Lönerna ökar på toppen av toppen

Löneskillnaden mellan normalinkomsttagare och dem som tjänar allra mest ökar i många länder men storleken på gapet skiftar mellan länder. Under ett arbetsliv ökar toppinkomsttagarnas löner nästan dubbelt så mycket i USA och Kanada som i Sverige och Danmark.

Fenomenet att en liten del av befolkningen tjänar många gånger mer än medelinkomsttagarna finns i de flesta länder. Men storleken på inkomstgapet mellan grupperna, inom gruppen som tjänar mest och mellan olika länder varierar.

IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) har nyligen presenterat en rapport där fyra forskare har studerat den hundradel av inkomsttagarna som har högst inkomster, den så kallade ”topprocenten”.
Studierna visar att topprocentens löner har ökat kraftigt sedan 80-talet i flera länder men i Sverige och Danmark har ökningen inte varit lika kraftig som i de anglosaxiska länderna.

En möjlig förklaring till skillnaderna är marginalskatterna. Forskare som har studerat detta, bland andra Piketty, menar att sänkningen av marginalskatterna i USA har haft betydelse för den här utvecklingen.

– Det skulle kunna vara så att när marginalskatterna är höga är det inte lika angeläget för toppinkomsttagarna att förhandla sig till riktigt höga löner. Att marginalskatterna successivt minskat sedan 80-talet kan vara en förklaring till varför toppinkomsterna ökat så kraftigt sedan dess, framför allt i USA, säger Martin Nybom, nationalekonom och en av rapportförfattarna.

Genom om att studera den så kallade 90-50-kvoten och 99-50 kvoten har forskarna bakom IFAU-rapporten jämfört hur lönerna förhåller sig mellan medianinkomsttagarna, med dem som tjänar mest. En lön vid den 90:e percentilen är högre än 90 procent av alla inkomster men lägre än de 10 procent som har högst inkomster. En lön vid 99:de percentilen är högre än 99 procent av alla inkomster men lägre än procenten med de allra högsta inkomsterna.

Studien visar att 90-50-kvoten i Danmark och Sverige uppgår till cirka tre fjärdedelar av motsvarande kvot i USA. Alltså är lönespridningen mellan dem med höga inkomster (vid 90:e percentilen) och dem med vanliga inkomster (medianlön) mindre i Danmark och Sverige än i USA.

På toppen av toppen ser det dock lite annorlunda ut.

– Inom topprocenten, alltså de som tjänar mer än 99 procent av alla inkomsttagare, har lönespridningen över tid ökat mer i Danmark och Sverige, säger Martin Nybom.

Forskarna har också tittat på hur lönerna utvecklas under arbetslivet, det vill säga med stigande ålder. I USA och Kanada har medianlönerna nästan fördubblats mellan 25 och 50 års ålder. I Danmark och Sverige ökar lönerna under arbetslivet inte lika mycket. I Sverige planar lönerna också ut snabbare. Medianlönerna når sin topp vid 50-årsåldern i Kanada och USA men redan kring 40-årsåldern i Sverige och Danmark.

– Visst fortsätter lönerna att öka i Sverige när man blir äldre men korrigerat för dels den allmänna löneutveckling som finns över tid och dels för inflationen så bromsar lönerna in. Efter 40-årsåldern får man i Sverige och Danmark, och något senare i USA och Kanada, inte längre betalt för sin erfarenhet. Den snabbaste löneutvecklingen sker under de första 10-15 åren i arbetslivet men bromsen slår till snabbare i Danmark och Sverige än i och USA och Kanada, säger Martin Nybom.

Undersökningen har använt sig av registrerad inkomstdata under perioden 1980-2013 från Sverige, Danmark, USA och Kanada. Eftersom studierna för USA endast har tillgång till statistik för mäns löner i åldrarna 25-60 år har forskarna använt motsvarande underlag i de andra länderna.

Karin Virgin