När Annie Dahlin var fem år ville hon ville bli skådespelare, men efter gymnasiet valde hon att bli civilingenjör. Först efter fem år som managementkonsult vågade hon satsa. Då sökte hon Scenskolan.
I mitten av juli var Annie Dahlin hemma hos sina föräldrar på gården i Småland. Då kom mejlet som hon väntat på. Beskedet från Scenskolan i Göteborg hade laddats upp på antagning.se.
– Mina händer darrade så mycket när jag loggade in att jag var rädd att trycka på fel knapp och tacka nej istället för ja.
Hon säger att det är svårt att beskriva känslan när hon såg att hon blivit antagen, som en av 12 av omkring 1 000 sökande.
– Jag hade inte planerat att komma in på Scenskolan för jag trodde inte det var möjligt. Bara familjen och ett par vänner visste att jag hade sökt och gått vidare i varje steg, säger Annie Dahlin.
Studentspexen tände gnistan
Vi gör intervjun över Teams en kväll efter skolan. Det är en månad sedan terminen började och dagarna är intensiva och långa. Under lektionerna lär hon sig röst, tal, sång och rörelse med kroppen genom praktiska övningar, både med manus och improvisation.
Annie Dahlin säger att hon alltid har velat bli skådespelare. Det äldsta beviset är en Mina-vänner-bok från 5-årsåldern där hon skrivit skådespelare som svar på frågan om drömyrke.
I högstadiet började hon och några kompisar klä ut sig och filma roliga sketcher. Hon övervägde att välja estetiskt program i gymnasiet men bestämde sig för ett tryggare och bredare val och gick Natur.
Efter gymnasiet var Annie ett år i Japan och när hon kom tillbaka började hon läsa japanska vid Lunds universitet.
– Jag trivdes i Lund och bestämde mig för att plugga vidare. Civilingenjör kändes som ett bra val och i Industriell ekonomi verkade vara en bred inriktning.
Det var på Lunds universitet som teaterintresset tog fart. Annie engagerade sig i spex och kände direkt att hon älskade teatern, både att stå på scen och arbetet i manusgrupper.
Under studenttiden hann hon med flera olika spex, studentteater och Lundakarnevalen.
Teater fyllde fritiden
Efter sin civilingenjörsexamen fick Annie jobb som managementkonsult i Malmö. Det var ett jobb som hon trivdes bra med, men passionen för skådespel fanns kvar. Hon var med i Lundakarnevalen en gång till, i en revy och fick en roll i en musikal som en teatergrupp i Malmö satte upp.
Tillsammans med några kompisar startade hon en humorgrupp som fick uppdrag på företagsevent. Kvällar och helger fylldes av repetitioner och föreställningar.
Annie säger att kicken med skådespeleriet inte bara handlar om att stå på scenen i rampljuset.
– Jag känner mig hemma och trygg på teatern och på scenen får jag ett slags lugn som kan låta konstigt. Där får jag också utlopp för min kreativitet.
Drömmen om att utbilda sig till skådespelare kunde hon inte släppa och 2016 sökte Annie första gången till Scenskolan i Malmö. Hon fick göra en audition live men gick inte vidare. 2019 gjorde hon ett nytt försök och gick vidare till andra uttagningen men inte längre.
Tredje gången gillt
När pandemin stängde teaterscenerna försvann uppdragen och då fick Annie tid att stanna upp och fundera.
– Först när allt försvann förstod jag hur viktig teatern är för mig. Jag kände att jag måste göra ett helhjärtat försök med Scenskolan. Annars skulle jag ångra att jag inte hade vågat satsa.
Den här gången, som blev den tredje, sökte Annie både Scenskolan i Malmö och Göteborg. Antagningsprocessen var både fysiskt och psykiskt påfrestande. I Göteborg gick hon vidare ända till den fjärde och sista gallringen. Sedan återstod en nervpressande väntan på antagningsbeskedet.
När hon kom in blandades känslorna av lycka också med lite rädsla. Annie säger att Scenskolan både är en personlig utmaning och en total förändring av livet, inte minst ekonomiskt.
En examen som civilingenjör och erfarenheten som managementkonsult är en trygghet och Annie säger att utbildningen och jobbet också har bidragit till att hon är den hon är i dag.
– I jobbet har jag utvecklats och mognat som människa. Det kanske krävdes för att jag skulle komma in på Scenskolan. Och jag är fortfarande ingenjör även om teatern blir mitt fokus de kommande tre åren.
Vad gör du om fem år?
– Film vill jag gärna testa och jag vill skriva manus och sätta upp eget material. Och jag ser redan möjligheter att kombinera skådespeleri med ingenjörsyrket. Men skriv Hollywood också.
Karin Virgin
