Ovanligt med forskare som lärare

Endast var fjortonde undervisningstimme hålls av en meriterad och aktiv forskare. Så ser verkligheten ut på de tekniska utbildningarna i landet, visar en ny rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA. Även inom övriga utbildningsområden återfinns samma problem.

Endast var fjortonde undervisningstimme hålls av en meriterad och aktiv forskare. Så ser verkligheten ut på de tekniska utbildningarna i landet, visar en ny rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA. Även inom övriga utbildningsområden återfinns samma problem. 

Arne Wittlöv. Foto: Volvo.

– Det brukar heta i debatten att utbildningarna ska ha forskningsanknytning genom att aktiva forskare ska delta i undervisningen. Men så är det inte i verkligheten, säger Arne Wittlöv, styrgruppsordförande för IVA-projektet Agenda för forskning.

I Högskolelagen står det angivet att all högre utbildning ska ha ett nära samband med forskningen, oftast kallat att vara forskningsanknuten. Men vad som menas med begreppet ”forskningsanknytning” är enligt Arne Wittlöv minst sagt luddigt.

– Det är ett begrepp som används väldigt mycket utan att definieras. Och samtidigt vet man för lite om hur det ser ut i praktiken i dag, säger han.

Med sin rapport vill Agenda för forskning lyfta fram problematiken bakom begreppet ”forskningsanknytning”, och samtidigt visa hur verkligheten ser ut på de svenska högre utbildningarna.

Och sanningen är att endast åtta procent av all undervisning på de svenska högre lärosätena bedrivs av aktiva och meriterade forskare.

Teknikutbildningarna ligger till och med lite under genomsnittet – här genomförs sju procent av undervisningen, eller var fjortonde timme, av en aktiv och meriterad forskare. 58 procent av utbildningen sköts av lärare som ägnar 20 procent eller mindre av sin arbetstid åt forskning.

– Vi tycker att andelen disputerade lärare borde öka, i dag sker en påfallande hög grad av undervisningen av doktorander och adjunkter. Vi tycker också att alla studenter någon gång under utbildningen borde få träffa aktiva och meriterade forskare, vi tror att de utgör viktiga förebilder och stimulans. Och så är det inte i dag.

En ökad kontakt mellan elever och aktiva forskare skulle också kunna få en annan positiv effekt, menar Arne Wittlöv.

– Man pratar också mycket om hur viktigt det är att sprida forskningsresultat. Ett av de allra viktigaste sätten att sprida forskningen är, enligt vår uppfattning, genom den högre utbildningen, då man möter unga blivande akademiker som tar med sig sin kunskap ut i arbetslivet.

Samtidigt som man bör öka andelen disputerade lärare tycker Arne Wittlöv att man också bör se till att själva lärandet får en betydligt högre status och inte ses, som det kan göra i dag, som ett nödvändigt ont för personer som egentligen vill ägna sig åt sin egen forskning.

– I dag är den gängse måttstocken i den här världen forskning och forskningsmeriter. Det är hög tid att också en framstående undervisningsinsatser ges konkret meritvärde, säger han.

– Men det är inte heller så att man bara bör öka antalet disputerade lärare överallt, självklart måste forskningsanknytning se olika ut på olika utbildningar. Vi tycker också att man i högre utsträckning och systematiskt bör engagera adjungerade lärare med anknytning till näringslivet, kanske särskilt vid mer yrkesorienterade utbildningsprogram.

Källa: Agenda för forskning.

Läs mer:
» ”Förutsättningar för forskningsanknytning” – rapport från Agenda för forskning (pdf)
» Syntesskrift från Agenda för forskning med förslag på hur svensk högskolepolitik bör förändras (pdf)

Peter Alestig Blomqvist