Se upp för den ”duktiga flickan” och glöm inte att kärriärplanera, var några av de budskap som lyftes fram på heldagsseminariet för kvinnliga ingenjörer som Sveriges Ingenjörer arrangerade den åttonde mars.
Seminariedagen som hade karriär som tema ägde rum på självaste kvinnodagen den åttonde mars i Ingenjörshuset i Stockholm. Eventet lockade många och föreläsningssalen var nästan fullsatt av kvinnliga ingenjörer i olika åldrar, med och utan barnvagnar.
En av de inbjudna talarna var Charlotta Krafft som arbetar som sociolog och utredare på Saco. Hon var där för att tala om kvinnliga och manliga akademikers karriärmöjligheter och tog bland annat upp hur olika män och kvinnor värderas och bemöts ute på arbetsplatserna.
Foto: Peter Rosén.
–- Kvinnor är ofta mer verksamhetsorienterade än män. De samordnar, fixar, planerar och tar ansvar för hela verksamheten medan männen i större utsträckning ägnar sig åt just sin arbetsuppgift. Eftersom kvinnor ofta tar på sig chefsrollen automatiskt så resonerar arbetsgivaren som så att varför ska man göra dem till chefer när de ändå redan gör jobbet? Säger Charlotta Krafft och får flera instämmande hummande från publiken.
–- Vad jag menar är att kvinnor måste bli mer synliga i organisationerna och lära sig att läsa av strukturerna i arbetsorganisationerna bättre för att på så sätt kunna konkurrera på lika villkor som männen, fortsätter hon.
Hur ska man då bära sig åt för att bli mer synlig i en organisation?
Charlotta menar att man måste träna sig i att läsa både formella och informella strukturer och kulturer i arbetsorganisationerna. Det är viktigt att man pushar arbetsledningen att driva jämställdhetsfrågor på arbetsplatsen. Det är också viktigt att nätverka och att kvinnor lyfter fram andra kvinnor.
Charlotta tar även upp fällan att kvinnor ofta vill vara så duktiga.
– Se upp för den duktiga flickan, vi har sett många duktiga tjejer som har sprungit i väggen för att de är alldeles för duktiga. Kom ihåg att good enough is good enough! Visst måste vi vara bra på det vi gör för att komma framåt men vi behöver inte vara bra på allt hela tiden, säger Charlotta.
Karriärcoachning
En annan av talarna under seminariedagen var Gunilla Elg som jobbar som coach åt bland annat förbundets medlemmar.
Hon berättar att de vanligaste ämnesområdena som de kvinnliga ingenjörerna brukar vilja tala om när de ringer till henne handlar om barn och ”balans i livet” frågor.
–- Många frågar om barn är ett hinder i karriären och andra vill ha hjälp att klara av ett svårt samtal med chefen, säger Gunilla och berättar om en kvinnlig ingenjör som ringde henne och behövde akut hjälp.
— Hon hade precis fått reda på att hon hade fått den chefstjänst som hon hade sökt. Under rekryteringsprocessen hade hon genomgått tre intervjuer och nu hade hon precis skrivit på kontraktet för det nya jobbet. Problemet var att hon inte vågat diskuterat arbetstiderna för tjänsten. Hon var rädd för att de inte skulle välja henne om hon ställde några krav. Men nu när hon fått jobbet visste hon att det skulle bli en orimlig situation att jobba över mycket eftersom hon hade tre barn under elva år hemma. Efter att vi talats vid kom vi överens om att hon skulle ta upp ämnet för diskussion och ställa några krav för att börja jobbet. Om den nya arbetsgivaren inte gick med på det skulle hon inte ta jobbet. Och det gick bra. Hon förhandlade till sig att jobba hemma en dag i veckan och att få gå lite tidigare hem vissa dagar för att kunna hämta på dagis, berättar Gunilla och fortsätter.
–- Vi tjejer måste bli lite tuffare och våga sätta ner foten när det gäller sånt här, säger hon.
Du kan läsa mer om vilka seminarier som Sveriges Ingenjörer ordnar genom att logga in på kalendariet på förbundets hemsida.
Rapporten som Charlotta Krafft utgick från i sin föreläsning heter ”Tusentals små beslut. Om kvinnliga och manliga akademikers karriärmöjligheter” och finns att beställa eller ladda ner som pdf från Saco:s hemsida.
15 kommentarer
Varför framställs ofta duktiga kvinnor med drivkraft som om de på något sätt inte vet sitt bästa? Ungefär; du borde inse att du egentligen mår dåligt utav att prestera. Både här och i Dagens nyheter har det varit artiklar om att kvinnor måste passa sig för att vara för duktiga. Jag tror att det kan upplevas som ett hot i samhället om kvinnor visar sig vara ”för” kompetenta och duktiga. Vi kliver över någon slags norm för hur samhället ska vara uppbyggt. När ”duktiga tjejer” inte mår bra utav sina presationer så kanske de presterar för att de tror att den omgivningen kräver det eller så har de en dåliga självkänsla som de vill dölja. Då är det denna självkänsla man bör arbeta med att stärka och fundera på för vem och varför man egentligen presterar. För jag tror inte prestationer i sig är ohälsosamma om man presterar för sin egen skull. Jag har en bra självkänsla och jag får bäst resultat i skolan i min ingenjörsklass. Jag kan skilja mellan att prestation och person och jag presterar eftersom jag tycker det är roligt att lära mig hur saker och ting fungerar. Jag är inte den som pluggar mest i klassen, jag pluggar smart. Jag har märkt att vissa har lite svårt att för detta och gärna vill berätta för mig att jag inte ska vara en så duktig flicka.. De undrar varför/hur kan de gå så bra för mig? Och frågar: lite dåligt mår du väl ändå?..
Jag var på seminariet. Där använde Krafft en kompetent kvinna med enastående arbetskapacitet och vinnarskalle som både forskat på handels och gått på KTH samtidigt som ett exempel på s.k. ”duktig flicka”.
Om hon hade varit man hade hon sluppit ett sådant förklenande epitet.
När jag eller mina manliga kollegor säger på ett möte som börjar bli för långt att ”nu måste jag hämta barnen på dagis” så accepteras det. Mötet avslutas eller fortsätter utan min närvaro. Vid vård av sjuka barn så är det samma sak, måste jag vara hemma så är jag hemma. Chefen måste acceptera det. Han grymtar lite men accepterar det. Min fru ,som jobbar inom ett kvinnodominerat yrke får ofta sura kommenterar eller skäll från sin chef (kvinna) när hon är hemma för VAB, trots att det oftast är jag som är hemma för VAB. Jag har flexiblare arbete som kan jobbas ikapp senare. Jag jobbar med utveckling, min fru i receptionen på ett annat företag.
Katarina: bra poäng! Daniel – jag hålller med. Dessutom: jag är inte bara systemutvecklare, jag är pappa också. Frånskild dock. Men jag har bara ”rätt” till det första, d v s att arbeta, men inte till det andra, att vara pappa, hur mycket jag än skulle vilja. I fråga om mitt barn har jag aldrig upplevt mig annat än i underläge gentemot mamman. I mitt arbete har jag aldrig upplevt mig i överläge gentemot kvinnor. Vi ser ofta blint till isolerade företeelser och sällan till helheten och ett vidare perspektiv när det gäller dessa genusfrågor. Vi faller så ofta in i färdiga schabloner.
Håller med Daniel till fullo. Vad det gäller ”Jag tror snart inte att det går att få fler fördelar än att vara ung kvinna i ingenjörsyrket idag” så är det bara intyga. De får fördelar överallt. Det bildas nätverk och tilldelas mentorer för att kvinnorna överallt. Läser man denna artikeln har man ju ytterliggare ett ex. Ett seminarie bara för kvinnor. Vilket jävla rabalder det blivit om det varit ett för bara män. Nej att kvinnor har det svårare i ingenjörsyrket har jag svårt att se.
Anna: Jag är man, och när jag fick mitt chefsjobb för tre år sedan krävde jag att dels få jobba 80% och dels få jobba hemma när jag ansåg det lämpligt. Fast jag har iofs bara två barn, så jag kanske inte räknas.
Uppfriskande att någon säger det öppet, att många alltid ska vara så duktiga och lätt förlorar fokus på sådant som är viktigt i livet, dvs vänner, familj och hälsa.
Vill dock tillägga att det inte är något som varken begränsar sig till kvinnor som har barn, såväl yngre kvinnor utan familj och många män drabbas också av det.
Det har väl ganska mycket att göra med hävdelsebehov skulle jag gissa på.
Problemet är väl att vi fortfarande har ett arbetsliv som i mångt och mycket är anpassat för att det finns nån annan som sköter markservicen hemma. Men när både män och kvinnor börjar kräva att det ska gå att kombinera familj och karriär så kommer det långsamt att ändra sig. Jag tror att män i chefsposition har ett särskilt ansvar för att vara föräldralediga och hämta på dagis för att visa att det är okej inom organisationen.
Både kvinnor och män måste våga säga vad de vill. Arbetar man på en någorlunda välfuntad arbetsplats så finns förståelsen att barn tar tid och att arbetsveckan ska vara runt 40h. Finns inte det så sök er bort därifrån.
Jag hämtar barnen varje dag eftersom jag har närmast till skolan. Detta har jag tydligt kommunicerat internt och ingen protesterar och säger att det är kvinnans lott (vilket förmodligen ingen vågar men någon lat man tänker). Dock finns ett visst avund hos en del att jag gör det. Både hos kvinnor och hos män. Men den stora fördelen är att jag får en enormt bra kontakt med barnen. Dessutom är det roligt!
Stå på er kvinnor. Det är fullt rimligt att lämna och hämta barn och bara jobba normala arbetstider. Men detsamma gäller faktiskt för era män också.
Daniel, klart det finns ”duktiga män” och att kvinnor (liksom även många män) bör bli bättre på att se sitt eget värde..
Håller däremot inte alls med dig ang ”tror snart inte att det går att få fler fördelar än att vara ung kvinna i ingenjörsyrket idag.” Det stämmer överhuvudtaget inte. Man måste skilja på de gånger där företag aktivt väljer in en kvinna med hur den generella situationen är för många kvinnliga ingenjörer!! Samt att de kvinnor som ibland åker gräddfil inte har någon avundsvärt situation jämfört med män som får motsvarande positioner utan att någon tycker att platsen varit öronmärkt pga kön..
Även om många företag ”inser” värdet så finns det många faktorer/företeelser mm inom företag som leder till att det fortfarande är långt ifrån samma förutsättningar.
Jämlika i hemmet blir vi först när vi beter oss så på arbetsplatsen och vice versa. Det är jätte viktigt att dela på föräldrar ledigheten och hämta/lämna på dagis.
Familjer måste också bli bättre på att köpa tjänster för att få avlastning med att hämta och lämna. Det finns flera förmedlingar och än så länge gäller RUTavdrag. Jag har personligen mycket god erfarenhet av köpa tjänster.
Håller med ovanstående talare. Är det verkligen så att ”vi kvinnor” måste bli tuffare och sätta ned foten för att få ta mer hand om våra barn. Det låter som att vi är mesiga och män är tuffa, men har någon hört talas om en man med tre barn under 11 år som just fått ett nytt chefsjobb och sedan kräver att få jobba hemma en dag i veckan? Skulle inte tro det. Jag tror det är männen som måste bli tuffare och ta sitt ansvar hemma och våga ställa denna typ av krav. Då skulle inte kvinnorna behöva tveka heller.
Jag ser fram emot den dag då tjejer kan ta lite mer ekonomiskt ansvar för familjen och inte helt förlita sig på att mannen alltid skall ta det yttersta ansvaret. Vid skilsmässa skulle de också kunna överlåta hela vårdnaden av barnen på mannen. På så sätt skulle de kunna satsa helhjärtat på ”karriär” och styrelseuppdrag!
Jag kanske också skulle vilja läsa konsthistoria.
Ibland blir jag så trött på alla det här könspratet alltså. Varför pratar vi om ”duktiga flickan” så som om det skulle vara helt otänkbart att en man agerar likadant och inte tror sig räcka till om man inte överpresterar! Verkar ibland som att alla tror att bara man är just man så går allt som på räls och man behöver liksom inte kämpa alls. Fasen ta och tänk till istället för att prata om att männen gör si och så. Män är oxå människor. Jag lovar. Jag tror snart inte att det går att få fler fördelar än att vara ung kvinna i ingenjörsyrket idag. 🙂 Det är dags att kvinnan inser sitt eget värde snart. Det är länge sedan företagen insåg det. Dags att komma ikapp! Håller med om att den insikten inte speglas i bolagens ledningar och styrelser på samma sätt ännu, men jag är övertygad om att det är på gång (med eller utan kvotering vilket är ett helt eget kapitel).
Det finns mycket kvar att göra, men det är ingen bra strategi att vägra se sitt eget värde och sträva mot något som redan existerar. Lyft blicken från fötterna. Även killar är tvungen att kämpa på precis samma sätt, men det syns kanske inte. Tror att en positiv självbild är viktig för båda könen! Att inse sitt eget värde!
Men vore det inte fint om manliga chefer också bad om att få gå tidigare för att hämta på dagis? Det är ju det som är det riktiga problemet, att det nästan bara är kvinnor som behöver ta med sånt i beräkningen. Inte direkt jämställt.