Äntligen pension – men alla klarar inte tomheten efter jobbet

Tre år efter att Mikael Goldberg lämnade in sitt ID-kort på Ericsson fylls veckorna av guidningar, körsång och konstvetenskap. Men alla fyller inte tomrummet lika lätt. En ny bok tar sig an en av livets största omställningar: konsten att börja om efter jobbet.

En dag i förra veckan lotsade Mikael Goldberg 40 kryssningsturister runt Vasamuseet och Gamla stan i Stockholm. Några dagar tidigare visade han Stockholm för privata kunder som landat med privatjet på Bromma. Nästa vecka väntar en bussutflykt i Stockholmstrakten, den här gången som reseledare för ett sällskap pensionärer.

– Det finns inga typiska veckor. Jag har ett gäng fasta aktiviteter och sen hittar jag på grejer, säger han.

Vintertid läser han konstvetenskap på universitetet, på heltid. Varje torsdag repar han med kören, varje tisdag med den lilla sånggruppen. Och på somrarna guidar han upp till tre gånger i veckan.

Det har gått tre år, nästan på dagen, sedan Mikael Goldberg lämnade in sitt ID-kort på Ericsson. Civilingenjören från KTH hade då varit företaget troget i 32 år. När en frivillig neddragning kom vid 62 gjorde han matematiken.

– Erbjudandet var så generöst att det var en no brainer för mig att söka. Dessutom var jag nog mogen. Det blev mitt beslut att sluta, och det gjorde det lättare.

Dagen efter sista arbetsdagen vandrade han i italienska Alperna. Några månader senare började han på guideutbildningen – en idé som grott länge, inspirerad av systern som varit guide utomlands i 40 år.

Tomheten han väntat sig kom aldrig. Men när han lade ut på Linkedin att han gick vidare strömmade kommentarerna in från kollegor han jobbat med tio, tolv år tidigare.

– Då kände jag att min bästa tid på jobbet, det jag själv var med och gjorde, nog var för tio år sedan. Vi var så bra då. Och på något sätt landade det i att jag var klar.

”Det är okej att vara vilsen och ledsen en tid”

Alla landar inte lika mjukt i pensionen. Det vet Susanne Spicar, journalist och kommunikationsrådgivare, som tillsammans med samtalsterapeuten Helene Wennerlund har skrivit boken Kodnamn Pensionär – Så börjar du om efter arbetslivet.

– Den allmänna bilden är att pensionen är ett framtida lyckoland, bara ekonomin är i hamn. Få talar om att övergången är en av livets största omställningar. Allt förändras, säger hon.

När Susanne Spicar själv slutade jobba gick hon vilse i den nya tillvaron. Struktur och rutiner försvann; inga möten, inga mejl, inga deadlines.

– Jag tappade styrfarten. Vardagliga uppgifter som jag tidigare klarat i farten fick orimliga proportioner. Och på ett djupare plan tyngdes jag av att inte se meningen med nästa fas. De flesta av oss vill känna att vi är behövda och får bidra.

I boken delar 13 nyblivna pensionärer med sig av sina livsberättelser. De som hittat en ny riktning har en sak gemensamt:

– Människor och sammanhang. Att ingå i en stabil gemenskap sedan tidigare, eller ta klivet in i en ny där du kan uppleva eller skapa något tillsammans med andra.

En vanlig fallgrop, menar hon, är tron på en fastlagd pensionsålder, och att beslutet är oåterkalleligt.

– Du kan jobba tills du blir 69, och ännu längre om du och arbetsgivaren är överens. Du kan gå ner i tid. Och den som just har blivit pensionär kan behöva inse att beslutet går att ångra. Hoppa in på ditt gamla jobb, hitta en vikariepool, bli konsult eller använd din kompetens i en frivilligorganisation.

Det viktigaste budskapet? Att du inte blir en annan människa den dag du slutar.

– Du blir inte plötsligt någon med ett särskilt pensionärskynne. Du har samma behov och drivkrafter som tidigare. Därför behöver du fundera på vad som ger dig glädje, energi och mening – och fråga dig: vad vill jag nu?

”Jag kan ta de uppdrag jag vill ta”

För Mikael Goldberg finns ingenjörsidentiteten kvar i högsta grad.

– Jag pratar mycket om Sverige som ingenjörsnation när jag guidar. Min stolthet över vad som hänt här de senaste 150 åren är en viktig del av vad jag pekar på och visar.

Konstvetenskapen läser han för att bli en bättre guide.

– Jag kände mig otrygg på att guida på slottet, det är så mycket konst där. Nu känns det mycket lättare. Jag är ju ingenjör, inte konstvetare från början.

En sak vill han särskilt skicka med: den ekonomiska grundtryggheten. För 15 år sedan fick han en känga av en paddlingskompis som jobbade med pensionsrådgivning – och började få koll på sitt sparande.

– Det kändes inte viktigt just då, men det var det. Där spelar också de fina kollektivavtalen stor roll, inte minst tjänstepensionen. I dag känner jag ingen ekonomisk stress, och det gör att jag kan ta de uppdrag jag vill ta i stället för att jaga timmar. Det är superviktigt för välbefinnandet. Det är en lyx.

Samtidigt är han noga med att inte framställa sin egen resa som facit.

– Om jag säger att det inte är något problem blir det obalanserat. Det beror på vem man är. Alla klarar inte tomheten. En del går hem och vet inte vad de ska ta sig för. Värna om nätverket du har, eller skapa nya utanför jobbet, redan innan du slutar.

Själv har han vidgat både nätverk och perspektiv genom branschbytet. Mest berikande, tycker han, är de nya kollegorna. Guiderna är dessutom organiserade i föreningar på alla nivåer, med utbildningsträffar och årskonferenser – i höst väntar Europaguidernas konferens i Porto.

– För vad gör guider när guider träffas? Jo, man guidar varandra. Jag tycker att jag har en lyxig vardag. Jag får ägna mig åt det lustfyllda, bara för att det är kul.

Tre tips till dig som snart går i pension

1. Börja fundera på vad som ger mening_ Du är samma människa efter pensionen som före, med samma behov och drivkrafter. Fråga dig vad som ger dig glädje och energi, och vad du längtade efter och drömde om när tiden inte räckte till. Kanske hittar du en – eller flera – nya identiteter.

2. Smaka på den nya livsfasen: Gå ner i tid och mixa arbetsliv med pensionärsliv. Det ger en skonsammare utfasning och tid att utforska vad du vill göra med din nya frihet. Kom ihåg att det inte finns någon fastlagd pensionsålder – du kan jobba till 69, och längre om du och arbetsgivaren är överens.

3. Börja planera så smått för att slippa en tom kalender: Människor och sammanhang är det som förenar dem som hittar en ny riktning. Värna gemenskaper du redan har eller ta klivet in i nya, där du får uppleva eller skapa något tillsammans med andra. Och känns beslutet fel går det att ångra: hoppa in på gamla jobbet, bli konsult eller engagera dig ideellt.

Råd från Susanne Spicar, författare till Kodnamn Pensionär – Så börjar du om efter arbetslivet (Idus förlag)