I år har 1 500 ingenjörer som inte haft någon facklig företrädare på sin arbetsplats fått det. Vi frågade tre av dem som dragit igång en lokal facklig förening varför de gjorde det. Svaren handlar om löner, att påverka och att göra ingenjörers behov synliga.
Henrik Larsson (ej med på bild) är elektronisk designer på 3M i Värnamo och ordförande för akademikerföreningen där. Han och hans kollegor startade föreningen när företaget började växa och sedan blev uppköpt av 3M.
– Vi insåg att besluten skulle fattas längre bort, att det inte längre skulle vara lika smidigt att bara gå in till chefen. Det fanns en viss oro.
Så hur har det gått?
– Det har gått bättre än om vi inte haft en förening. Vi har kunnat påverka så att vi fått mer av en löneprocess och inte en budget som sätts i USA (där 3M har sitt säte), att få företaget att anpassa sig efter den svenska löneprocessen.
Henrik Larsson säger att det kan vara tuffa förhandlingar, men att man skiljer på sak och person.
– Vi kan vara oense men efter mötet blir det inga negativa följder, så det är positivt.
Så gör du
Här hittar du information om hur du gör om du vill bilda en lokalavdelning.
Sveriges Ingenjörer håller också Kom igång-kurs för nya föreningar.
Jobbar du i privat sektor så har akademikerforening.se mer information och fyra steg för att starta en förening.
Det råd han vill ge andra som startar en förening är att vara flera.
– Det är bra att gå ihop och driva saker tillsammans. Och att samarbeta med andra fackklubbar på företaget. Där har vi vårt bästa stöd faktiskt.
Också Tilda Brage, teknisk lantmätare, som är ordförande för den nybildade Sveriges Ingenjörer-föreningen för anställda i Lunds kommun, tycker att det är bra att vara en förening med en styrelse, i stället för att ha kontaktpersoner, som man hade i Lund tidigare.
– Är man fler hinner man mer och man får en helt annan input, olika synsätt. Det är också roligare och man får ett annat kontaktnät.
Kontaktpersonerna fanns förut på tekniska förvaltningen och stadsbyggnadsförvaltningen, men den nya föreningen omfattar medlemmar oavsett vilken förvaltning de jobbar på. Och föreningen kunde starta för att intresset helt enkelt blev större – både för att sitta i styrelsen och för hur facket kan påverka.
Så vad vill ni göra?
– Mycket är så klart runt löneprocessen, att förstå den, hur den går till och varför. Det vet inte medlemmarna. Vi kan också ge mer information till medlemmarna om vad som händer, eftersom vi får mer information själva. Och vi får vara med på samverkansmöten på tre förvaltningar och då slår det vi säger hårdare.
Man kommer också att titta på om det finns ”snedsitsar” – orättvist låga löner, och om man i så fall kan påverka dem, även om lönerna är individuella.
Många har aldrig suttit i en styrelse eller varit fackligt aktiva tidigare, så nu i november kommer en ombudsman från Sveriges Ingenjörer att ha en introduktionskurs för styrelsen och flera ska också gå facklig grundkurs.
Arman Kamali var tidigare ordförande för akademikerföreningen på Peab. Men i maj bytte han jobb och blev platschef på NCC i Göteborg. Där fanns det kontaktpersoner för Sveriges Ingenjörer men ingen förening, så han drog igång en.
– Vi är många anställda akademiker och ingenjörer på NCC. Det är viktigt att företaget lyssnar på oss och att vi är synliga och närvarande, på samma sätt som andra förbund är. Vi har även våra egna behov och intressen att bevaka, säger han.
Arman Kamali tycker att det gör skillnad att arbetsgivaren behöver MBL-förhandla till exempel lönerevisioner och tillsättningen av chefsroller. Han tycker också att företaget har nytta av akademikerföreningen. Bland annat när människor söker jobb på företaget och frågar akademikerföreningen hur de upplever arbetsgivaren.
– Ibland finns ett missnöje i organisationen, då kan arbetsgivaren ta hjälp av oss och komma fram till vad man ska göra. Vi är med och jobbar för att lagkänslan på företaget generellt ska bli bättre, att vi ska gå mot samma mål tillsammans. Det uppnår vi bäst på lika villkor.
Karin Thorsell
Se en film om vad en akademikerförening gör:
