Pensionssystemet kommer inte att ge en tillräcklig inkomstnivå den dag man slutar jobba, tror åtta av tio tillfrågade, enligt en ny avhandling.
– Flertalet ser heller inte det nuvarande svenska pensionssystemet som väl genomtänkt (73%), och anser att det avsätts för lite pengar i statsbudgeten för framtida pensioner (64%), säger ekonomen Jeanette Carlsson Hauff på Handelshögskolan i Göteborg, som står bakom avhandlingen, i ett pressmeddelande.
Drygt 900 personer ingår i studien om svenskarnas uppfattning om pensionen, som också visar att det finns ett generationsglapp. Bland dem som är födda på 1940-talet och 1950-talet är det vanligare att tänka att pensionssystemet ska ge en helt bibehållen inkomst den dag man slutar jobba, medan unga har ett generellt sett lägre förtroende för inkomstpensionssystemet.
De som har högst förtroende för inkomstpensionssystemet är i högre grad män och personer med högre inkomst, medan de med lägst förtroende för pensionssystemet i högre grad är unga, kvinnor och låginkomsttagare, enligt avhandlingen.
Studien visar också att drygt varannan av de tillfrågade, 56 procent, tror att deras inkomstpension kommer att överstiga vad de faktiskt kommer att få.
Avhandlingen Trust and risk-taking: A study of consumer behaviour within a Swedish pension investment setting kan du läsa här.
Ania Obminska
Varför skulle någon över huvud taget ha förtroende för ett pyramidspel? Det är allmänt känt att våra pengar som vi unga betalar in idag går direkt till dagens pensionärer. När vi går i pension kommer det inte finnas några pengar eftersom de redan är konsumerade….
Därför betalar jag som egenföretagare så lite jag bara kan i pension, endast det lagstadgade avgiften i väntan på att systemet går i konkurs.
Artikeln handlar tydligen om inkomstpensionen. Som ofta glöms det bort att den bara är en del av pensionen. I ett land där vi vants vid att staten tar hand om allt har många ingen koll på tjänstepensionsdelen, som vi styr till viss del själva.
Tjänstepensionen är en betydande del, i mitt fall ca hälften av totala pensionen. Att då bara studera inkomstpensionen är då inte särskilt meningsfullt.
Tanken att få/måste ha pension i nivå med lönen kan ju också diskuteras. Som pensionär lägger jag inga pengar på resor till jobbet, utelunch à 80 kr/dag, nya representativa kläder inför möten. Jag har gott om tid att själv sköta tjänster som jag förr måste köpa av tidsskäl: byta däck, sköta bilen, reparera huset, byta termostat i kylskåpet mm.
Lars-Gunnar
Förr var huset och amorteringarna på det en naturlig del av pensionssparandet för många (t.ex. #1. Håkans och även mina egna föräldrar). När man gick i pension (senast) skulle lånet vara avbetalat och man kunde bo kvar billigt eller sälja och frigöra kapital.
Problemet är att idag lånar folk fyra miljoner och amorterar i princip inget alls. När dessa går i pension så lär det bli till att sälja huset för att lösa lånet och se sig om efter en billig lägenhet. Undrar om de kommer att hitta någon? Annars lär vi få återinföra fattighusen.
Observera att jag inte tycker synd om dem. Det är upp till var och en om man vill leva stort som ung och fattig som gammal. Alla vet ungefär hur mycket (lite) staten och eventuellt arbetsgivaren sätter undan åt en. Vill man ha mer, så får man spara själv – i bostad eller något annat.
Tror mycket av diskussion och debatt kring pensioner skapar felaktiga förväntningar och förhållningssätt till pension. Om jag ser till mina föräldrar som tillhör 30-talsgenerationen så har de ca 7000 resp 11000 kr i pension nu. Att de klarar sig med den låga pensionen beror förstås på att lån på villa, fritidshuso och bil sen länge är betalda och de har inga stor utgifter och dyra intressen. När någon av dem går bort kommer det förstås bli mycket svårare att få det gå ihop på bara en pension.