Flera uppsagda efter myndighetsflytt – klarade inte säkerhetsprövningen
Foro: Getty Images
Runt hundra anställda berördes när Myndigheten för civilt försvar flyttade sin cyberverksamhet till Försvarets radioanstalt, FRA, i somras. Men trots att medarbetarna tidigare haft säkerhetsklassade tjänster var det flera som underkändes i säkerhetsprövningen. Nu sägs de upp på grund av arbetsbrist.
Sedan den 1 juli har all cyberverksamhet vid Myndigheten för civilt försvar, (tidigare MSB), övergått till Nationellt cybersäkerhetscenter vid Försvarets radioanstalt, FRA. De som tidigare jobbat med cybersäkerhet på MCF fick därmed ett erbjudande om att följa med i verksamhetsflytten. I stort sett alla tackade ja.
I samband med verksamhetsövergången gjordes nya säkerhetsprövningar. Men trots att de arbetat i befattningar som var placerade i säkerhetsklass på MCF var det flera som inte blev godkända av FRA.
– Vi märkte snabbt av en oro. Det började pratas i korridorerna om att FRA:s säkerhetsprövningar var väldigt tuffa, mer aggressiva och nästan som ett förhör, berättar Jörgen Mähler, ordförande för den lokala Saco-S-föreningen på MCF.
Oklart hur många som drabbats
Ola Billger, kommunikationschef på FRA, förklarar att säkerhetsprövningar kan se lite olika ut på olika myndigheter. Vid bedömningen utgår man från de skyddsvärden och den hotbild som finns mot FRA. Samtidigt känner han sympati med de som inte blev godkända.
– Jag tror att alla var väl medvetna om att detta kunde inträffa, men det är klart att det blir en personlig besvikelse när man får ett negativt besked. Men vi måste också följa de lagar och regler som finns, poängterar han.
Totalt var det omkring 100 personer som tackade ja till att byta myndighet, men hur många som inte klarade säkerhetsprövningen vill Ola Billger inte svara på. Inte heller om det var några ingenjörer som berördes av verksamhetsflytten.
– Av säkerhetsskäl kan jag inte svara på den frågan, mer än att det rör sig om ett antal personer som inte blev godkända.
Kraven har höjts
Ola Billger säger att det finns en mängd olika förklaringar till att man inte klarar en säkerhetsprövning. Generellt sett har kraven höjts till följd av det mer spända omvärldsläget, men det kan också handla om förändringar i en person situation – riskbeteenden, ekonomi eller personliga förhållanden.
– Men jag vill betona att ett nej inte betyder att man är en dålig människa. Och även om man inte fått godkänt hos oss så betyder det inte att man inte kan godkännas i en annan säkerhetsprövning i ett annat sammanhang, säger han.
Vad händer nu med de som inte blivit godkända?
– Jag kan inte gå in på detaljer, men eftersom man inte kan jobba hos oss utan en godkänd säkerhetsprövning blir man uppsagd på grund av arbetsbrist och kan då få stöd av Trygghetsstiftelsen. Dessutom erbjuder vi många andra olika typer av stöd, exempelvis samtalsstöd, berättar han.
”Fler än vi förväntat oss”
Jörgen Mähler berättar att han har haft samtal med en handfull medlemmar som inte klarat säkerhetsprövningen, men tror att det kan handla om fler medarbetare från MCF som inte blev godkända.
– Alla var medvetna om att det skulle göras nya säkerhetsprövningar och att det också kunde innebära att man inte klarade granskningen. Med det blev många fler än vi hade förväntat oss, säger han.
Jörgen Mähler upplever att det blivit hårdare kring säkerhetsprövningar generellt sett vilket är naturligt utifrån det säkerhetspolitiska läget i omvärlden. Alla på MCF måste numera göra en uppföljande säkerhetsprövning varje år – något som inte förekom för några år sedan.
Även om det är nödvändigt tycker han att det finns utmaningar med säkerhetsprövningar ur ett fackligt perspektiv. Eftersom det är sekretessbelagt får varken medarbetaren själv eller den fackliga organisationen veta varför en person inte klarat en säkerhetsprövning.
– Rent arbetsrättsligt blir det problematiskt, konstaterar han.
Fler hör av sig till förbundet
Heléne Robson, chefsjurist på Sveriges Ingenjörer, berättar att det är allt fler som hör av sig till förbundet med frågor kring säkerhetsprövningar.
– De flesta är införstådda i att man behöver göra en säkerhetsprövning, men intervjuerna som ingår i säkerhetsprövningen kan upplevas som integitetskränkande eftersom man går in på personliga frågor, som exempelvis ekonomi, relationer och alkoholvanor.
Det är framför allt tre situationer där sökerhetsprövningarna väcker frågor:
- När man söker en ny tjänst och inte går vidare efter säkerhetsprövning. Här kan medlemmarna exempelvis uppleva sig diskriminerade på grund av sitt ursprung.
- När man inte klarar en förnyad säkerhetsprövning för det jobb man redan har och därför inte kan vara kvar i sin befintliga tjänst.
- När kraven och säkerhetklassningen på en befintlig tjänst höjs och det innebär att man inte längre klarar säkerhetsprövningen.
Att få besked att man inte klarar säkerhetsprövningen kommer ofta som en chock. I dagsläget går det inte att överklaga ett sådant beslut och många gånger inte ens få reda på varför man inte blir godkänd.
Vad händer om man inte klarar en säkerhetsprövningen?
– Att inte klara en förnyad säkerhetsprövning kan få smärtsamma effekter. Om din arbetsgivare inte kan omplacera dig till en annan tjänst så kan de inte ha kvar dig. Då blir du uppsagd.
Vad kan jag göra i det läget?
– Själva beslutet som rör säkerhetsprövningen kan du inte överklaga, men om beslutet leder till arbetsrättsliga åtgärder så finns det möjlighet att få det beslutet omprövat. De faktiska möjligheterna att nå framgång i en sådan tvist beror på om det är arbetsgivaren som själv gjort säkerhetsprövningen. Är det en kontrollmyndighet som gjort säkerhetskontrollen åt din arbetsgivare så är det svårare att få ett beslut om uppsägning ogiltigförklarat.
Vilket stöd kan jag få från facket i en sådan situation?
– I själva säkerhetsprövningen har facket inte någon direkt roll, men om du blir uppsagd så kan du få samma stöd som vid andra uppsägningar, förklarar Helene Robson.
Utredning på gång
I de nya statliga avtalen hösten 2025 infördes en möjlighet till omställningsstöd om en anställd inte blir godkänd vid en förnyad säkerhetsprövning. Det innebär att du kan få stöd från din omställningsorganisation om du blir uppsagd på grund av arbetsbrist.
Just nu pågår dessutom en utredning som undersöker möjligheten till en mer enhetlig process för säkerhetsprövningar och möjlighet till överklaganden, till exempel genom en klareringsmyndighet. Utredningen väntas bli klar under nästa år.
Läs också: Inget besked om hur säkerhetsprövningar ska överklagas
2 kommentarer
Att säkerhetsprövning som utgörs av ett mycket godtyckligt förfarande används som ett kryphål för att kringå LOA är tyvär utbrett. Att en så stor del av befolkningen i praktiken står utan grundläggande anställningstrygghet borde väcka större fackligt engagemang. Många myndigheter har även börjat tillämpa ett system där de individer som inte längre klarar säkerhetsprövningar eller som nekas anställning pga säkerhetsprövning incidentrapporteras till SÄPO eller underrättar SÄPO genom underrättelsetips detta för att individen ska blockeras från delta i säkerhetskänslig verksamhet hos andra verksamhetsutövare. Då uppgiften om individen når SÄPO läggs det i deras underrättelseregister som har mycket svaga krav på löpande nödvändighetsprövning och gallring. SÄPO har heller inget uppdrag att undersöka om uppgifterna stämmer eller inte. Detta innebär att uppgifterna kommer vid nästa registerkontroll hos en annan verksamhetsutövare lämnas till registerkontrolldelegationen som med all sannolikhet kommer lämna vidare uppgifterna. Delegation har ehller inget uppdrag att utreda sakriktigheten i uppgifterna. Individen har inga möjligheter att ta del av uppgifterna som florerar i detta sammanhang och bemöta dem. Pga källskydd samt andra olika delar av OSL kommer den nya verksamhets utövaren ha svårt till omöjligt att utreda omständigheterna som ligger till grund mot individen och individen nekas med anledning av belastningen (riskhantering är sällsynt inom personalsäkerhet och säkerhetsprövning kan ibland bli ett urvalskriterie mellan kandidater – mätning mellan kandidater i säkerhetsprövningen om vem som ”presterade” bedömdes som lite bättre).
Det finns heller ingen tillsynsförutsättning som motverkar detta förfarande, bestämmelsen (stycket) om att ”Så långt det är möjligt ska säkerhetsskyddsåtgärderna utformas så att de inte medför någon skada eller annan olägenhet för andra allmänna eller enskilda intressen” är inte sanktionerbar eller vites förelaggd, innebärande den blir oprioriterad bland alla de andra tunga överträdelserna en tillsyn behöver identifera. Det bör även följas upp med tillsynsmyndigheterna hurvidare de ens anser att den aspekten ens ingår i uppdraget att överpröva om det ens är för omfattande eller långtgående säkerhetsskyddsåtgärder.
Faktum är att systemet innebär att en säkerhetsskyddschef helt utan formellt kvalitetssäkrade kompetenskrav kan neka en anställd all form av framtida anställning i någon säkerhetskännslig verksamhet under väldigt väldigt lång tid utan på några rättssäkra grunder. Denna makt kan så klart användas som hot mot anställda eller individer i fackrörelser och motverkar troligen rörligheten på arbetsmarknaden då ett nekande kan innebära en livslång avstängning från en betydande del av arbetsmarknaden (den del som kräver säkerhetsprövning med registerkontroll). I praktiken är säkerhetsprövade därmed rättslösa idag. Hur stor del av befolkningen som är under säkerhetsprövning med registerkontroll eller hur stor del av befolkningen som kommer genomgå säkerhetsprövning är inte offentligt klargjort och offentligt diskuterat politiskt.
//Väldigt många år i branschen
Att FRA gör egna säkerhetsprövningar vid en verksamhetsövergång är i sig förenligt med säkerhetsskyddslagen då varje verksamhetsutövare ska säkerhetspröva den som ska delta i säkerhetskänslig verksamhet utifrån sina egna skyddsvärden och sin egen hotbild, och prövningen är fortlöpande (Säkerhetsskyddslag 2018:585, 3 kap. 1 §, prop. 2017/18:89). Det finns (ännu) inget krav på att en tidigare godkänd prövning hos MCF automatiskt ska godtas hos FRA.
Men arbetsrättsligt är det långt ifrån oproblematiskt att de som underkänns i prövningen ”blir uppsagda på grund av arbetsbrist”. Enligt 7 § LAS måste uppsägning vara grundad på sakliga skäl, antingen arbetsbrist eller personliga skäl. Om cyberverksamheten består hos FRA, men vissa individer inte får delta därför att de underkänns i säkerhetsprövningen, är den verkliga grunden typiskt sett personliga skäl, inte arbetsbrist som det är i det beskrivs i det här fallet. Då aktualiseras omplaceringsskyldighet och en prövning av de faktiska omständigheter som åberopas mot den enskilde (LAS 7 § och vidare läsning i prop. 2021/22:176).
Arbetsdomstolens praxis vad gäller detta är tydlig. När den statliga anställningsmyndigheten själv gör säkerhetsprövningen kan ett negativt säkerhetsbeslut inte ensamt bära uppsägningen. Domstolen måste pröva de faktiska omständigheter som påstås visa bristande lojalitet eller pålitlighet, och staten har bevisbördan (AD 2019 nr 39, AD 2021 nr 63, AD 2022 nr 3). I AD 2021 nr 63 ogiltigförklarades uppsägningen av en säkerhetssamordnare vid Migrationsverket just därför att staten inte kunde styrka att han var opålitlig ur säkerhetssynpunkt, trots ett negativt säkerhetsbeslut. I AD 2019 nr 39 och AD 2022 nr 3 godtogs uppsägning/avskedande först efter att domstolen prövat konkreta, förtroendeskadliga omständigheter (relation till kriminell, förtigande av samröre m.m.).
Det räcker därför inte att bara hänvisa till ”höjda krav” eller ”tuffare prövningar”. Om FRA vid en tvist inte kan visa några nya eller relevanta omständigheter som faktiskt påverkar pålitlighet och lojalitet, utan underkännandet i praktiken beror på en skärpt men rättsligt ogrundad bedömning, kan sakliga skäl enligt LAS saknas. Då finns det utrymme både för ogiltigförklaring av uppsägningen och för allmänt skadestånd.
Om det är så att varken den enskilde eller facket får veta varför prövningen underkänts är det dessutom problematiskt i ljuset av rätten till domstolsprövning enligt Europakonventionens artikel 6. Om domstolen inte kan pröva skälen för uppsägningen därför att de hänför sig till en säkerhetsprövning som hålls hemlig, riskerar prövningen av LAS‑frågan att bli illusorisk. I anslutning till AD 2000 nr 17 har det redan konstaterats att staten i ett sådant läge kan göra sig skyldig till konventionsbrott och därmed skadeståndsansvar; i det fallet betalade staten skadestånd förlikningsvis efter prövning i Europadomstolen.
Lägger man ihop LAS, säkerhetsskyddslagstiftningen och konventionsrätten är slutsatsen att den modell som beskrivs i artikeln, ny, hårdare säkerhetsprövning vid myndighetsbyte, underkännande utan transparens och uppsägning rubricerad som ”arbetsbrist” ligger i en tydlig riskzon. I de fall där staten inte kan visa sakliga skäl i form av konkreta, förtroendeskadliga omständigheter, eller där rätten till effektiv domstolsprövning urholkas genom sekretess kring prövningen, finns det reella möjligheter att hävda skadeståndsanspråk mot staten, både enligt LAS och enligt skadeståndslagen i förening med Europakonventionen.