”Kommunen behöver en part att bolla med”

Att få ihop en egen lokalfacklig förening kan vara svårt när det är få medlemmar i verksamheten. I Gnesta kommun har ingenjörerna därför gått ihop med andra akademiker och bildat en Akademikeralliansförening.

Diana Soldagg är planarkitekt och arbetar i Gnesta kommun. I februari var hon med och drog igång ett lokalfackligt arbete i kommunen genom att bilda en Akademikeralliansförening tillsammans med representanter för DIK, Akavia och Naturvetarna.

– Vi är inte så många ingenjörer överhuvudtaget i kommunen, och det fanns inte heller någon Saco-förening. Eftersom vi som akademiker har liknande frågor som vi vill driva kändes det rätt att gå ihop, berättar Diana Soldagg som även är ordförande i den nya föreningen.

Ville vara mer delaktiga

Arbetet med att bilda föreningen har gått snabbt. Det var på en arbetsplatsträff i höstas som frågan kom upp och flera kollegor uttryckte frustration över att de som medarbetare inte fick information om förändringar och möjlighet att vara med och bidra i beslut.

– Vi saknade den fackliga representationen lokalt, att få återkoppling på det som händer i kommunen och kunna vara mer delaktiga i processer, förklarar hon.

Läs också: Därför behövs ingenjörer i det fackliga arbetet

En viktig fråga var också kommunens egen målsättning att vara en attraktiv arbetsgivare. Diana Soldagg konstaterar att närheten till Stockholm gör att kommunen har svårt att konkurrera med lön och de har också ett problem med hög personalomsättning. För att locka medarbetare att stanna är det därför viktigt att lyfta fram andra perspektiv på arbetet – att ett kommunjobb innebär att man arbetar i ett lokalt sammanhang där man är med och bidrar till samhället, att man jobbar nära varandra och kan påverka verksamheten, och att arbetsuppgifterna ofta är roliga och varierade.

Kan inte konkurrera med lön

Eftersom lönen aldrig kan komma upp i Stockholmslöner är det också viktigt att kunna erbjuda andra typer av förmåner, som exempelvis friskvård och semesterväxling.

Här saknade de möjligheten att som medarbetare vara med och driva den här typen av frågor.

– Vi insåg att kommunen behöver en part att bolla med, annars riskerar de frågorna att tappas bort.

Googlade och fick napp

Men hur gör man för att samlas i ett fackligt arbete när alla tillhör olika fackförbund? Efter en googling fick Diana Soldagg träff på Akademikeralliansen och tog kontakt med dem. Här fick hon hjälp att få kontakt med medlemmar inom de olika fackförbunden på kommunen och stöd i arbetet med att starta en gemensam lokalfacklig förening.

– Det har känts väldigt tryggt att ha det stödet i ryggen. Jag tycker faktiskt inte att det varit svårt eller läskigt på något sätt.

Under våren har de redan hunnit med att vara delaktiga i rekryteringen av två nya förvaltningschefer och är nu involverade i arbetet kring löneprocessen.

– Den stora fördelen är att vi blir starkare tillsammans och kan dela på det fackliga arbetet. Vi väljer också att inte ta oss an de jättestora frågorna nu, vi behöver lära oss efterhand. Men de små sakerna är minst lika viktiga. De gör att vi nu har fått igång dialogen med ledningen, säger Diana Soldagg.

Alternativet är värre

Diana Soldagg har tidigare inte alls varit engagerad fackligt och är själv lite förvånad att hon nu tagit den rollen. Ingen av de andra som sitter i styrelsen har heller någon facklig erfarenhet och hon är tacksam över all hjälp som de har fått av både Akademikeralliansen och sina respektive förbund.

Läs också: ”Lokalt fackligt arbete handlar om att trivas på jobbet”

Hon konstaterar att ett fackligt engagemang ger en möjlighet att påverka, alternativet är mycket värre. Och om man inte tar den chansen kan man inte heller klaga på att man inte blir lyssnad på.

– Om du känner att ni inte får information, om ni är tveksamma till om någon medarbetare är med i samverkansgrupper, om ni aldrig blir involverade i förändringsarbetet – då är det läge att göra något. Det behöver inte alls vara komplicerat, framhåller Diana Soldagg.

Anna Nyström