Hon kompetensutvecklar sig på distans från Dubai

Allt fler efterfrågar högskoleutbildningar på distans men många underskattar den tid som studierna tar. Civilingenjören Kathrine Bond bor i Dubai och läser ett magisterprogram på Högskolan Väst. Det kräver både disciplin och passion.

När Kathrine Bonds man fick erbjudande om ett uppdrag i Dubai såg hon en möjlighet att själv ta ett nytt steg. I oktober lämnade Kathrine Stockholm och blev student på heltid från lägenheten i Dubai. Hon läser en ettårig magisterutbildning i robotik och automation på Högskolan Väst.

Sedan Kathrine Bond tog examen på KTH för tre år sedan har hon jobbat på Tieto, först med affärsutveckling och sedan med ett förändringsprojekt inom marknadsföring. Hon är civilingenjör i maskinteknik med en master inom industriell ekonomi.

– Arbetet har gett mig ny erfarenhet inom området för min masterinriktning men nu har jag börjat sakna mer tekniska utmaningar.

Premiär som distansutbildning

Distansutbildningen i robotik och automation består av mycket självstudier men också föreläsningar, seminarier och inlämningsuppgifter. Många föreläsningar är inspelade så att studenterna kan lyssna på dem när det passar dem bäst. Seminarierna sker däremot i realtid där studenterna deltar i diskussioner.

Anders Appelgren, programansvarig på Högskolan Väst, säger att distansutbildningar kräver ett annat upplägg än när studenterna är fysiskt på plats. Det ettåriga program som Kathrine Bond går har under många år genomförts som campusutbildning. Det här läsåret är första gången det också erbjuds på distans.

Programmet hade en första fysisk träff på högskolan i Trollhättan några veckor in på höstterminen. Där fick studenterna genomföra en del av de praktiska moment som ingår i utbildningen. På schemat stod bland annat att ta ett robotkörkort.

– Det är nödvändigt att lära sig på ett säkert sätt att hantera och programmera en robot och få en koppling mellan teori och praktik, det kan man bara göra på plats. Men på en distansutbildning är det också bra att lära känna sina kurskamrater, säger Anders Appelgren.

– Vi jobbar ofta i mindre grupper och det underlättar att vi har träffats i början av terminen, säger Kathrine Bond.

Tid för personlig feedbak

Ett viktigt moment i undervisningen är schemalagd tid då studenterna kan ”träffa” lärarna.

– Vissa tider kan de koppla upp sig och prata med oss lärare. Utöver den tiden går det bra att ställa mejlfrågor, säger Anders Appelgren.

I sin kurs lägger han ut en ny modul varje måndag med en inlämningsuppgift som ska vara klar veckan efter. Allt material läggs upp på en läroplattform och med en applikation kan studenterna ta kontakt med varandra och koppla upp sig och dela sin skärm med läraren.

– Det är viktigt att prata med eleverna och ge dem personlig feedback och jag tycker att det fungerar riktigt bra, säger Anders Appelgren.

I vår genomförs den andra fysiska träffen i Trollhättan för distansstudenterna. Då återstår det att se hur många som har fullföljt programmet. Högskolan antog 84 studenter men bara 33 dök upp i Trollhättan på träffen i september.

Mer som i verkligheten

Kathrine Bond är nöjd med programmet men hon tror att en del kanske inte insåg att det är så krävande.

– Det är studier på heltid och man behöver både studievana och stor passion. Det kräver också att man klarar att organisera arbetet och förbereda sin tid med lärarna genom att skriva ner sina frågor.

Examination på distans är också annorlunda. Studenterna har mer tid på sig men det krävs också mer utvecklade svar.

– Det är egentligen bättre och närmare verkligheten att man inte behöver lösa problem ur minnet. Vi får tillgång till de verktyg som man har på en arbetsplats.

Kathrine Bond har inte några utstakade planer men hon tror att utbildningen i robotik och automation ger henne större möjlighet att jobba närmare teknik igen och få en större förståelse för samhällsutvecklingen.

– Jag hoppas kunna bidra med det som jag har lärt mig när jag kommer tillbaka till Tieto efter sommaren.

Karin Virgin