Sveriges Ingenjörer: Pressa dig inte att pensionsspara
”Försäkringsbolag och banker sprider skrämselpropaganda” skriver Johan Kreicbergs och Stefan Holmberg, Sveriges Ingenjörer, i en debattartikel i DN.
Småbarnsföräldrar hetsas till att pensionsspara, något som i praktiken endast gynnar bankerna. Det skriver Sveriges Ingenjörer i en debattartikel i Dagens Nyheter. Pensionsbranschen varnar dock för att resonemanget riskerar att invagga svenskarna i en falsk trygghet.
I en debattartikel i Dagens Nyheter ifrågasätter Johan Kreicbergs och Stefan Holmberg, Sveriges Ingenjörer, rekommendationen att alla bör ha minst 80 procent av slutlönen i pension. De menar att den siffran saknar grund, skapar oro hos småbarnsföräldrar som känner sig pressade att pensionsspara – men framför allt gynnar de finansiella aktörerna.
”Försäkringsbolag och banker sprider skrämselpropaganda om pensionerna och bidrar till ekonomisk stress just under den tid i livet då ekonomin är som mest pressad” skriver de i debattartikeln och konstaterar att fler barnfamiljer lever med små marginaler jämfört med nyblivna pensionärer.
De poängterar att de allra flesta får en god ekonomi som pensionärer, även om de inte har 80 procent av slutlönen i pension. Som pensionär har man oftast lägre utgifter. Lånen är ofta nedamorterade, boendet är mindre och försörjningsansvaret borta.
Bättre ekonomi än under småbarnsåren
Dessutom omfattas den stora majoriteten av alla anställda på den svenska arbetsmarknaden av kollektivavtal och får därmed en tjänstepension som man kan leva gott på. Det är främst företagare och anställda utan kollektivavtal som kan behöva spara extra.
”Att få omkring 70 procent av slutlönen i pension räcker sannolikt inte till för dem som tänkt resa jorden runt och bo på lyxhotell under sina pensionsår. Men för de allra flesta kommer ekonomin ändå vara bättre än under åren med hemmavarande barn” skriver de och menar att det snarare är försäkringsbolag och banker som är de säkra vinnarna på pensionsråden, genom de avgifter de tar in för hushållens sparande.
”Ett mer relevant råd för en god pension vore att arbeta heltid på en arbetsplats med kollektivavtal”, skriver Johan Kreicbergs och Stefan Holmberg i debattartikeln.
Pensionen är oviss
Från finansbranschens sida slår man ifrån sig anklagelserna om ”skräckpropaganda”. ”Sveriges Ingenjörer lyfter viktiga perspektiv, men bilden är mer komplex” skriver Mattias Munter, Skandia, i en replik på debattartikeln i DN.
Målet om 80 procent är inte påhittat av vinstintresse, utan speglar vad majoriteten av svenskarna själva svarar att de vill ha i pension. Han håller med om att många ingenjörer, med relativt höga inkomster och generösa tjänstepensioner, har goda utsikter för sin pension. Att arbeta heltid med kollektivavtal ger en bra grund. Men det betyder inte att allt fungerar optimalt.
Vi lever längre och det är inte säkert att vi har en spikrak karriär, konstaterar han. Dessutom är det långt ifrån självklart att framtidens pensionärer kommer att ha lägre kostnader än dagens.
”Det gör behovet av framförhållning större, inte mindre” skriver Mattias Munter.
Passivitet är en större fara
Många har dessutom en begränsad kunskap om sin framtida pension, påpekar han. Det som skapar oro kring pensionen är sällan att människor tror att de sparar för lite – det är att inte veta: Kommer min pension att räcka till?
Att i det läget tona ned behovet av engagemang för pensionen riskerar att slå fel. Det riskerar istället att skapa falsk trygghet och farlig passivitet i ett pensionssystem som förutsätter aktiva val.
”Först när fler sätter sig in i sin egen situation kan vi minska oro, öka trygghet och ge människor bättre möjligheter att nå den pension de faktiskt vill ha”, skriver Mattias Munter i sin replik.
5 kommentarer
Poängen med att löneväxla eller spara privat till pensionen är inte att få en högre pension utan en tidigare.
Håller med tidigare kommentar. Som småbarnsförälder ser jag ett privat sparande (t.ex. i ISK) som det enda sättet att säkra att jag får en bra pension och möjligheten att gå i pension när jag själv känner att det är dags. Samt att inte alltid känna att jag måste jobba ihjäl mig för att hålla min ekonomi flytande, utan att ha tid och energi för mina barn när de är små.
Prognosen för min riktålder är just nu 69 år och jag har inte så höga förväntningar på att få ut en ansenlig %-sats av min slutlön från allmän- och tjänstepension.
Att mena på att man ska skippa sparande för att det gynnar banker och försäkringsbolag tycker jag är fel. Sluta lyssna på bankens ”rådgivare”, välj en nätbank och billigaste indexfonder eller fondrobot. Det behöver inte vara dyrt eller komplicerat.
Jag förstår att allas situation är olika, men även under småbarnsåren tror jag de flesta kan skära bort en liten utgift eller onödig konsumption och investera pengarna istället.
”[…] det är inte säkert att vi har en spikrak karriär.”
Att karriären kanske inte blir spikrak är väl en fullgod anledning till att ha ett sparande? En stash på banken som kan hjälpa en att komma igenom en oförutsedd händelse eller byta arbetsgivare om man fastnat i en ohållbar situation på sitt arbete.
Ett rullande månadssparande kan alltid pausas om det skulle behövas mer utrymme i ekonomin för t.ex. föräldraledighet eller vabb.
Jag förstår poängen med att inte skapa ytterligare ekonomisk stress under småbarnsåren och håller med om att tjänstepensionen är en väldigt viktig del av pensionen. Samtidigt tycker jag att artikeln riskerar att ge en något förenklad bild av hur ekonomin ser ut som pensionär. Resonemanget bygger bland annat på att försörjningsansvaret för barnen är borta, bolånet ofta är nedamorterat och boendet mindre.
Barnen ska kanske inte längre försörjas, men samtidigt får man betydligt mer fritid. Hur mycket pengar man behöver beror därför också på hur man vill använda den tiden. Man kanske vill resa, fortsätta med olika fritidsintressen eller helt enkelt ha större ekonomisk frihet. Många vill dessutom bo kvar i sitt hus även efter att barnen flyttat ut. Även om lånen är nedamorterade är kapitalet fortfarande bundet i bostaden. För att frigöra det behöver man oftast vara villig att sälja och kanske byta till ett mindre och billigare boende, vilket långt ifrån alla vill.
Jag håller också med om mycket av det JA skriver i kommentaren ovan, framför allt perspektivet kring hur länge man faktiskt vill och orkar arbeta. För mig handlar privat pensionssparande mycket om att skapa valfrihet senare i livet, och det är också en viktig anledning till att jag själv valt att börja spara tidigt.
Däremot räknar jag med att det under vissa perioder i livet, exempelvis småbarnsåren, kan bli nödvändigt att dra ned på sparandet när ekonomin är mer ansträngd. Det viktiga för mig är att vara medveten om vad olika val innebär och inte helt tappa det långsiktiga perspektivet.
Jag tycker därför att budskapet snarare borde vara: börja tänka på pensionen tidigt, anpassa sparandet efter livets olika faser och fundera över både när och hur du vill kunna leva som pensionär.
Riktigt illa att skriva en artikel som till rubriken indikerar att inte borde pensionsspara privat.
Det är sant att kostnaderna för många kan blir lägre den dagen man går i pension. Men det är förutsatt att man inte vill nyttja sin nyvunna fritid till saker som kostar mer pengar än de nöjen man hade tid med när man jobbade.
Dessutom så är det som föregående kommentar skriver väldigt illa att pusha för att bara jobba på heltid. Alla kommer inte kunna och definitivt inte vilja jobba till riktålder.
Att pensionsspara tidigt är dessutom inte något man kan välja om när det väl behövs. Att jobba ett år till kan man välja att göra om man är 65 och önskar det. Men för den som är 62, har krämpor och vill hinna njuta av livet innan det är försent kommer det vara bittert att tänka tillbaka på när man var 30 år och Sveriges ingenjörer tyckte man skulle stoppa sitt privata pensionssparande. Då kommer missad ränta på ränta att ha kostat många år av frihet och upplevelser.
Att pensionsspara privat gynnar inte främst bankerna det gynnar främst ditt framtida jag.
//EnklareEkonomiPö
Intressant inlägg i debatten om pensionen. Något som dock helt lämnas utanför är att det offentliga pensionssystemet inklusive tjänstepension idag utgår ifrån en mycket hög pensionsålder, mycket högre än vad som realistiskt för de allra flesta. Vi dör visserligen allt senare, men vi lever inte längre än förr. Kanske tvärtom, allt mer slimmade organisationer sliter på hälsan med allt hårdare stress, absolut inte minst i ingenjörsyrken. Det är livsfasen med sviktande fysisk och mental hälsa och allt mer ökande vårdbehov som blir längre. Inte den glada pensionärstillvaron man så gärna vill frammana. För att ha möjlighet att gå i pension vid en ålder då man fortfarande har några rimligt friska år framför sig att njuta av livet som pensionär, då är privat sparande idag det enda alternativet! Personligen råder jag mina barn, som är i början av sina yrkesliv, att satsa på ett regelbundet pensionssparande redan i tjugoårsåldern, just för att pensionssystemet inklusive tjänstepension tyvärr inte längre fungerar om man vill gå i pension vid en någorlunda rimlig ålder.