Osäkra anställningar präglar forskarvärlden

Visstidsanställningar är vanligare inom universitet och högskola än i samhället i stort och särskilt tydligt är det inom de tekniska områdena. Inte ens en doktorsexamen säkerställer en anställningstrygghet. Det framgår av en rapport från UKÄ, Universitetskanslersämbetet.

Det är betydligt vanligare att forskande och undervisande personal inom universitet och högskolor har tidsbegränsade anställningar än i samhället i stort. Skillnaden kan förklaras av att många anställningar inom högskolan ska vara tidsbegränsade enligt högskoleförordning och kollektivavtal. Det kan handla om meriteringsanställningar och exempelvis postdoktorala tjänster. Men det är inte hela sanningen.

I rapporten Tidsbegränsade anställningar bland högskolans forskande och undervisande personal från UKÄ har den typen av tjänster sorterats ut. Trots det är fortfarande andelen vikariat och allmänna visstidsanställningar, alltså tjänster som saknar koppling till högskolans karriärstruktur, högre än för arbetsmarknaden i stort. Cirka 19 procent, eller omkring 6 700 anställningar, är allmänna visstidsanställningar eller vikariat, vilket kan jämföras med 17 procent i övriga samhället.

–  Det här är anställningar som inte kan förklaras av högskolans karriärvägar. Siffrorna är intressanta eftersom vi inte hade kunskap om omfattningen tidigare, förklarar Annika Haglund som är utredare på UKÄ.

Therese Gustafson är ombudsman för Sveriges Ingenjörer, med inriktning mot högskolan. Hon ställer sig frågande till varför universitet och högskolor tillåter en så hög andel visstidsanställningar.

– Jag har full förståelse för att man behöver en viss flexibilitet inom högskolevärlden, men en forskartjänst är faktiskt också ett “vanligt jobb”. Det är inte alls motiverat med en så hög andel tidsbegränsade anställningar. Varför tillåter man det? Den frågan är obesvarad, säger hon.

Therese Gustafsson poängterar att mängden tidsbegränsade anställningar inom den akademiska världen inte är förenlig med lagstiftningens syfte. Huvudregeln i Lagen om anställningsskydd (LAS) är tillsvidareanställningar.

– Att få ner antalet tidsbegränsade anställningar är därför en viktig fråga att driva för Sveriges Ingenjörer, konstaterar hon och hänvisar till den debattartikel som Sveriges Ingenjörer skrev i SvD tidigare i höst, Korta kontrakt ger kortsiktig forskning.

Att tillfälliga anställningar skapar en otrygg och osäker tillvaro för individen är självklart, men Therese Gustafson tror också att det kan få allvarliga konsekvenser för både samhälle och forskning. Kortsiktig finansiering och otrygga anställningar innebär att forskare får svårare att fritt välja forskningsområde och bedriva en oberoende forskning med hög kvalitet. En annan risk är att forskningen blir mindre attraktiv som karriärväg.

– Risken är stor att man väljer bort forskarkarriären på grund av de osäkra anställningsformerna. Om man vill att forskarrollen ska vara fortsatt attraktiv så kan man inte fortsätta med de osäkra anställningsformerna, betonar hon.

UKÄ har även djupdykt i doktorsexamina och följt de som tagit sin examen från 2004 och framåt och som fortfarande ingår i den forskande och undervisande personalen. Rapporten visar att det är vanligt att olika typer av tidsbegränsade anställningar staplas på varandra. Så länge som åtta år efter examen är det cirka tre procent, eller drygt 600 personer, som har en tidsbegränsad anställning som inte kan kopplas till högskolans speciella regler.

– Då pratar vi om personer som har den högsta examen man kan ha i samhället, poängterar Annika Haglund som tycker att de nya siffrorna ger en bra grund för diskussioner om visstidsanställningar i högskolan.

– Siffrorna talar sitt tydliga språk, konstaterar Therese Gustafson. Tre procent låter inte mycket, men det handlar om 600 personer som är berörda. Detta är en av våra stora, viktiga frågor och vi behöver se över vad som är anledningen till att det ser ut så här.

Hur det ser ut på enskilda högskolor eller inom olika typer av ämnesområden har den här studien inte tittat närmare på, men Annika Haglund berättar att de kommer att fortsätta att analysera siffrorna för att ta fram den typen av faktaunderlag.

– Men på en mer övergripande nivå ser vi att de tekniska utbildningsområdena har en högre andel visstidsanställningar jämfört med hur det ser ut på totalnivå, säger Annika Haglund.

Sorterat på ämnesområde visar siffrorna att 36 procent av den forskande och undervisande personalen inom teknikområden är tidsbegränsat anställda, vilket kan jämföras med snittet på 33 procent. Motsvarande siffror för Chalmers, KTH och Luleå Tekniska Universitet är 49, 38 respektive 43 procent.

Anna Nyström