Doktoranderna är statligt anställda och följer samma kollektivavtal som andra statligt anställda. Men lönesamtal är det ofta dåligt med. Så borde det inte vara.
Enligt det centrala avtalet ska alla anställda ha lönesamtal för att diskutera sin lön. Men för doktorander fryser ofta det samtalet inne.
– Doktorandtrappan, den stegvisa höjningen av doktorandernas lön, förhandlas ju lokalt i samband med lönerörelsen, säger Kristina Östman, doktorand och förtroendevald på KTH. Men det finns inga nationella överenskommelser hur doktorandernas utveckling ska lönesättas och deras höjning är oftast lägre än den för övriga anställda. Och lönesamtal har de flesta inte.
När doktoranden anställs får hen reda på vad som enligt det lokala avtalet krävs för att flytta sig uppåt i doktorandtrappan. Här gör högskolorna olika. Vissa kräver publiceringar, licentiatsavhandling eller dylikt för att man ska få ut en högre lön medan andra kanske säger att minst hälften av ens forskning ska vara gjord.
– Det skulle vara bra om de regler som finns följdes och om det var tydligt vad som gäller, säger Kristina Östman. Jag har fått höra av doktorander att de kan få vänta på högre lön för att man inte har lyckats hitta någon opponent på licentiatsavhandlingen. Och enligt avtalet på KTH ska licen i sig inte vara ett krav för lönehöjning utan snarare hur mycket av sin forskning man har gjort.
I andra fall kan det vara så att doktoranden lägger alla sin tid på att bygga en modell och sedan får man fyra artiklar publicerade på samma gång. Kristina Östman menar att doktoranden ofta inte vet vilka kriterier som verkligen gäller för att blir flyttad högre upp i doktorandtrappan.
– Att ha ett formaliserat lönesamtal kan vara till hjälp just för att göra klart vad som krävs för att doktoranden ska komma upp på nästa nivå. Och vad som kan hindra det. Men det kan ju förstås också finnas en risk att lönesamtalen gör uppflyttningen mer prestationsbaserad än avtalet säger.
Från Lunds tekniska högskola skriver doktorandombudsmannen Aleksandra Popovic att de anställda doktoranderna där inte heller har några lönesamtal. Samtal förekommer främst för att fastställa den exakta ingångslönen.
Extra lönepåslag utöver trappan förekommer om någon doktorand har mycket erfarenhet.
– En orsak till att just ingenjörer inte i så hög grad väljer att doktorera tror jag absolut är lönerna, säger Kristina Östman. Det kan ju skilja tusentals kronor i månadslön mellan en doktorand och en privatanställd ingenjör.
– Det är inte enbart för att avtalet säger att alla anställda ska ha samtal som vi tycker att det är viktigt att det faktiskt blir så, säger Anders Brandt, ombudsman på Sveriges Ingenjörer. Uppföljningen av ens prestation är viktig och den riskerar man att missa om man inte får något lönesamtal.
Jenny Grensman
Lönesamtal fungerar för löntagaren när det finns ett förhandlingsutrymme, till exempel att man är ensam om att vilja ha tjänsten eller är säker på att handledaren/professorn inte har någon annan kandidat som hon/han föredrar. I praktiken finns det oftast många kandidater. En doktorand befinner sig dessutom i en beroendeställning till sin handledare/sina handledare och har även därför mycket sällan något förhandlingsutrymme. Snarare ska doktoranden vara glad för att hon/han får stanna kvar och doktorera. Därför är det mycket viktigt att ha en lönestege för doktorander och post-doktorer.
Jag har samma erfarenhet som Maria nedan. Är anställd som post-doc och har aldrig haft något lönesamtal, varken nu eller när jag var doktorand. Lönen är enligt avtal och det är bara att acceptera eller söka sig någon annanstans. Har aldrig hört talas om någon doktorand som haft lönesamtal.
Ja det är ju inte bara doktorander som inte får lönesamtal. Jag disputerade 2011, har fortsatt inom akademin och inte haft ett enda lönesamtal sedan dess. Inte ens när en ny anställnng startas, det är bara att skriva på ett papper där lönen redan är satt. ”Vi ger lön precis enligt avtal så det är inget att diskutera” har jag fått höra…
Som doktorand på en teknisk högskola så vill jag bara flika in och säga att jag tycker att det är oerhört skönt att inte ha lönesamtal. Jag vet att jag följer en trappa och att lönen förhandlas av någon annan, och det innebär att jag för stunden kan lägga ängslighet om lön åt sidan och koncentrera mig på studier och forskning.
Om det finns skolor där det inte är tydligt vilka regler som gäller för trapporna så är ju det ett rejält problem dock.
Det sagt, så ska det också sägas att jag är anställd på en institution som faktiskt betalar sina doktorander bra. Fortfarande långt ifrån industrin (som jag var ute i en sväng), men gott tillräckligt.