”Här jobbar vi så mycket att vi kan bli sjuka eller dö”
För Ingenjören har civilingenjören Eva anonymt berättat om sin arbetssituation. Foto: Getty Images.
Civilingenjören Eva arbetar 50 timmar övertid i månaden. Många på företaget drivs av att göra nytta för kunderna. Men sedan en medarbetare dog i en hjärnblödning har kollegorna börjat prata om stressen.
Ingenjören fick ett mejl från en medlem i Sveriges Ingenjörer. Vi kallar henne Eva och hon skrev så här:
På vårt företag så jobbar människorna så mycket så att de kan bli sjuka eller dö. Jag jobbar 50 timmar övertid varje månad utan ersättning. Är det flera som har det så undrar jag?
”Chefen ansåg att jag kunde göra mer”
När Ingenjören intervjuar Eva berättar hon att företaget tillverkar medicintekniska produkter. Evas ansvar är att förhindra att särskilda risker uppstår i produktionen. Rollen som specialist har alltid varit krävande.
– Jag är mycket på kontoret. Det är saker som händer här och jag behöver svara på frågor. Därför är det sällan som jag jobbar hemifrån.
För ungefär fem år sedan gick hennes arbetsbelastning från att vara hög till att bli på gränsen till ohållbar.
– Jag fick en ny chef som inte förstod vad som ingick i min tjänst och ansåg att jag borde kunna göra mer. Nu är han inte kvar på företaget men arbetsuppgifterna är det.
Evas nya chef vet att hon jobbar mycket övertid och uppmanar henne att gå hem tidigare. Chefen vill också att Eva tar ut mer semester, men har ingen lösning på hennes arbetssituation.
– Jag har aldrig tagit ut mer än två veckors sommarsemester så länge jag har jobbat här, säger Eva.
Hon har heller aldrig haft en officiell jour, men jobbtelefonen är alltid med när hon är ledig.
– Produktionsledarna ringer ibland. Om vi inte uppfyller våra åtaganden kan ansvarig myndighet dra in vårt tillstånd och stoppa verksamheten. Då stannar fabriken.
Alla tjänstemän på företaget är övertidsavlösta och därför känns det omöjligt att ta upp frågan.
Eva vet också att hennes lön är låg jämfört med andra civilingenjörer i samma ålder, bransch och region. Hon får inte heller reseersättning när hon reser.
– Jag har tittat i Saco lönesök och jag ligger i den understa percentilen. Jag borde förstås byta jobb men jag trivs både med arbetsuppgifter och kollegor. Dessutom är jag alldeles för lojal. Det är därför jag är kvar.
”Hinner inte tvätta och städa”
En varlig arbetsdag kommer Eva till jobbet mellan åtta och nio på morgonen och kommer hem mellan halv åtta och åtta på kvällen. På lördagar tränar hon på förmiddagen men därifrån åker hon ofta till kontoret för att jobba några timmar.
– Jag är konstant trött och jag har svårt att hinna med något annat. Jag hinner nästan inte tvätta, laga mat och städa. Mina barn är vuxna och jag är ensamstående men ändå har jag svårt att få ihop livspusslet.
Hon har regelbundna avstämningssamtal med sin chef och har flera gånger tagit upp sin arbetsbelastning, men samtalen leder aldrig till någon förändring.
– En gång berättade jag att jag ofta blöder näsblod på morgnarna. Då svarade chefen att hen har samma problem. Det var inte den respons som jag hade hoppats på.
Via arbetsgivaren har anställda på företaget möjlighet att boka fem onlinesamtal med en psykolog. Eva har haft sådana samtal och fick bra råd, både kring konkreta situationer som skapar stress och generell stresshantering. Men det har inte löst grundproblemet att hon har för mycket ansvar och arbetsuppgifter.
På eget initiativ bokade hon en större hälsokontroll på vårdcentralen. Den visade högt blodtryck och läkaren skrev ut blodtrycksmedicin.
Eva säger att hon aldrig känt att sjukskrivning skulle vara en lösning. Medarbetare som har varit sjukskriva på grund av stress har också blivit uppsagda.
Kollegan dog av hjärnblödning
Eva är långt ifrån den enda på företaget som arbetar mycket övertid. Många drivs av känslan att göra nytta för kunderna och arbetskulturen präglas av idealism.
– Det finns en hel del som jobbar över mycket och kollegor emellan pratar vi om den höga arbetsbelastningen. Framför allt efter en händelse som inträffade för ungefär 1,5 år sedan. Det var en medarbetare som dog av hjärnblödning.
– Vi vet förstås inte orsaken men det har pratats och vi är flera som har fått oss en tankeställare. Kollegan och jag träffades ofta på kontoret på kvällar och helger och vi brukade säga åt varandra att gå hem.
”Fyra semesterveckor för första gången”
Även om Evas arbetssituation inte har förändrats ser hon ändå lite ljus i tunneln. Tre nya medarbetare har anställts inom hennes ansvarsområde, två i Sverige och en utomlands men det kommer ta tid innan hon kan lämna över mer ansvar.
– Just nu tar upplärningen av de nyanställda mycket tid, men jag börjar få lite avlastning. Det är förstås en lättnad men det borde aldrig ha gått så här långt.
I sommar har Eva för första gången på 20 år lagt in fyra semesterveckor i schemat.
– Det ser jag verkligen fram emot, men mentalt är jag lite beredd på att planen inte kommer hålla.
Eva heter i verkligheten någon annat.
Har du erfarenhet som kan hjälpa andra?
Känner du igen dig i Evas berättelse? Har du lyckats ta dig ur en ohållbar arbetssituation och vill berätta hur du gjorde? Skriv en kommentar till artikeln (nedan) eller mejla oss här.
Behöver du prata med facket?
Ta i första hand kontakt med lokalföreningen på din arbetsplats. Finns det ingen förening – kontakta rådgivningen på Sveriges Ingenjörer.
Behöver du prata med en psykolog?
Både yrkesverksamma och studenter som är medlemmar i Sveriges Ingenjörer har en hälsoförsäkring som ger tillgång till digitala samtal med en psykolog. Läs här om hur försäkringen fungerar för yrkesverksamma och för studenter.
6 kommentarer
Jag anser att det är en viktig fråga att driva fackligt: att endast höga chefer och inte lägre chefer och vanliga medarbetare skall vara övertidsavlösta. Övertidsavlösen gör ofta att larmsystemen som detektrerar när anställda arbetar för mycket sätts ur spel och arbetstidslagen därmed inte tillämpas. Har egen arfarenhet av att vara övertidsavlöst, jobba för jämnan utan att någon reagerat och så småningom gått i väggen.
Människan lider för att vi håller fast vid allt – även det som skadar oss. Så märklig är den mänskliga hjärnan. Om ditt företag är dåligt och bryter mot reglerna, anmäl det och lämna det. Att lämna ett jobb är inte världens undergång. Det kan vara din räddning och dörren till något bättre.
Det som beskrivs i artikeln kan träffa flera konkreta regler i Arbetsmiljöverkets AFS 2023.
Framför allt gäller AFS 2023:2, 2 kap. 6 §: arbetsgivaren ska se till att arbetsuppgifter och befogenheter inte leder till ohälsosam arbetsbelastning, och resurserna ska anpassas till kraven. När en person arbetar 50 timmar övertid per månad, är ständigt nåbar, inte kan ta normal semester och visar hälsosymptom är det svårt att se detta som ett individproblem.
Även AFS 2023:2, 2 kap. 7 § är relevant: arbetsgivaren ska tydliggöra prioriteringar när tiden inte räcker. Att säga “gå hem tidigare” utan att ta bort ansvar, minska uppgifter eller öka resurser är inte en fungerande åtgärd.
AFS 2023:2, 2 kap. 9 § träffar arbetstiden: stor övertid, långa arbetsdagar och förväntan om ständig nåbarhet är uttryckliga riskfaktorer.
Sedan finns SAM-reglerna i AFS 2023:1: arbetsgivaren ska undersöka och riskbedöma arbetsmiljön, dokumentera riskerna, utreda arbetsrelaterad ohälsa, genomföra åtgärder och ha handlingsplan om åtgärder inte sker direkt. Det gäller särskilt 11, 12 och 13 §§.
När hälsosignaler redan finns — högt blodtryck, stress, sjukskrivningar — aktualiseras även AFS 2023:2, 3 kap. 4–7 §§ om arbetsanpassning. Arbetsgivaren ska fortlöpande ta reda på behov, utreda, genomföra och följa upp anpassningar.
Detta är inte bara en fråga om “mycket att göra”. Det är potentiellt bristande systematiskt arbetsmiljöarbete, ohälsosam arbetsbelastning, felaktig arbetstidsförläggning och bristande arbetsanpassning. Psykologsamtal kan vara bra stöd, men de ersätter inte arbetsgivarens skyldighet att ta bort eller minska riskkällan: för hög arbetsmängd, otydliga prioriteringar, nyckelpersonsberoende och otillräckliga resurser.
Hej! Jag känner igen mig i ”Evas” situation. Jag jobbade också på ett företag inom medicinsk teknik, där många jobbade mycket övertid eftersom det man gjorde var för kundernas bästa. Mitt företag hade sedan flera år sparat in på årlig och 5-årliga hälsokontroller. Jag fick då av en slump också reda på att jag hade högt blod tryck och har tagit medicin sedan dess. Jag är helt övertygad om att mitt höga blodtryck grundades av stressen på jobbet. Hade det inte upptäckts, hade jag kanske också dött av hjärnblödning.
Åtgärden som hjälpte, var att jag tog ett samtal med min chefs chef om att hitta en annan position på företaget. Han ringde tillbaka efter några dagar och erbjöd mig ett nytt jobb. Sedan dess mådde jag mycket bättre. Jag hade i min nya roll möjlighet att själv på ett annat sätt styra över mina arbetsupgifter, även om jag fick ett större ansvar. I min nya roll behövde jag inte jobba mer övertid än vad som faktiskt kompenserades med övertidsinlösen. Jag uppmanar andra i samma situation att tala med nivån över närmaste chef ifall ens närmaste chef inte har förmågan att hjälpa en.
Jag känner igen mig mycket i Evas berättelse från min tidigare arbetsgivare. Företaget var ett startup, och jag var med i princip från början. I början var det 60-70-timmarsveckor regel, men det funkade eftersom vi alla var relativt unga och hade mycket investerat i bolaget. Vi såg alla pengarna som väntade i slutet av tunneln. När bolaget sedan växte var vi många som försökte göra upp med övertidskulturen, vilket cheferna inte gillade. Dom förväntade sig att alla skulle ha 120% brinnande passion för företaget. Personligen insåg jag att jag skulle gå in i väggen fullständigt om jag inte trappade ner. Min lösning var att jag insåg att det inte är mitt problem att jag inte hinner med det jag ska göra, utan snarare arbetsgivarens problem, och att det alltid är arbetsgivarens problem. Om en medarbetare inte hinner med sina uppgifter så får arbetsgivaren antingen minska på mängden arbetsuppgifter genom att sänka målen eller anställa fler. Den enskilda medarbetaren ska aldrig ta smällen för att arbetsgivaren är inte kan planera korrekt. Efter denna insikt ställde jag ett ultimatum till arbetsgivaren att jag inte klarar av att jobba så mycket om jag ska kunna arbeta för företaget. Detta accepterades, eftersom jag var på en nyckelposition i företaget (jag var den enda som kunde det jag kunde), så jag gick ner till c:a 45 timmar per vecka. Jag blev dock senare sjukskriven p.g.a. stress i slutet av pandemin (företaget var fruktansvärt dåliga på att hantera pandemin). När jag kom tillbaka efter sjukskrivningen valde jag själv att köra på 80%, vilket fungerade tillräckligt bra för mig. Tyvärr hände det en del andra saker som gjorde att jag sa upp mig ungefär ett halvår efter att jag kom tillbaka. Det sista halvåret hade ungefär 1/3 av personalen lämnat, delvis p.g.a. stress, men mycket p.g.a. företagets fullständigt usla personalhantering och projektledning. Ingen mådde bra på företaget.
Så, sensmoralen är: Det är inte ditt problem att du inte hinner med uppgifterna din arbetsgivare givit dig. Det är alltid arbetsgivarens uppgift att planera arbetet så att medarbetaren hinner med arbetsuppgifterna.
Bra att ingenjören lyfter detta !!!
Vad händer om ”Eva” blir sjuk och sjukskriven i 3 veckor ?
– kommer hela företaget att stanna då?
eller blir det nån annan som jobbar ihjäl sig ?
Från ett gammalt ordspråk:
När du känner dig oumbärlig. Gå till stranden och håll ner din hand i vattnet, lyft sedan upp den igen. Det hål din hand lämnar efter sig i vattnet är måttet på hur mycket du skall saknas.