LKAB i Kiruna och Malmberget vill satsa på ökad automatisering och nya högförädlade produkter, men ingenjörernas fackliga företrädare ser en risk för att en dålig löneutveckling för ingenjörerna kan sätta käppar i hjulen, eftersom många ingenjörer slutar.
Under det senaste året har antalet ingenjörer som har sagt upp sig från LKAB ökat markant, vilket i sin tur inneburit att företaget snarare förlorat kompetens under en period när det behöver öka sitt kunnande inom flera områden.
LKAB behöver modernisera sina gruvor ännu mer. Det handlar om att digitalisera och automatisera industriprocesserna, men också om att ta fram nya högförädlade produkter. I alla de avseendena spelar ingenjörerna och de andra akademikerna en självklar nyckelroll. Enligt fackliga företrädare på företaget hotas den tekniska utvecklingen av en bristande lönestruktur.
Johan Granberg, facklig förtroendevald för Sverige Ingenjörer på LKAB, befinner sig mitt i årets löneförhandlingar.
– Man måste belöna folk efter prestation, säger han. Men det görs inte i dag. Som anställd vill man inte höra att industrins märke används av arbetsgivaren som något slags tak för löneökningarna.
Han tycker inte att företagsledningen verkar ha förstått hur viktiga ingenjörerna är för verksamheten och för utvecklingen av den nya tekniken.
– Den interna kompetensutvecklingen måste också bli bättre, säger han. Man måste låta folk jobba med det de är bra på, så att de känner sig uppskattade. Riktigt så är det inte i dag.
För några år sedan kämpade LKAB med mycket låga råvarupriser, men i dag har de stabiliserats. I dag går företaget med vinst. I ett industriföretag som LKAB är det inte heller lönekostnaderna som dominerar. Maskiner, energi och annat står för en mycket större del. Johan Granberg tycker att företaget sparar på fel ställe.
– Företaget brukar säga att personalen är deras viktigaste resurs, men om det är så bör de också visa det, och belöna efter prestation, säger han.
Annika Taavoniku, ordförande i Saco-klubben LKAB Malmberget/Luleå/Stockholm, ser också lönestrukturen som det största problemet. Skillnaden mellan en nyanställd och dem som har jobbat några år och skaffat erfarenhet är för liten.
– Vi har bra ingångslöner här, men löneutvecklingen är inte bra. Det vi kan se statistiskt sett jämfört med övriga Sverige är att LKAB betalar bra för högre värderade befattningar, men traditionella ingenjörsyrkena är dåligt betalda. Det är väl det ingenjörerna ser, säger hon.
De flesta akademiker som lämnar LKAB har gått till andra företag i området som NCC och till gruvan i Aitek. Andra har lämnat för kommunen och några har sannolikt lämnat Kiruna och Malmberget.
– Man brukade inte sluta på LKAB förr, men nu gör man det, säger hon.
Både Annika Taavoniku och Johan Granberg är bekymrade, men de betonar samtidigt att de tycker att dialogen med företaget har blivit lite bättre den senaste veckan och att de är hoppfulla inför de löneförhandlingar som återstår.
Sture Henckel
