som vet, säger han.
Ett annat ämne som kommit upp är att arbetsgivarna är väldigt samordnade. De stämmer av och koordinerar planerade förändringar mellan lärosätena och med Arbetsgivarverket, till exempel om arbetstidsavtal.
– Lika samordnade är inte vi på den fackliga sidan, det borde vi vara. Vi borde bilda nätverk för att prata om det, säger Lars Bengtsson från Chalmers.
De andra håller med.
– För det är ju inte säkert att det som passar lokalt i Linköping passar på andra ställen. Då vore det bra att ha fått en varning att det är saker på gång, säger Jens Ekengren från Örebro universitet.
Men det finns hinder för att nätverka. Det kanske största är att rätten till facklig tid bara gäller lokalt arbete – och inte för central samordning.
– Vi har ju också ett annat jobb, så få träder upp för att ta tag i sådant här. Och på grund av regeln om lokalt arbete så skulle det här behöva ske på fritiden, säger Mikael Åsman, BTH.
