Hur ska man få upp ingenjörernas löner? Vad vinner förbundet på samarbetet med IF Metall och Unionen? Frågorna vållade debatt på årets storklubbsmöte i Linköping.
– Det sägs om och om igen att enda sättet att få till en ordentlig löneökning är att byta jobb. Så om man vill provocera lite: varför ska man då satsa så mycket på centrala förhandlingar? Är det inte bättre att lägga energin och pengarna på till exempel coacher i stället, eller att skaffa fram bra verktyg till de lokala förhandlingarna? undrade Magnus Sundemo, facklig ordförande på Volvo PV.
Ett tjugotal fackliga representanter från landets största teknikföretag, däribland Saab, Volvo, IBM och ABB, fanns på plats i Linköping för att lufta sina åsikter inför höstens avtalsförhandlingar. Och frågan om förbundet ska samarbeta med Metall, Unionen och de andra facken inom industrin i de centrala förhandlingarna visade sig vara den hetaste potatisen under mötet. På Sveriges Ingenjörer centralt var man dock mycket tveksam till att ställa sig utanför samarbetet.
– Det här är ju den stora frågan för framtiden. Men frågan är, om vi släpper industriavtalet – hamnar vi på avbytarbänken då? Är vi inte med i spelet längre? Bedömningen i dagsläget är att så skulle nog bil fallet, sade Camilla Frankelius, förhandlingschef för industri på Sveriges Ingenjörer.
Hon fick medhåll från förbundsordförande Ulf Bengtsson, som också påpekade att om man ställer sig utanför samarbetet så kommer man ändå få utgå från den siffra som de andra parterna kommer fram till inom industriavtalet.
– Men är vi med i samarbetet så får vi också vara med och förhandla om andra frågor än själva siffran. Och faktum är att majoriteten av förhandlingarna handlar om andra saker än just siffran, det får man inte glömma.
Hur man ska bära sig åt för att få till bättre löneförhandlingar lokalt var annars den stora frågan på mötet. Förbundet tagit fram en ny modell, ett så kallat ”icke nivåhöjande tillägg”, som man hoppas kunna få med i det nya avtalet.
– Det går ut på, i korta drag, att man tittar på hur lönenivån statistiskt sett följer åldern. Säger man att när man är ett år äldre, då ska man upp i nivån för den åldern. Då blir det egentligen ingen höjning av totalnivån, eftersom det så att säga trillar ut i toppen när de går i pension, förklarade Ulf Bengtsson.
Det skulle kunna vara ett effektivt verktyg i de lokala löneförhandlingarna, hoppas förbundet. Och just den typen av verktyg var också något som efterlystes av många av deltagarna på mötet i Linköping.
– Vi behöver någon form av räkneexempel som vi kan visa för motparten. Vi kör fast hela tiden i de lokala löneförhandlingarna, sade Maygon Wendel-Lesenius från Gambro.
Den erfarenheten delades även av Magnus Sundemo på Volvo PV.
– Vi behöver verkligen verktyg som man kan använda, som är så att säga vetenskapligt framtagna. Och som jag ser det är ett logiskt verktyg att beräkna kostnaden för utbildningen. Det är ett argument som arbetsgivaren också borde acceptera. Vad är fem och ett halvt års utbildning värd och hur snabbt ska man få igen det?
Ett problem med dagens avtal är också enligt storklubbsrepresentanterna att formuleringarna i hur löneöversynen och löneförhandlingarna ska gå till är alltför luddiga. Två exempel på det är att arbetsgivaren egentligen inte är skyldig att ha något lönesamtal före lönesättningen, och att det inte finns reglerat i avtalet att facket måste få vara med i arbetet med löneöversynen.
– Vi behöver förtydliga processen, det finns så mycket tolkningsutrymme i avtalet i dag. Det är skrivet på något sätt som att det alltid finns goda intentioner från företagets sida. Men vad händer när de intentionerna inte finns där längre? sade Håkan Byström på Saab Aeronautics.
– Det vore också bra om vi kunde få med något om att en anställd alltid borde ha rätt till ett lönesamtal innan lönesättning. Det behöver inte vara obligatoriskt med lönesamtal, men jag tycker inte att arbetsgivaren ska kunna neka om en anställd vill ha ett, sade Tommy Pettersson från Volvo.
Representanterna från kansliet höll med om att vissa av formuleringarna i dagens avtal är för svaga, vilket gör att arbetsgivaren lokalt kan strunta i intentionerna bakom avtalet. Det står till exempel att parterna ska ”i förhandlingar söka träffa överenskommelse om formerna för de lokala förhandlingarna” – något som med arbetsgivarglasögon kan tolkas som att om man inte lyckas komma överens är det bara att köra på själv.
– Någon har sagt att alla ”bör” i avtalet borde vara ”ska”. Men när vi vill skriva ”ska” så säger vår motpart att vi bara vill ha den formuleringen för att man ska kunna säga avtalsbrott annars. Självklart, säger vi – för annars får vi ju inte vara med alls, sade Maria Arrefeldt, branschansvarig ombudsman på Sveriges Ingenjörer.
Även förbundsordförande Ulf Bengtsson instämde i att några fler ”ska:n” borde tas med i avtalet.
– Vi har tagit fram ett antal ”ska”, och det måste vi göra. Men sedan någonstans måste man få arbetsgivaren att förstå varför man ser över lönerna – de ska ju inte se det som en kostnad, utan som en investering. Och det är det inte många arbetsgivare som gör i dag.
Den 30:e november får vi veta hur det hela slutar – då ska det kollektivavtalet vara klart, är det sagt. Den 30 september ska förbundet ha lämnat sina yrkanden.
